Sidor

Middagsmörker av Charlotte Cederlund

Idijärvi sameby ligger undangömd i de norrländska skogarna, långt bort från all civilisation. När sextonåriga Áilis pappa dör i cancer tvingas hon flytta dit för att bo tillsammans med sin morfar som hon aldrig tidigare träffat. Välkomnandet blir svalt och Áili känner sig som en främling bland snö och renar. Men så börjar mystiska saker hända i byn, saker som borde vara omöjliga och som bara kan förklaras med den magi som är direkt knuten till Áilis samiska arv. Snart är hon indragen i en flera hundra år gammal konflikt, en konflikt som riskerar att skada de hon bryr sig om. De få som finns kvar.

En välskriven debut av Charlotte Cederlund som bygger en spännande historia som grundar sig i samisk mytologi med inspiration av contemporary fantasy.
Bokomslag och beskrivning från Adlibris sida.

En bok som var med i utmaningen 3x3 under året som gått och till slut fick jag läst den och jag ångrar verkligen inte att jag bestämde mig för att läsa denna. För så bra den var, fantasy som baseras på samisk kultur. Jag gillar detta sätt att väva in kunskap, för mig som inte har en aning om den samiska kulturen eller hur det är att vara same. Ett plus är att det även är ett par starka kvinnliga karaktärer i den, Álli och Olivia. Och att vänskapen verkar så genuin dem emellan. Kommer verkligen att se framemot att få läsa fortsättningen i denna serie.
Något som var lite mindre bra var att jag lyssnade på den som ljudbok och jag inte riktigt klarade av dialekten (en samisk antar jag) men inte så illa att jag inte klarade av att lyssna men lite irriterande var det.

Denna bok kan jag även räkna in i kaosutmaningen, sista lästa bok för i år i den utmaningen, som nr 33 som utspelar sig norr om Uppland.


Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj

Nobelpriset i litteratur 2015
De var piloter, stridsvagnsförare, spanare och prickskyttar kvinnorna som stred i Röda armén, sida vid sida med männen. De var också sjukvårdarna som bar de sårade ut ur stridszonen. Men till skillnad från männen betraktades de efter kriget inte som hjältar, utan bemöttes med misstänksamhet och inte sällan med förakt. Så de teg. Tills journalisten och författaren Svetlana Aleksijevitj fyrtio år senare började söka upp dem på fabrikerna och i hemmen och bad dem berätta sin historia.

Den flerfaldigt prisbelönta boken bygger på hundratals djup intervjuer och ingår i författarens stora livsverk »Utopins röster«, ett unikt försök att beskriva den sovjetiska erfarenheten utifrån den lilla människans perspektiv.

Svetlana Aleksijevitj föddes 1948 i Ukraina och växte upp i Vitryssland. Hon betraktas som en av de viktigaste skildrarna av det postsovjetiska samhället. Flerfaldigt prisbelönad, bl.a. Svenska PENs Tucholskypris, Triumphpriset, Leipzigbokmässans litteraturpris och nu senaste - för just »Kriget har inget kvinnligt ansikte« - det polska Kapuscinskipriset (2011).


UR INLEDNINGEN

Männen... De släpper ogärna in kvinnorna i sin värld, på sitt territorium...
På traktorfabriken i Minsk sökte jag efter en kvinna, hon hade varit prickskytt. Om henne hade man åtskilliga gånger skrivit i fronttidningarna. Hennes hemtelefonnummer fick jag av hennes väninnor i Moskva, men det var gammalt. Och efternamnet jag antecknat var hennes flicknamn. Jag gick till fabriken där hon arbetade, till personalavdelningen, och där fick jag höra av männen (fabrikschefen och personalchefen): »Finns det verkligen inte tillräckligt många män? Varför skall ni lyssna på dessa kvinnohistorier. Kvinnofantasier...«
Jag kom till en familj... Både mannen och hustrun hade deltagit i kriget. De hade träffats vid fronten, och där hade de gift sig: »Vi firade vårt bröllop i skyttegraven. Inför en strid. Jag sydde mig en vit klänning av en tysk fallskärm.« Han var kulspruteskytt, och hon var »sambandskvinna«. Mannen skickade genast ut kvinnan i köket: »Du kan väl laga till något åt oss.« Tevattnet hade redan kokat upp, smörgåsarna var bredda, och hon slog sig ner hos oss, men mannen fick henne genast på fötter igen: »Men var är jordgubbarna? Var är sylten vi hade med oss från landet?« Efter min enträgna vädjan lämnade han ovilligt ifrån sig sin plats med orden: »Berätta nu som jag har lärt dig! Utan tårar och en massa kvinnliga detaljer: hon ville vara vacker, förstår ni, så hon grät när de klippte av henne flätan.« Senare erkände hon viskande för mig: »Hela natten har han studerat »Andra världskrigets historia« med mig. Han var orolig för mig. Och nu är han rädd för att jag skall minnas fel. Att jag inte skall berätta på ett korrekt sätt.«
Så var det åtskilliga gånger, i åtskilliga hem.
Visst gråter de ofta. Och skriker. När jag har gått tar de hjärtmedicin. Eller kallar på ambulans. Men ändå ber de: »Du kan väl komma! Du måste komma! Vi har tigit så länge. I fyrtio år har vi tigit...«

Bokomslag och beskrivning från Bokus sida.

Jag har i många år försökt att läsa minst en bok av varje nobelpristagare i litteratur och i samband med årets utmaning 3x3 valde jag denna, som jag har velat läsa länge. Det är ju ett lite ovanligare att läsa dramadokumentärer och att även att hon som Ukrainsk kvinna fått nobelpriset. Sen så är det ju ett ämne som berör mig mycket både som kvinna och vara fascinerad av andra världskriget. Både av hur tyskarna och ryssarna uppförde sig. För inte behandlar de sina kvinnor eller militärer som man skulle vilja att de skulle. Men att de kvinnorna som ställde upp gjorde det för den ryska statens skull, är väldigt spännande att läsa plus hur de behandlas av de manliga militärerna eller av den övriga befolkningen som inte är militärer. Denna bok blev full av små postit-lappar för det var så mycket jag ville komma ihåg. Jag rekommenderar er att läsa den och jag tänker läsa mer av författarens verk i framtiden.

New Years Book Tag

Först såg jag Nilmas bokhyllas video med denna tag och sen orginalet hos Bookables, och kände att jag ville svara på dessa frågor jag med;



1. Hur många böcker planerar du att läsa under 2018?

Jag tänkte att jag planerar att läsa ungefär så många som jag lyckades med att läsa i år, då jag har lyckats med 175 böcker( jag planerade förra året det målet utifrån att jag kunde läsa 10 böcker per månad, men sen blev det en del månader både mindre och fler) så under 2018 får jag ligga i för att kunna läsa lika mycket eller mer än i år.
2. Nämn 5 böcker du skulle ha läst i år men inte hann och planerar att läsa 2018.

Jag skrev i veckans topplista svaret på detta, så jag kopierar in de här
  1. Magnus Chase 1, Krigarens svärd av Rick Riordan från utmaningen 3x3 
  2. Fler dör av krossat hjärta av Saul Bellow, nobelpristagare och 3x3
  3. Etiquette and Espionage av Gail Carriger tillsammans några booktubers som sen hade en livestream om boken.
  4. Six of Crows av Leigh Bardugo i bokklubben Book in a Jar, och sen se BookRoastreading diary.
  5. Black Eyed Susans av Julia Heaberlin som booktubern SavidgeReads har läst och sen haft ett Crimetime youtubeklipp om.

3. Vilken genre vill du läsa mer av?

Jag läser rätt mycket varierat redan tycker jag, men Vargnatts bokhylla tänkt försöka läsa mera klassiker under året, och det skulle jag kunna tänka mig också för jag har en del klassiker som jag känner för att läsa, så det kanske skulle ske under 2018.


4. Nämn 3 icke bokliga nyårslöften.

Jag vet inte om jag har tänkt på några sådana löften, brukar egentligen inte ge sådana men ett skulle kunna vara att jag skulle försöka gå ner i vikt och ett annat att jag skulle försöka motionera mera.
5 Vilken av de böcker du har haft länge i bokhyllan som du vill läsa.( What’s a book you’ve had forever that you still need to read?)

Det var en svår fråga, för jag har flera böcker undanstoppade i lådor som jag vill läsa men har dålig koll på var dem är och tror knappast jag kommer kunna få fram dem på något lätt sätt så det får väl bli en lite mera lättåtkommligare bok. En hemlig plats av Tana French.
6. Ett ord för att sammanfatta du vill att 2018 kommer att bli.

Roligt.
7. Tillslut tagga någon, och jag skriver så här den som vill göra den får göra den men lämna gärna en kommentar till era svar.


lördag 30 december 2017

Arthur. Gatuhunden som lämnade djungeln och hittade hem av Mikael Lindnord

Hunden som berörde en hel värld


Det här är den fantastiska berättelsen om Arthur – gatuhunden som lämnade djungeln och hittade hem. Hem till elitidrottaren Mikael Lindnord i Örnsköldsvik.

De utmattade svenska multisportarna befann sig mitt i regnskogen i Ecuador under VM. De skulle ha en kort vila innan nästa stenhårda pass tog vid – flera dagars löpning, cykling och forsränning i oländig terräng väntade härnäst. Leriga, trötta och hungriga började de tillaga sin måltid som bestod av köttbullar när landslagets ledare, Mikael Lindnord, fick syn på en tilltufsad vilsekommen hund. Han slängde åt hunden en köttbulle och tänkte inte mer på saken.

Det var först senare, under det närmare 700 kilometer långa loppet, som Mikael insåg att hunden följde efter dem och gav honom namnet Arthur. Uppför höga berg, över leriga fält och simmande i iskallt vatten kämpade Arthur vid sidan av laget. Utmärglad och skadad höll han jämna steg med de topptränade atleterna och vek inte en tum från deras sida. Till slut kunde ingen längre vara oberörd – allra minst Mikael som hade fått en vän för livet.
Bokomslag och beskrivning från Alibris.
Denna har jag velat läsa länge sen jag först hörde talas om den, Arthur och Mikaels vänskap är verkligen något speciellt, Sen så engagerar sig ju hela laget och familjen i honom under resans gång. Sen kan jag tycka det är jätteintressant att även läsa om denna sport har aldrig tidigare förstått att det funnits en sådan sport den är verkligen en stentuff utmaning varje tävling är. 
Jag gillar att läsa sådana här biografier när de är väl skrivna när det handlar om djur.

Pågående läsning #87

Sista pågående läsnings inlägg för 2017 är det dags för. Nu är det bara ett dygn och några få timmar kvar på "läsåret". Jag försöker hinna med att läsa ut de böcker jag har på gång innan året är slut, men tror knappast jag kommer hinna med mer än ev avsluta en av dessa böcker. Biografin av Himmler har jag redan bestämt att den kommer jag inte att hinna med, så den har jag inte läst i alls det senaste. Men de andra två har jag de närmaste dagarna hållit på med. Men nu har jag bestämt mig för att den jag kommer att försöka med är Kungarnas krig, för den är jag mest intresserad av just nu och har ca 300 sidor kvar. Det går lite trögare med och har uppemot 400 sidor kvar.
Kommer att skriva inlägg om hur mina bokliga utmaningar har gått under 2017 och hur läsningen överlag har gått under året i början av nästa år. Så ni har lite att se framemot om ni är intresserade.

Perfekt (PLL # 3) av Sarah Shepard

Aria, Hanna, Emily & Spencer – dessa fyra tjejer i Rosewood, Pennsylvania, med sina perfekta utseenden – är inte är så perfekta som de verkar.
Aria kan inte stå emot sitt förbjudna ex. Hanna är på vippen att förlora sin bästis. Emily tappar besinningen efter en simpel kyss. Och Spencer kan inte hålla fingrarna borta från någon av sin systers tillhörigheter...
Följ deras fortsatta äventyr i den tredje boken i succé-serien!
Bokomslag och beskrivning lånad från Modernistas hemsida.

Läste för ca ett år sen de två första delarna i denna serie, jag valde att läsa dem efter att ha följt och sett TV serien Pretty Littel Liars som jag älskar. De tidigare delarna jag har läst hade jag svårare för, och orsaken beror på att de har ändrat så mycket från böckerna till TV-serien men nu har jag väl kommit in i det. Eller sen kan det bero på de händelserna som utspelade sig i denna var mer som det är i TV-serien. Även om en del händelser skiljer sig åt, men nu triggade de mig till att vilja fortsätta läsa för att se vad som händer och om jag kommer känna igen mer från TV eller inte.

fredag 29 december 2017

Helgfrågan vecka 52


Mia undrar i sista veckans helgfråga

Hur sammanfattar du ditt bokår?
Jag ska väl säga att jag upplever det som bra har läst ut 174 böcker under året, har fyra på gång och hoppas att avsluta någon mer innan året är slut. Hade i början av året räknat med att läsa 12 specifika hyllvärmare har dock endast läst 6 av dessa (dock tror jag att andra hyllvärmare har blivit lästa, så känns inte så hopplöst), och sen var jag med i Ugglan & Bokens 3x3 utmaning och där har det gått sämre har 2½bok kvar att läsa. (Länk till dessa utmaningar finns här,)
Bästa boken du fick i julklapp?
Det känns lite tråkigt men jag har inte fått någon bok i julklapp. Fast det visste jag ju att jag inte skulle få men hade hoppas på lite pengar för att köpa egna nu efter jul, men fick inga pengar heller. 

The Hate U Give av Angie Thomas

Sextonåriga Starr Carter lever i två världar: den fattiga förorten där hon bor och den fina privatskolan inne i stan. Hennes tillvaro krossas när hon blir ensamt vittne till hur polisen skjuter ihjäl hennes barndomsvän Khalil. Trycket på Starr är hårt, både från polisen och från orten som kräver rättvisa och upprättelse för Khalil. Men även från de som inte vill att Starr ska vittna och de är tydliga med vad hennes vittnesmål skulle innebära. Vad Starr än väljer kommer det att få enorma konsekvenser för såväl hennes eget liv som människorna hon vuxit upp med.

Med en stark berättarröst gestaltas Starrs värld, som är full av konflikter men också full av kärlek. Träffsäkert beskrivs rasismen i skolan, Starrs alltmer ansträngda förhållande till sin vita pojkvän och sin kärleksfulla familj, vars liv inte värderas högt av samhället i stort.


Angie Thomas är uppvuxen i Jackson, Mississippi. Hon har varit rappare och har en examen i Creative Writing. The Hate U Give är hennes debutroman. Hon ville skriva om en förort som liknar den hon själv kommer ifrån, och om unga som lever det liv som hon själv har levt.
Bokomslag och beskrivning från Adlibris
En bok jag tycker passar allas åldrar för det är en berättelse som behövs berättas och belysas. Sen är författaren duktig på att beskriva karaktärerna och jag tycker det är så fint att hon visar på vilken kärlek det finns mellan Starr och hennes föräldrar, mellan föräldrarna, mellan Starr och hennes vänner och syskon.

Denna bok läste jag tillsammans med flera bokbloggare Nellons bokblogg var det som höll i den, alltså finns det tre andra inlägg om vad jag tyckte om boken (dock kan det vara bra att man har läst boken innan man läser dem för det finns spoilers) de länkar jag till här
#1
#2
#3

torsdag 28 december 2017

Spetälskesjukhuset av Camilla Lagerqvist

Det är sommarlov, och Elly är på besök hos sin farmor i Järsvö, Hälsingland. I närheten ligger det gamla spetälskesjukhuset. Elly kan inte låta bli att fascineras av platsen och dess historia. Nuförtiden är det ett vårdhem för psykiskt sjuka, men patienterna är på en resa, så det stora huset är tomt. Elly är så nyfiken att hon inte kan låta bli att känna på dörren … och därinne väntar en flicka – Saga. Flickorna är nästan lika gamla, och blir vänner. Men det är något konstigt med Saga. Varför är hon ensam i huset? Hon säger att de andra som bor där har försvunnit, och att de har spetälska, precis som hon själv … 
Bokomslag och beskrivning hämtad från BonnierWahlsröms sida.

En bok som riktar in sig till barn i åldern 9-12 år drog till sig mitt intresse när jag hörde vad den handlade om. Och den höll verkligen fast mig i sin handling till sista sidan. Vem eller vad är Saga är verkligen en fråga man ställer sig i boken.
En bok som jag kan rekommendera även till de som inte är i målgruppens ålder.

Hett i hyllan v 52

 Monika skriver på sin blogg;

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Jag fick en hel del recensionsexemplar utav Modernista för ca 1 ½ år sen som jag inte hann läsa alla, men räknar att försöka hinna ikapp med den läsningen under nästa år så jag kände att denna var aktuell för ett Hett i hyllan inlägg.

Denizen Hardwick är föräldralös och hans liv är – nåja – normalt. Visst, i sagorna blir föräldralösa barn räddade från eländet när de upptäcker att de är trollkarlar eller krigare eller förutspådda att bli kungar. Men det här är verkligheten, där föräldralösa barn bara är barn utan föräldrar.
I alla fall var det vad Denizen trodde.
Under en ovanligt mörk natt öppnas grinden till barnhemmet Crosscaper för en bil rytande av kraft. Mannen i bilen hämtar Denizen, med löfte om att presentera honom för en sedan länge försvunnen faster. Men under bilfärden till stan blir de överfallna och häpnadsväckande saker börjar hända: det visar sig att monster kan växa fram ur skuggorna. Och att det finns ett uråldrigt sällskap av riddare som håller dem i schack.
Ett sällskap som Denizen visar sig ha en alldeles speciell koppling till…
Det lånade mörkrets riddare är första delen i en rafflande, fantasisprudlande serie för unga och ett måste för äventyrslystna från 11 år och uppåt, inte minst för alla som gillar Rick Riordans böcker.

Caraval av Stephanie Garber

Scarlett Dragna har aldrig lämnat den lilla ön Trisda där hon bor tillsammans med sin syster Tella och deras grymma far. På håll har hon beundrat och fascinerats av Caraval – det årliga uppträdandet där åskådarna deltar i ett dödligt spel för att lista ut vad som är verkligt och vad som är fantasi. 

När inbjudan äntligen kommer tar Tella hjälp av en sjöman för att lura med Scarlett till spelet. Men så fort de stiger i land kidnappas Tella av Caravals direktör Legend. Scarlett har fått lära sig att allt som sker under Caraval är på låtsas men snart är hon indragen i ett högst verkligt spel på liv och död. Och oavsett om allt som händer bara är en fantasi måste hon hitta sin syster innan spelet är över och Tella försvinner för alltid. 

Bokomslag och beskrivning från B Wahlströms bokförlag plus att jag tackar så mycket för förhandsläsningsexemplaret jag fick.

Första gången jag hörde talas om denna bok så blev jag intresserad av att läsa den, och sen så läste och hörde jag flera som hade läst den och inte gillade den. Men jag är glad att jag såg till att få läsa denna för den är en favorit från detta år, den fångade mig från första sidan och höll spänningen hela vägen igenom. Jag kan se influenser från Morgensterns Nightcircus när jag läser den, de har samma magiska vibbar och att man inte riktigt förstår vad som händer när man läser. 

onsdag 27 december 2017

Röd drottning av Victoria Avyard

I sjuttonåriga Mare Barrows värld är samhället inte uppdelat efter klass, religion, ras eller kön - utan efter blod. De silverblodiga - de silvriga - är supermänniskor med häpnadsväckande förmågor, regerar över de vanliga röda och använder dem som soldater, arbetare och tjänare.
Mare hör till den röda delen av befolkningen och ser inga tecken på att den världsordning hon växt upp med någonsin kommer att rubbas. Men när hon genom en ödets nyck börjar arbeta som tjänare vid det kungliga Solpalatset förändrats allt. Till sin egen och hovfolkets stora förvåning upptäcker Mare att hon själv besitter en unik och dödlig förmåga, trots sitt röda blod. 
Kung Tiberias inser snart att Mare utgör ett hot mot den maktbalans hans rike vilar på. Men medan han smider en plan för att oskadliggöra Mare ser hon en möjlighet att krossa silverregimen inifrån och öppna dörren till en ny värld. Samtidigt har hennes hjärta börjat dra henne åt helt fel håll.
Bokomslag och beskrivning från Bokus.

Denna bok har jag velat läsa länge och sen läste och hörde jag många som inte hade gillat den. Så jag gick inte in med så höga förväntningar på den, men pga av det tror jag att jag gillade denna bok. Jag verkar inte vara trött på de vanliga författarknepen angående YA fantasy och dystopier utan att det fångade mitt intresse att läsa den och det har gjort att jag verkligen känner för att ta upp fortsättningen under nästa år. Vill veta hur det får för Mare och hennes vänner efter vad som hände i denna bok.

Runt nattlampan, 30 nattstycken skriven av flera författare

En samling noveller utav flera kända och lite mindre kända författare från 1800 och 1900 talet, jag har gillat en del av dem och en del inte gillat alls, fast i överlag gillade jag a samlingen. En del av de novellerna jag gillade, Madame Crowls Ande ( Joseph Sheridan Le Fanu), Skuggorna på väggen ( Mary Wilkins-Freeman), Spöket på 26th gatan ( FitsJames O´Brien), På villospår i pyramiderna (Louisa May Alcott) Dödgrävaren och Cecilia Morrison ( Gustav Nicolai). En novell var till och med lite dråplig, och den har jag här skrivit av hela.

En spökhistoria av Jules Lermina
Herr Mathias var död. Underrättelsen härom satte den lilla staden i förvåning. Han var blott 40 år, hade aldrig varit sjuk och var så rak som ett I. För tre år sen hade han gift sig med en ung flicka på tjugo år och avgudade sin hustru.
I livet hade han varit rik och girig. Man sade att han var ockrare och att han tillagade giftiga piller, som han prövade på hundar. Man sade också att hans giftemålshistoria hade några mörka sidor, som helst borde förtigas. Men det var då, nu var han död, och alla döda har varit förträffliga människor. Frid över hans stoft.
Det hade för övrigt varit på tok med honom under den sista tiden. Han hade uppenbarligen haft en aning om döden, eftersom han lät en murarmästare från huvudstaden förbättra det gamla familjekapellet. Han snodde omkring i eget hus som han ständigt var rädd för tjuvar, stängde in sin hustru och arbetade långt in på natten i sitt labratorium, Då doktorn talade om honom, pekade han på sin panna och skakade på huvudet. Men att han skulle dö hade man dock inte tänkt sig.
Nu var han begravd. Hela staden följde kistan, och det var till och med en gammal kvinna som blev rörd, då likkistan av ekträ sattes in i det murade gravrummet.Det var så stort och rymligt att det kunde ha gjort tjänst som tepaviljong, om det inte händelsevis hade varit ett kapell.

Två timmar efter begravningen knakade det i likkistan, locket gick upp och herr Mathias satte sig upp.
Sömndrogen hade precis gjort den beräknade verkan, men så hade han ju också själv tillagat den. Förnöjd gnuggade han sig i ögonen och såg sig omkring.
Ett fönster i taket upplyste rummet. I fondväggen fanns ett lönnskåp med kläder, matvaror, vinflaskor och korkskruv. När man gått runt rummet ett tillräckligt antal gånger , så fanns inget hinder att spatsera en hel mil.Vad kunde man då önska mer?
Man blir alltid hungrig då man varit på begravning, till och med om det är på sin egen. Herr Mathias tog sig en solid frukost i skåpet, slog ett glas vin och utbringade en skål för sig själv.
Envar måste medge att han burit sig slugt åt. Då han fyllde sitt fyrtionde år och med skäl kunde kallas rik, sedan han uppfunnit de undergörande pillren mot kramp, tandvärk och magkatarr, blev han häftigt kär i tullkonrollörens dotter, Han firade och fick korgen. Det kränkte honom, med förökade blott hans kärlek.
Då han av naturen är durkdriven, lyckades han upplösa samtliga fordringar annat folk hade hos den älskades fader, och han pinade honom så länge att den olycklige tullkonrollören måste söka tröst i statskassan. Men inte ens statskassan är outtömlig, och ämbetsmannen hade tillslut inget annat val än att övertala sin dotter att bli fru Mathias. Det är nämligen ojämförligt mycket angenämare att ha en försörjd dotter än att begå självmord, till och med om dottern är förlovad med sin barndoms älskade. Bruden grät då hon stod framför altaret och sände förtvivlande ögonkast till den unge fullmäktige, som stod där borta bakom en pelare och såg ännu mer bedrövad ut. Men herr Mathias triumferade.
Smekmånadsdagarna förflöt, och frun fortsatte att gråta. Då blev herr Mathias illa till mods.
Det var tjugo års skillnad i deras ålder och hon älskade en annan: följaktligen kunde han inte inse hur han skulle undgå att bli bedragen. Allt eftersom åren gick blev denna övertygelse en fix idé. Fru Mathias gick aldrig ut, och hon mottog ingen; han kunde alltså inte upptäcka något. Men det var naturligtvis blott eftersom han bar sig dumt åt. Han beslöt därför att företa en resa och plötsligt vända tillbaka hem; då var han säker om att gripa henne på bar gärning. Men han ville inte nöja sig med att resa till det sachiska Schweiz eller till Rhen , den listen måste hon ju tydligen känna från komedierna. Nej, han skulle resa direkt in i dödens rike och så vända tillbaka som spöke. Det var en både slug och orginell plan, som omöjligt kunde slå fel. 
Herr Mathias hade varit begravd i tre dagar och mådde förträffligt. På natten skulle den stora planen sättas i verket. 
Klockan slog halv tolv. Månen kastade sitt skimmer över gravarna, då herr Mathias försiktigt öppnade gallerporten till kapellet och smög sig ut med sitt liklakan över armen, Hans hus låg alldeles vid sidan av kyrkiogården; han behövde därför blott klättra över muren, så var han hemma.
I den långa allén försökte han utveckla liklakanet och kasta det över sig med de för spöken reglementerade vecken. Men det var tungt och därför stönade han under arbetet.
"Får jag ge er en liten handräckning", frågade i detsamma en röst bakom honom. Har ni någonsin varit begravd och försökt drapera er med ett liklakan i en kyrkogårdsallé, så kan ni förstå att herr Mathias blev en smula förargad över det störande avbrottet.
Det var dödgrävaren som nyss kommit hem från det närmaste värdshuset, och som därför kände behov av att visa sig välvillig.
"Vad ser jag? Är det inte herr Mathias?" utbrast han. "Vill ni redan ut?"
"Jag kommer från graven", svarade herr Mathias med ihålig röst.
"ja, varifrån skulle ni väl annars komma?"svarade dödgrävaren. "Men det var fasligt vad ni har bråttom. De andra brukar ligga en månad eller två:"
"Vik hädan", dundrade herr Mathias och betgynte att ta långa steg, men dödgrävaren följde honom trofast.
Som försiktig karl hade herr Mathias försett sig med fickpengar. Han stack ett par guldstycken i handen på dödgrävaren och viskade: "Ge mig nyckeln till kyrkogårdsporten:"
"Nej, stopp", svarade dödgrävaren grinande. "Här slipper ingen ut. På det sättet spökar vi inte, en vålnad måste vackert kvarstanna på kyrkogården. Det gör även de andra:"
"Vilka andra?"
"De döda."
"Ja, men jag är ju livslevande."
"Kom nu inte med något prat, vad säger ni om ett glas öl." Kort därefter stod herr Mathias i dödgrävarbostaden och klingade med dödgrävaren.
"Låt mig nu slippa ut, hör ni", sade herr Mathias. "Jag har låtit begrava mig med flit och måste absolut hem till min hustru."
"Ni glömmer nog med vem ni talar?" sade dödgrävaren skrattande och fyllde på nytt glasen. "Men sådant säger de för övrigt alla. Jag skall säga er att jag är en hygglig karl. Då de saliga avlidna tar sig lite motion, kommer de alltid in och får sig en bägare av mig, och det sker varenda natt. Men att slippa ut kan det inte bli fråga om. Man känner väl sin ämbetsplikt."

En iskall kåre löpte utför ryggraden på herr Mathias. Dödgrävaren var en liten undersätsig karl med väldiga muskler. Han var kall och lugn, men vansinnet lyster ur hans ögon. Nattvakterna på kyrkogården i förening med värdshusvärdens brännvin hade angripit hans hjärna. Han trodde fullt och fast att de döda stod upp ur sina gravar och att han varje natt samtalade med dem.
Herr Mathias försäkrade, lovade och bönföll - lika lite hjälpte det.
"Nu begynner vi vörvla", brummade dödgrävaren. "Det är bäst att ni förfogar er in i igen."
"Var in?"

"I kistan naturligtvis. Tredje avdelningen, andra gången till höger."
"Aldrig i livet;" skrek herr Mathias. "Jag skall ut, jag skal....."
"Du ska lyda. Här är det jag som reagerar. In med er." Herr Mathias blev iskall av ångest. Han försökte störta sig ut genom dörren, men med ett hest vrål grep dödgrävaren honom om stupen. Herr Mathias försökte slita sig lös, men dödgrävarens fingrar klämde till allt fastare, till slut utstötte herr Mathias en ohygglig suck, rosslade och sjönk ned.
Dödgrävaren tog den döde mannen på skuldrorna och bar honom in i kapellet, där han på nytt lade honom till rätta i likkistan. "Kan du nu se att du måste lyda?" frågade han och slog gallerporten i lås efter sig. "Då du i morgon  natt kommer igen, har du nog blivit förnuftigare. Man måste väl känna sin ämbetsplikt."

Så gick det till, att fru Mathias efter ett års förlopp kunde gifta sig med sin fullmäktige. 


Min 12årige son trodde att det var en riktig spindel
som kröp i boken en gång när han kom för att se vad jag läste.











The Fifth Season av N.K Jemisin

This is the way the world ends...for the last time.
A season of endings has begun.
It starts with the great red rift across the heart of the world's sole continent, spewing ash that blots out the sun.
It starts with death, with a murdered son and a missing daughter.
It starts with betrayal, and long dormant wounds rising up to fester.
This is the Stillness, a land long familiar with catastrophe, where the power of the earth is wielded as a weapon. And where there is no mercy. 
Bokomslag och beskrivningen kommer från Adlibris.

En bok jag inte hade hört talas om innan jag hittade en Goodreadsgrupp som skulle läsa den och diskutera den, och när jag inskaffade den och läste den så var det verkligen en fantasy bok i min smak detta.
Slutets twist har man ingen aning om förrän den kommer och den är så bra, jag kan ännu inte få in det i mitt huvud att det var så det var. Kommer verkligen vilja läsa mer ur denna serie och av denna författare. För den är verkligen värd att ha vunnit pris. (Hugo award 2016)

tisdag 26 december 2017

Ditt livs affär av Fredrik Backman

Det är natten före julafton, en grå kvinna kommer gående genom sjukhusets korridorer för att hämta en av oss. Hon bär en pärm med alla våra namn uppskrivna i: En cancersjuk 5-åring som sitter ensam och målar sin favoritstol röd, en 20-åring som putsar ölglas på en krog han älskar, en 45-åring som kör en dyr bil ursinnigt genom mörkret i jakt på något att krocka med. Ett av våra liv måste tas, om inte ett annat ges frivilligt. Men det räcker inte att någon bara dör, för ett liv är inte det som händer när det tar slut, ett liv är allt som hände fram till dess.



Ditt livs affär, av författaren till En man som heter Ove, är en magisk liten julhistoria om vad vår tid är värd och vad det vi lämnar efter oss egentligen betyder. Vem skulle du ge ditt liv för, om det inte räckte med att bara dö? Vad skulle du offra, om du visste att ingen skulle minnas det?
Bokomslag och beskrivning från Forum bokförlags hemsida, jag får även tacka för att fått denna som ebok,  som recensionsexemplar.

En liten kort novell av Backman som utspelar sig i juletid, och pga det är det en mysig liten läsning, men den griper egentligen inte tag i mig som jag skulle önska jag skulle vilja ha fått flera sidor på mig att fastna för berättelsen.

Sköldpaddor hela vägen ner av John Green


Aza Holmes är egentligen inte så intresserad av att ge sig in i jakten på Russell Pickett, den försvunne multimiljardären som jagas av FBI. Men 100 000 dollar i belöning gör att Daisy - hennes bästa, enda och fullständigt orädda vän - har andra planer. "Krossa hjärtan, Holmesy, inte drömmar" är Daisys mantra.

Tillsammans navigerar de båda det korta avståndet över floden och det avgrundsdjup som skiljer dem från Picketts lyxiga egendom.

I det gigantiska huset bor nu bara Picketts söner, Davis och Noah. Davis som Aza kände när de var små. Davis som aldrig kan lita på att någon gillar honom för den han är eller om det är pappas pengar som lockar. 

Men med Aza kan han vara lugn. Hon bryr sig inte om belöningen och hennes tvångstankar upptar det mesta av henns tankar. De snurrar i en allt snabbare spiral som inte går att bryta eller styra. Alla bakterier som finns, alla sätt som de kan komma in i kroppen och hur man kan dö av dem. Alla bakterier som finns i en människas saliv, som byter mun vid en kyss ...

Till denna berättelse hör också Daisys framgångsrika fanfiction om Chewbacca och en tuatara som kan bli både mycket gammal och mycket, mycket rik. 


Sköldpaddor hela vägen ner förmedlar John Green känslan i att leva med den typ av tvångstankar och psykisk ohälsa som har påverkat hans eget liv sedan barndomen. Och hur omgivningen inte riktigt kan förstå hur det är, hur folk väntar på att man bara ska ta sig samman. Det är jobbigt att vara människa, men ibland är det uthärdligt eller till och med roligt.

Bokomslag och beskrivning av boken hämtad från Bonniers Carlsens hemsida. Sen får jag tacka så mycket för deras e-bok som jag fick som recensionsexemplar.





Det tar tyvärr emot för mig att läsa e-böcker, så jag blev rätt nöjd när jag fick lånat den från biblioteket, det är den som är på bilden ovanför, jag ville så gärna visa hela omslaget för den där stapeln med sköldpaddor påminner om en gran tycker jag nu i jultider.
Sen slutade det med att jag faktiskt lyssnade på den under mitt julstök igår. Och jag lyckades lyssna på hela boken under en dag. 
Då kan man förstå att jag tyckte om den här, den skildrar en ung flicka och hennes ångestproblematik jättebra, det är till och med så att kärlekshistorien kommer i skymundan.

Veckans topplista - böcker jag ville läsa under 2017 men inte hann med

 I sista veckans topplista för i år skriver Johanna så här:

Idag listar vi topp fem böcker jag ville läsa men inte hann med under 2017, och hoppas på att vi kanske kan plocka upp dem i ett tidigt skede av nästkommande år.

Jag hade i början av året planerat mina utmaningar och vilka böcker jag skulle läsa i år, och den planeringen och den läsningen höll sig rätt bra första halvan av året sen blev det lite si så där med den. När jag sen i november/decembers början kom på att jag hade en hel del av de där planerade böckerna kvar att läsa, försökte jag lägga på ett kol och läsa så många som möjligt av dem. Och det är de böckerna som är kvar som hamnar i början på denna lista (Kanske inte de hyllvärmare jag hade planerat för även om jag inte läst dem så har andra hyllvärmare blivit lästa så jag har i genomsnitt läst en hyllvärmare i månaden detta år). + andra som jag genom året velat läsa. Jag planerar egentligen att få de två översta lästa innan året är slut men tror knappast att jag kommer hinna det, men räknar med att hinna läsa alla böckerna i januari.


  1. Magnus Chase 1, Krigarens svärd av Rick Riordan från utmaningen 3x3 
  2. Fler dör av krossat hjärta av Saul Bellow, nobelpristagare och 3x3
  3. Etiquette and Espionage av Gail Carriger tillsammans några booktubers som sen hade en livestream om boken.
  4. Six of Crows av Leigh Bardugo i bokklubben Book in a Jar, och sen se BookRoast reading diary.
  5. Black Eyed Susans av Julia Heaberlin som booktubern SavidgeReads har läst och sen haft ett Crimetime youtubeklipp om.


måndag 25 december 2017

Let it snow av John Green, Maureen Johnson, Lauren Myracle

När tre författargiganter för unga vuxna möts händer fantastiska grejer. En snöstorm sätter spelet i rullning: ett tåg spårar ur, mobilsamtal når inte fram, missförstånd, dikeskörningar, alldeles för många och för gapiga cheerleaders och första kyssar – allt under en förtrollad julhelg. Bästsäljande trion Maureen Johnson, John Green och Lauren Myracle skriver här varsin fristående – men sammanlänkad – charmigt romantisk berättelse i juletid. 

När Jubilees föräldrar inte kommer hem efter en shoppingtur före jul, sätter sig Jubilee på tåget till morföräldrarna i Florida. Samma kväll drar en snöstorm av guds nåde in och tåget blir stående mitt ute i ingenstans. Det här ska komma att bli en annorlunda jul för Jubilee: mötet med Jeb i kafévagnen, mannen i folie inne på Waffle House - och så Stuart. Stuart som öppnar upp sitt hem och sitt hjärta …

Tobin och hans kompisar The Duke och JP sitter djupt nersjunkna i soffan med ett Bond-maraton på teven när Keun, som jobbar på Waffle House under julhelgen, ringer. Hans önskan är lika tydlig som desperat: Kom till Waffle House NU. Och ta med Twister-spelet. Det ska visa sig bli en lång och äventyrlig färd – i snöstorm.

Addie deppar. Hon har dumpat sin pojkvän Jeb och nu ångrar hon sig. Det är jul och snö i massor och det bakas julkakor i köket, men Addie stannar på rummet. Tjejkompisarna försöker muntra upp henne men någonstans inne i Addie gror en självinsikt, och den är inte speciellt vacker. En såld minigris, en peppande pensionär på Starbucks och turkos snagg verkar vara vad som behövs för att få Jeb tillbaka.
Bokomslag och beskrivning från Adlibris sida.

Denna jul novellsamling hade jag hört talas om tidigare och kände att när man ska läsa något säsongsbetonat så valde jag den som även månadens bok i Goodreadsgruppen We love books (den som är intresserad av vad vi sa där och om du vill vara med att läsa kommande böcker, i januari tänkte jag att vi ska läsa Three dark crownes av Kendare Blake, så har ni en länk här).

Och det blev en trevlig liten läsning, gillade den för sitt snöfalls skulle, fick egentligen inte så jättemycket julkänsla mer vinterkänsla för all snö.
Gillade den första novellen bäst Jubille expressen. De personerna i den fastna mest i mina tankar och det var kul att återse dem i slutet av den sista novellen igen. För som sagt novellerna hänger löst ihop.

söndag 24 december 2017

En julsaga av Charles Dickens

En julsaga är Charles Dickens mest berömda bok och antagligen också världens mest lästa historia om julen. Här får vi följa Ebenezer Scrooge, en snål och elak affärsman som går igenom en total förvandling och blir en god människa efter att ha hemsökts av spöken på julnatten.

CHARLES DICKENS [1812-1870], född i Portsmouth, England, var sin tids mest populära engelskspråkiga romanförfattare. Dickens skapade en fiktiv värld som reflekterade de sociala och teknologiska förändringarna under den viktorianska eran. Till hans mest berömda verk hör även David Copperfield och Oliver Twist.
Denna beskrivning och bokomslag hämtad från Adlibris.

Har egentligen aldrig läst denna klassiker, har dock sett en del filmatiseringar och även hört den berättas på TV skulle jag tro. För när jag nu lyssnar på den genom radioföljetången så känner jag att jag känner igen den. Och det är en liten trevlig berättelse som utspelar sig runt jul.

Julhälsning


Får så här på julaftonsmorgon önska alla 
en riktigt god jul,
 med en bild på familjens julgran för i år.

lördag 23 december 2017

Pappas pojke av Emelie Schepp

Årets deckarförfattare 2017 Crimetime Specsavers Award

En varm sommarkväll ringer en sexårig pojke till sin pappa. Skräckslagen berättar han att någon har tagit sig in i familjens hus i Norrköping. Det är det sista som hörs från pojken innan han försvinner spårlöst.

Åklagare Jana Berzelius leder förundersökningen av det komplicerade fallet. Tillsammans med kriminalkommissarie Henrik Levin och kriminalinspektör Mia Bolander försöker hon ta reda på vad som ligger bakom försvinnandet. Och ju närmare sanningen de kommer, desto mer personlig blir utredningen för Jana.Hon inser att det är bråttom, mycket bråttom, att hitta pojken.Samtidigt begär den skoningslöse Danilo Peña att Jana ska besöka honom i häktet. När hon till slut går med på att träffa honom kastas hon in i en fruktansvärd kamp på liv och död, där allt sätts på spel och ingen går säker.

Pappas pojke är den fjärde delen i Emelie Schepps serie om åklagare Jana Berzelius. Serien har på kort tid blivit en internationell succé och är idag såld till 30-talet länder. Emelie Schepp utsågs till Årets Deckarförfattare 2016.
Beskrivning och bokomslag hämtade från Adlibris.

Emelie Schepps böcker har jag gillat sen lag läste första och denna är inget undantag. Även om jag retar mig en hel del på polisen Mia, fast hon är lite nedtonad i denna.
En berättelse som håller och att det även pågår en annan handling (som sträcker sig igenom alla böckerna)  med Jana och Danilo gör den extra rolig att läsa.
Jag skulle vilja se dessa deckare filmatiserade för jag upplever dem som "filmistiska" när jag läser dem.