Skriv-projekt : Från A till O

 

Jag har alltid haft stor fantasiförmåga och många gånger då jag har läst klart en bok eller sett klart på en film eller TV-serie så kan jag låta tankarna gå i väg och fantisera vidare om berättelsen och karaktärerna...så är jag funtad i alla fall och jag kan gå helt upp i denna fantasi...så en dag, i slutet av förra sommaren 2023, så kände jag att jag kan ju skriva ner vad jag fantiserar om, och detta är inte fanfiction även om man skulle kunna tro det för från första början är roten (barn som får inplantat inopererade i hjärnan) till denna berättelser något som är helt min egna påfund, men ändå baserad på vad jag fantiserade om när jag för några år sen fortsätte att tänka vidare på karaktärerna och världen i The Expanse, just eftter att både läst böckerna och sett TV-serien då de skilde sig en del åt åt,så gick min fantasi en tredje väg och jag ha återkommit till denna fantasi av och till sen dess och nu är det min egna historia med karaktärer som jag kommit på och handling som inte har något (mycket lite) med handlingen i The Expanse av James S A Corey att göra, utan är min egna påhittade värld jag skriver om.

Just Science fiction kanske både är en svår och lätt genre att förlägga sin påhittade berättelse till, för om man skriver om något som utspelar sig om flera hundra år framåt i tiden så är det ju inte mycket som man har någon aning om hur det kommer att vara så man är rätt fri att hitta på både med vetenskap och andra saker. Sen kan jag ju se att när jag läser Science fiction är det ju mycket vetenskap och facktermer som jag inte har en aning om och då kan det ju vara bra som tex Andy Weir, han som skrivit The Martian läsa på och sätta sig in i den vetenskap som finns. Han säger själv att han läst på en hel del om vetenskap och håller sig till vad som skulle kunna vara rätt rimligt, likaså är det ju med The Expanse författarna som döljer sig bakom författarnamnet de är vetenskapligt kunniga och säger själva att de vill att det som sker ska verka vetenskapligt rimligt, de har tex inte gjort så det finns en artificiel tyngdkraft utan att det är accerlationskraften eller magnetiska skor som gör att människorna kan gå på golvet och inte flyta runt i tyngdlöshet då de är i rymden, och jag är ju inte så vetenskapligt kunnig så ...det får stå för att jag har hittat på allt (även om jag utgått från vad jag vet och ha lärt mig efter att jag har läst science fiction romaner och läst på det jag har hittat på internet då jag har funderat och skrivit denna berättelse.

En av mina skapelser, Deep Space Explorer Laika. Rymdskepp.

Mitt påhittade rymdskepp (det gröna och röda kladdet). Tyvärr är jag inte vidare konstnärligt lagd.

Jag känner mig inte alls bekväm med att dela med mig av mitt alster, mest för att det är min fantasi, men kanske allra mest skäms jag för min dåliga gramatik. Så ni får inte bedömma det efter gramatiken eller att dialogerna och det andra låter stolpigt, utan ta det med en nypa salt och tänk på att jag är en glad amatör...och så vidare.

Och till slut nu en uppdatering i april 2024, efter att fått en hel del feedback från andra som har läst. Har jag nu redigerat och skrivit om en hel del av ursprungstexten, är inte klar på långa vägar men det har hänt en del sen jag började skiva och min text är närmare en färdig bok nu än den var i somras.

Uppdatering, 24-09-04. Jag kämpar på och skriver när jag orkar, har ju inte någon större förmåga att hålla koncentration och förmågan att kongnitvit att skriva eller redigera då jag är sjukskriven och har sjukersättning (det som förr kallades förpension eller sjukpension) så det går sakta framåt. Men här är en synopsis och början av mitt manus.

SYNOPSIS

År 2500. Tellus (jorden) har dukat under av miljöförstöringar, klimatförändringar och kärnvapenkrig.Tellus är helt vattentäkt förutom de högsta bergstopparna. Ett fåtal människor överlevde under vattenytan men har sedan börjat odla och föda upp djur på plattformar för att kunna föda en hel nation som har flytt från Tellus till Luna (Månen), Mars och vidare ut i vårt planetsystem.

Människorna på Tellus lever under svåra förhållanden och har en medellivslängd på ungefär 50 år. I hela United Spade Federation (USF) finns strikta regler om tex ett-barnpolitik och man måste söka tillstånd för att skaffa barn.

Endast barn med IQ över 130 (geniförklarade) får chansen till fortsatt utbildning efter 8 års ålder, resten av befolkningen får slita och arbeta för Eliten. 

Ledaren Generaldirektör Wang vill skapa en intelligentare Elit, genom att låta forskare försöka skapa superintelligenta människor. 

Berättelsen kretsar runt A-gruppen, som börjar Elit utbildningen som 8-åringar. Gruppen består av 15 barn, men huvudkaraktärerna är ett illegalt tvillingpar från Tellus, som inte ens vet varför de har fått chansen att gå utbildningen.

Theo är den som blir ledaren, hans bror Sebastien blir involverad i Wangs superintilligensforskning. Det är främst genom deras perspektiv berättelsen berättas men det finns även andra karaktärer som får komma till tals. 

Inom gruppen skapas starka vänskapsband och även en hel del kärlekshistorier.

Under tiden de går utbildningen växer deras missnöje över hur USF styrs och när de är 25 år gamla gör de uppror genom att spränga ett hjärnforskningslabratorium och frita  flera barn som fått hjärnimplantat inopererade.

De flyr med USFs nya rymdskepp Deep Space Explorer (DSE) Laika och deserterar. De lurar USF genom att låta dem tro att skeppet blivit sprängts av STIGMA, en militant Outlawgrupp som är i krig med USF.

FRÅN ALFA 

TILL OMEGA

Camilla Blomster

Audi, Vide, Tace, Si Vis Vivere In Pace

 – hear, see and hold your tongue, if in peace you would live on.

 “hör inget ont, se inget ont, tala inget ont”.

(the Freemasons’ Calendar from 1777,  

George H. T. French, Published in The Texas Freemason, September 1973)

PROLOG

År 2500 - Någonstans i United Space Federations rymdteriorium ligger han i sin hytt på hangarskeppet Winston Churchill. Hans hjärta kramas ihop av en bitterljuv kärlek till de tre han ser på hologrambilden, då han tänker tillbaka på tiden då han var stationerad som militärpolis på Tellus.

Han hörde den högljudda och aggressiva folkmassan där han stod och väntar efter sitt arbetspass. Han hade övervakat lastningen av livsmedel som skulle skeppas till Luna. Solen hade stekt hela dagen över den Norra provinsen och det skulle bli skönt att få komma ner till skuggan på planet under den stora plattformen.

I mitten av folkmassan fanns en ung skönhet som han inte kunde låta bli att beundra. Hon såg fräsch och frisk ut med sitt kastanjebruna hår, hasselbruna ögon och ljusa hy. Övriga Tellusbor såg inte ut så, deras tunga och slitsamma liv gick att se på deras mörkare och solbrända hud, som de fått från den stekande solen, luftföroreningarna och klimatförstöringen.

Den unga kvinnan såg sig om på männen som var samlade runt henne och när hennes hasselbruna blick mötte hans såg han rädslan i dem. Han förstod att hon höll på att sälja sin kropp, han misstänkte att det var första gången och att hon inte alls kände sig bekväm med att göra det, men som för de flesta andra från Tellus var det enda sättet att kunna leva ett hyfsat skyddat liv och slippa ligga och sova i de öppna tältområdena utan istället ha tak över huvudet och någonting att kalla sitt hem.

Männen överöste henne med bud. Och han tyckte synd om henne då han stod där och såg hur hon försökte backa undan men inte kommer någon vart då folkmassan ivrigt pressar på. Han ropade ut ett bud som låg långt över deras småsumme bud och tryckte sig in mot massans mitt samtidigt som han busvisslade för att militärpoliserna skulle uppmärksamma den stökiga och hotfulla folksamlingen.

När han lade armen om hennes midja och förde henne därifrån försökte hon dra sig undan hans omfamning och han såg hur hennes halspulsåder bultade under den tunna  huden på den slanka halsen när de gick in i hissen.

När han efter avslutad tjänst på Tellus återvände till Luna hade han försökt se till att hans gravida flickvän skulle kunna få komma med honom dit. Men när han hade besökt Generaldirektör Wang fick han detta barska svar:

“Nej, aldrig på frågan. Hon är inte en värdig Elit, bara en obetydlig Tellusbo. Jag förstår inte ens hur hon kunde bli gravid, hon skulle blivit steriliserad för länge sen, då hon inte visade sig ha tillräckligt högt IQ,” 

Han kände hur hans hjärta kramades ihop, han kunde inte svika henne och barnet på det sättet. Han visste inte vad han skulle ta sig till. Han kunde inte gå emot en direkt order från USF:s ledare ostraffat. Han tvingade sig till att svälja ner sina protester, medan han lyssnade på vad Wang sa.

“Jag kan se till att detta barn inte blir en belastning för dig. Det kan bli registrerat med fader okänd. Då har du möjlighet att få ett barn värdig en Elit och av grundarfamiljsblod. Du kommer säkert hitta en lämplig kandidat till din avkomma på den årliga grundarfamiljemiddagen om en vecka. Där hittade jag min maka för ett år sedan och vi har precis fått en liten dotter. Min lilla blomma. Du kommer upptäcka vilken fröjd det är att få ha sitt lilla barn i sin famn en dag.”

Han fick bita sig i tungan för att inte protestera högljutt och göra situationen ännu värre än vad den redan var.

Några månader senare låg han där i sin hytt. En god vän hade hjälpt till att leverera en förbjuden laptop med en rejäl summa netcoins på till hans familj, så att de skulle kunna leva ett skapligt liv och för att hans älskade skulle slippa prostituera sig för att klara livhanken.  

Samma vän hade också skickat honom hologrambilden av hans tre kära familjemedlemmar, hans flickvän och det enda tvillingparet i hela USF.

Bastien - 2525 - Luna utbildnings- och forskningscenter (25 år senare)

Hjärtat hamrar och slår i hans bröst. Bastien känner en stor lättnad blandad med mycket nervositet över vad som ska ske. De ska rädda Nea och de andra barnen som professorerna forskat på. 

Då Jeremy, hans älskade pojkvän, blev inkallad till fronten i Aestoridbältet hade han lovat honom att se efter Nea. Den unga föräldralösa Tellus-flickan som Jeremy hade hjälpt in på Elit-utbildningen och blivit som en storebror för. Sen när Jeremy omkom hade Generaldirektör Wang sagt till forskarna att ta Nea för att ingå i Hasan-projektets forskning, då hon inte hade några anhöriga eller någon som kunde ta hand om eller brydde sig om vad som hände henne. 

Bastien ser hur sammanbitna hans vänner är där de tysta står samlade omkring honom medan hissen tar sig upp genom den röda zonens medicinska forskningskomplex. När de kommer upp måste de snabba på innan vakten ska gå sin nästa runda.

Hissdörren glider upp och Theo, hans bror och gruppens ledare, håller upp handen för att se till att ingen säger något eller rör sig innan de vet att kusten är klar. Efter ett tag vinkar han till Bastien, som går före sina vänner fram till laboratoriets dörr. Adria kommer upp jämsides med honom samtidigt som hon fäster några lösa röda hårslingor bakom öronen innan hon kopplar upp sig mot övervakningssystemet. Han måste torka av händerna på byxorna innan han knappar in koden, samtidigt som han låter sensorn skanna hans iris för att ge honom tillträde till rummet med KRY-kammarna. 

Rummet lyses upp av den starkt fluorescerande KR-massan. Han ser på Robyn som sakta går fram till en av kamrarna och lägger handen mot den. Hon lutar sig fram och hennes panna rynkas ihop medan hon intensivt granskar den lilla flickkroppen som flyter där. 

"Bastien, kom hit! Jag ser inga livstecken!" 

“Inte ett till dödsfall”, suckar han uppgivet. 

Theo lägger en arm om hans axlar.

Robyn ser sig omkring i rummet. “Det här går inte. Vi får inte plats med alla kamrarna i transportvagnarna. Vi måste välja några att plocka ur kamrarna innan transport. Hur säkert är det Bastien?”

“Jag skulle avråda från det, men …” han tittar sig om då han funderar, “... de två små killarna kan vi lägga i samma KRY-kammare.”

Efter det han har gått fram och knappat in koden som öppnar den närmsta KRY-kammaren säger han:

“Theo, du ansvarar för det! Så kan Zack hjälpa mig att lyfta upp Nea. Hon bör vara den mest stabila av dem.”

Nea ger ifrån sig en lätt suck när de har lyft upp henne ur kammaren. De lägger ner henne på golvet och Bastien ropar ut:

“Robyn! En hjärtstartare snabbt!”

  “Nej. Nej. Nej …  Nea kom igen nu!” mumlar han tyst.  

Robyn kopplar upp Nea till hjärtstartaren. Det händer inget efter den första stöten som går igenom hennes kropp. 

 “Kom igen nu då, Nea!” säger Bastien som intensivt studerar hologrammet med den raka kurvan  Robyn låter hjärtstartaren defibrillera två gånger till. Efter ett tag ser hon honom i ögonen och säger med tyst:

  “Jag är så ledsen. Hennes hjärta slår inte, det finns inget jag kan göra.”

Hon får inte dö, tänker han. Han hade lovat Jeremy att han skulle ta hand om henne. Han har redan svikit det löftet en gång då han inte kunde förhindra att de tog henne för att ingå i Hasan-projektet. 

Han föser Robyn åt sidan, rycker till sig hjärtstartaren och höjer den från 200 joule till 300. När han ska trycka för att låta strömmen gå igenom hennes kropp lägger Robyn sin hand på hans.

  “Stopp, det är inte en stor och kraftig man. Hon är bara en smal och liten till växten 15-åring."

Det vet han men han måste, Nea får inte dö. Bastien ser in i Robyns ögon och till slut  flyttar hon bort sin hand med en uppgiven nickning.

Nea rycker våldsamt till där hon ligger på golvet. Han håller tummarna och ber till den där Guden som mormor alltid talade om. Snälla, snälla låt henne leva …. Men …. Åh, han kan inte ge upp nu. En gång till. Snälla Nea … och för en sista gång låter han strömmen gå igenom hennes kropp.

En tystnad som går att ta på har sänkt sig över rummet då de andra har stannat upp från det de håller på med och väntar … 

Darrande lägger han ett par fingrar mot hennes hals och väntar, men känner han inte en fladdrande rörelse i halspulsådern? Han hör en lättnadens suck från de andra när det syns en normal sinusrytm på EKG-kurvan som visas i luften. Bastien sluter henne i sin famn och trycker sina läppar mot hennes panna. Zack som hela tiden har stått stöttande bredvid honom, hjälper honom upp från golvet med den medvetslösa Nea i famnen. De hjälps åt att sakta lägga ner henne bekvämt i transportvagnen.

 Robyn skyndar på dem. “Vi måste skynda oss. Nea måste tillbaka i KRY så fort som möjligt”.

“Är alla klara?”  undrar Theo. Bastien ser att hans vänner har flyttat barnkropparna till de tre transportvagnarna. Theo lägger sina händer på Bastien och Robyns axlar. 

“Ta er till Laika. Vi har bara några timmar på oss innan vi sticker från Luna för gott. Försök att inte dra till er någon uppmärksamhet. Jag, Adria och Fox avslutar här.”

Theo - 2525 - Luna utbildnings- och forskningscenter (samma dag/direkt efteråt)

Theo ser hur hans bror och vänner gör sig redo att lämna med svävar-transporterna och han hoppas de kommer kunna ta sig till rymdskeppshangaren och Laika utan att bli upptäckta eller få några problem.

Efter att ha samlat in all data om Hasan-projektet kopplar Adria ur utrustningen så att de inte lämnar några digitala spår efter sig. Under tiden har Fox och Theo hällt bränsle över allt och nu håller de på att placera ut sprängladdningar.

Theo öppnar dörren, spanar ut i korridoren och väntar på att han ska se att säkerhetsvakten som gått sin runda lämnar området. Ja, där kommer vakten. Theo drar snabbt in huvudet igen och lägger ett finger mot läpparna. Adria och Fox står tysta och spända och väntar bakom honom. Hans hjärta slår hårt så att han hör hur pulsen susar i öronen. Theo räknar till tio. När han kikar ut igen står vakten kvar och har vänt sig mot laboratoriet.Theo försöker mentalt få vakten att fortsätta sin runda. 

Till sist hör han ett avlägset pip. Han tar ett djupt andetag, tittar försiktigt ut genom dörren och vinkar med sig de andra som tätt följer efter honom ut i korridoren. 

“Adria, har du utlösningssändaren?” Hon räcker fram den till honom.

“Är ni beredda? I så fall sätter vi igång!” Han tittar allvarligt på dem och får en nick till svar från båda innan han trycker in knappen. 

För att undvika att fastna i eldhavet som uppstår sätter de fart genom korridoren mot centrumets nav. De stannar till vid varje brandskyddsdörr och knappar in den kod de fått av Bastien som ska hålla dörrarna öppna. 

När de närmar sig den sista brandskyddporten ser han att den redan har börjat stängas. Det är bråttom nu. Det är bara en kod kvar att slå in. Han stannar till och vinkar till Fox och Adria att fortsätta. När han håller på att slå in koden ser han på hur Adria och Fox som snart är framme vid den sista porten slänger sig ner på golvet och glider under den. Nu måste han skynda sig. Han vänder tillbaka ansiktet mot knappsatsen, där lampan blinkar istället för att lysa med ett fast sken som indikerar att den automatiska stängningen är inaktiverad. Det är bara att börja om från början och nu håller han blicken stadigt på vad han gör. När han ser den ihärdigt lysande röda lampan ger han ifrån sig en suck och snurrar runt och rusar efter sina vänner. Det är bara en glipa på ungefär trettio centimeter kvar nere vid golvet när han kommer fram till dörren. Han börjar åla sig under den när han känner hur Fox hugger tag i hans armar och drar honom mot sig. Det är nära att hans fot fastnar under porten och han får rycka loss den innan han kan resa sig upp. 

När Theo rest sig upp tittar han genom dörrens fönster och ser eldhavet som pågår på andra sidan och känner en lättnad över att allt håller på att utplånas, förutom det som de har tagit med sig. När de lämnar Luna i morgon kommer de att vara fria, speciellt Bastien som kommer slippa få jobba med grymma experiment på barn.

“Ge er iväg till Laika. Jag stannar och ser hur det utvecklar sig här.” 

“Var försiktig bara." Fox rufsar om Theos mörkblonda lockar och trycker pannan mot Theos innan han vänder sig om och lägger sin arm om Adria och leder iväg henne.

Theo drar sig in bakom växterna vid varuautomaten och spanar ut mot korridoren i väntan på att eldinfernot ska bli uppmärksammat. 

 Han ser genom växterna över balustraden ner på centrumets mitt, dess nav. Från navet går det ut åtta korridorer. När han vänder blicken uppåt kan han se Tellus ut genom kupolens tak. 

Vakterna bör vara de första som ser och förstår att något har hänt, det är ändå mitt i natten. En dörr slängs upp och han ser hur säkerhetsvakterna rusar ut i korridoren och börjar skrika vilt att de måste göra något, men de kan inte göra något mot elden just nu, den måste få härja fritt. Det går inte att öppna brandskyddsporten innan elden är kvävd, för ingen vill ge den mer syre och låta elden få möjlighet att sprida sig till resten av centrumet. Det var precis det som A-gruppens plan gick ut på, för att utplåna Hasan-projektet till grunden. 

Efter en stund tar Theo upp en keps och trycker ner den över huvudet så att hans ansikte skyms. Han vill inte att han ska gå att känna igen på övervakningsfilmerna från alla kameror uppsatta i centrumet. Han är iförd säkerhetsvaktens uniform, grå tröja och mörkgrå cargobyxor. 

Han tar ett par djupa andetag innan han lämnar sitt gömställe.