Kulturkollos tisdagsutmaning - Att hantera sin rädsla.

Veckans utmaning på temat rädslor handlar om att berätta hur man kan hantera dem. Du får gärna dela med dig av en av dina rädslor. Det kan vara både stort och smått. Kanske är du rädd för höjder, clowner eller spindlar? Berätta också med dig av hur du hanterar, eller försöker hantera, din rädsla. Har du kanske något bra och stärkande citat att lyfta på temat?

Jag är väl inte så rädd av mig egentligen, men efter att funderat lite kom jag på att jag vet en tid i mitt liv då jag var rädd, och det hängde väl mera ihop med att det var något nytt och att jag kände mig orolig över situationen att det hängde på mig ...
...så kanske dags att berätta vad det är för en situation jag tänker på. Och det hänger ihop med barnfödelse och den första tiden med en liten nyfödd...
... nu tänker väl många varför då?

Och det är en sorglig historia att gå in på men jag berättar lite kort om det här. Det är så att mitt första barn inte överlevde förlossningen, pga en missbildning som inte var förenlig med liv utanför livmodern, Så när jag inför kommande graviditeter och nyföddstid var jag orolig att barnet inte skulle leva och att allt hängde på mig att detta nya lilla liv skulle överleva. Detta medförde att jag hade en jobbig förlossning och kände mig helt utlämnad både då och efteråt. Klarade bara av att amma 1 av 3 barn. 

Detta är ju inget jag går runt och är rädd för dagligen utan det har ju bara varit en tid i min liv. Sen kan jag ju känna den här förlamande känslan när man inte är den som håller i tyglarna i en viss situation utan man känner att man inte har någon aning vad det är som händer ...(svår förklarat vad jag menar, men jag tror att ni förstår innebörden vad jag menar).

Sen är det svårt att förklara hur man ska hantera eller försöka hantera detta. Men det som är enklast är ju att försöka ta det lugnt och försöka lugna ner sig och se över situationen, och därefter försöka ta kontroll över den. 

Det sista gällande citat eller något sådant så har jag inget speciellt.

Tematrio - träsk och djungel

I veckans tematrio hos Lyrans noblesser vill hon att vi ska...
Berätta om tre böcker/berättelser som utspelar sig i våta träskmarker, i djungeln eller i regnskogen (eller liknande blöta ställen)!

Vid första tanken när jag läste detta blev jag helt ställd vilka böcker vet jag som utspelar sig i de omgivningarna, dock såg jag att jag kan i alla fall använda en bok som är samma som Lyran själv tipsar om, även om jag helst skulle vilja tipsa om tre andra. Men först trodde jag ju inte jag hade några alls men sen kom jag på en egen och ska förhoppningsvis även lyckas hitta en tredje om jag får fundera lite. Det stämde att jag faktiskt kom på en tredje...så här kommer min trio...

1.  Färden genom mangroven av Maryse Condé utspelar sig under en natt, invånarna i en liten by samlas till likvaka. I tur och ordning får vi höra dem berätta om sina liv och om den döde, främlingen Francis Sancher. Författarens språkliga briljans kommer till uttryck genom alla olika personer hon ger röst åt. Berättelsen är mångfacetterad, dramatisk och fängslande, den skildrar kärlek och hat, vidskepelse och förtryck.

2. Flickan under jorden av Elly Griffiths en deckare som utspelar sig i ett träsk (tror att det är det) och i närheten av havet. Ruth som är arkelog blir anlitad av polisen när de hittar en kropp nedgrävd i sankmarken, för att ta reda på från vilken tid kroppen kommer ifrån, om det är ett nyligen avliden eller inte. Hela denna deckaserie om arkeologen Ruth Galloway är bra och intressant kanske lite för att det är en arkeolog det handlar om, eller så är det den förbjudna kärlekshistorien som finna som gör att jag gillar den. Många fler (minst tre till) delar utspelar sig i vattenrika miljöer. Tex De öde fälten där det blir ett stort oväder och en stor översvämning så att de blir instängda i ett slottliknande hus med mördaren.

3. Flickan som älskade Tom Gordon av Stephen King. Denna bok utspelar sig ju inte bara i träskmark, flickan vadar igenom ett stort träsk i alla fall en gång under bokens gång. Och även bäckar är en stor del i naturen i boken. Det handlar om den nio åriga flickan som kommer bort under en hajk med sin mamma och äldre bror och vi får följa hennes väg genom skog och mark tillbaka till civilisationen. Min recension finns här.

Veckans bokbloggsfråga vecka 44

I veckans bokbloggsfråga frågas det efter;

Jag är nyfiken på att se hur ni gör för att markera vart ni är i en bok. Så den enkla frågan är: viker du hundöron eller använder du bokmärke? Gärna bildinlägg denna vecka – jag vill se massor av fina bokmärken eller andra smarta lösningar. 

Detta skyddsomslag utav Gunilla Dahlgren skulle jag gärna vilja använda mera, men gör det inte så ofta. Gillar när böcker har band i sig, men om de inte har det skulle jag kunna använda detta omslag för det har det. Annars är det vad som är tillgängligt som används (dock aldrig viks det hundöron), har en del bokmärken men egentligen ingen favorit och de flesta är helt ordinära och inte mycket att visa. Så jag nöjer mig med detta omslag. ( I pratbubblorna står det; "Jag är en bokmal", "Deckare kan vara både råa och hårdkokta.", "Böcker är det bästa som finns", "Kärlek och romantik! Det är min melodi.", "En del böcker är hårsmälta", "Man kan blunda och låta någon annan läsa", "Lycka är en trave olästa böcker")

I vansinnets öken (Maze Runner #2) av James Dashner

Efter flykten från labyrinten trodde Thomas att han och de andra skulle få sina liv tillbaka. Men ingen av dem visste vilken sorts liv som väntade dem.

Nu vet de. En bränd jord, förstörd av klimatförändringar och sjukdom. En värld som härskas av kaos.
Flykten är långt ifrån över. De står inför en ny och fruktansvärd prövning. De har två veckor på sig att korsa en förbränd öken och ta sig till andra sidan. De kommer att möta sjukdom, galenskap och vänner som inte går att lita på - ingen går säker.
Kommer Thomas och hans vänner någonsin att bli fria? Finns gåtans lösning bland Thomas förlorade minnen?
Missa inte den fantastiskt spännande fortsättningen i Maze runner-serien!
Texten kommer från Bokus sida om boken.

Har hört många som har tyckt att Maze runner serien inte är så bra, och jag kan inte minnas att jag tyckte att första delen var någon höjdare, men denna bok får mig verkligen engagerad och jag vill hela tiden läsa vidare för att vet vad som händer. Kan ju vara så att jag gärna vill se filmen sen när jg har läst boken och varför kan ni läsa i nästa stycke

När jag läser så ser jag Dylan O´Brien framför mig för att jag vet att han spelar Thomas i filmerna. Och min favorit TV serie är ju Teen Wolf där han spelar Stiles, så det blir någon maschup med Thomas och Stiles i mitt huvud. Sen undrar jag hur och vad som är annorlunda i filmen "The Scorch Trial" när filmen "Maze runner" skilde sig så från boken, så undrar jag hur de har gjort denna bok som film. Brukar inte känna igen att jag brukar tänka så när jag läser andra böcker, fast andra böcker kanske jag inte vet att de är filmatiserade när jag läser den och inte är så engagerad i skådelspelaren som spelar i filmen.

Efter jag hade läst ut boken kunde jag inte vänta med att se filmen, som jag nu har gjort. Men denna film är ju inte det minsta lik handlingen i boken, det är ju en helt egen historia. Det ända man känner igen är ju namnen på karaktärerna. Undrar hur de har kunnat få rättigheterna till det för de skulle egentligen kunnat göra detta som en helt egen filmserie och inte alls tänkt att ha någon förlaga från böckerna. Maze runner filmen var ju lite som boken ändå men hade följd inte boken till punkt och pricka men denna hade ju ingen likhet alls med bokorginalet. Sen kan jag väl tycka att filmen med sin egna handling blir intressant att se ändå. Och nu längtar jag både på att se sista filmen och läsa sista boken för att se hur det ska sluta.

Spöknät av Petrus Dahlin

Det är sommarlov och värmebölja. Tino drar runt hemma i villakvarteret och har inget att göra. Hans mamma har mått dåligt ända sen pappan lämnade dem, men Tino vet inte vad han ska göra för att hjälpa henne.

En dag dyker Akki upp. Hon är lika gammal som Tino, men väldigt annorlunda. Hon klär sig konstigt och pratar gammalmodigt. Kanske håller hon på med rollspel? Men det är något annat också, något nästan ... övernaturligt. När Tinos mamma plötsligt försvinner erbjuder Akki sin hjälp, men kan han verkligen lita på henne? Är hon vän eller fiende?

Text och bild kommer från Rabén & Sjögrens sida.

En liten läskig historia för åldersgruppen 9-12 år läste jag härmomdagen, och om jag inte är i rätt åldersgrupp gillade jag den, och då inte bara den mystiska biten utan hur Tino försöker ordna upp saken med att hans mamma mår psykiskt dåligt efter skilssmässsan. Och det lämnas lite öppet i boken för den lösningen för han och hans mamma framkommer inte. För när mamman försvinner och Tino kontaktar polisen kopplas även socialen in men det får man bara läsa om en gång, och jag tror inte de lämnar denna familj utan hjälp pga mamman mår så dåligt om hon inte efter hon har varit försvunnen får något genombrott i sitt mående och tar sig samman.

Pågående läsning # 29

Jag spelade in en liten Instagram film på vilka böcker jag håller på att läsa nu. Två gamla som har hängt med ett tag men en ny och en del har blivit utlästa sen tidigare veckor så lite ändring på den pågående läsningen har jag ändå som tur är.

Pappa Pellerins dotter av Maria Gripe

Loella bor ensam i en liten stuga i skogen med sina små tvillingbröder. Hennes mamma är ute och arbetar på sjön i långa perioder och hennes pappa vet hon ingenting om. Det går dock ingen direkt nöd på Loella och bröderna. Hon har tant Adina, som hjälper henne, och hon har Pappa Pellerin. Visserligen är Pappa Pellerin bara en fågelskrämma, men för Loella representerar han något mer - kanske pappan som hon hört att hon liknar, men som hon aldrig sett.
När mamman också försvinner tvingas Loella lämna sin trygga värld i skogen, och hamnar på ett barnhem i den främmande, skrämmande staden. Samtidigt växer sig drömmen om pappan starkare och blir allt viktigare för Loella.
Pappa Pellerins dotter [1963] är en av Maria Gripes mest älskade böcker. Denna nyutgåva är illustrerad med Harald Gripes klassiska originalteckningar.
Texten kommer från Bokus sida.

Denna bok kom som överrasknings rec ex till mig från Mordenista, och det har tagit lite tid att läsa ut den tyvärr. Jag hamnade i en lässvacka under sensommaren men har nu kommit igång med läsningen igen så nu har jag läst ut den.
Och jag tyckte så där om den, märks ju lite att den har några år på nacken, och att de har lite dialektdialoger som gör att jag har lite svårt att hänga med vad de säger. Och kan tänka mig att det är ännu svårare för barn i åldersgruppen den riktar sig till, 9-12 år.
När jag var ung läste jag en hel del Maria Gripe men de böckerna jag läste var mera i min smak än vad denna är, så jag skulle inte ha gillat den som ung heller tror jag. Men läst den har jag och jag ångrar inte det i alla fall så lite sidådär betyg får den.

Mina favoriter av Maria Gripe är, Agnes Cecilia - en sällsam historia, Tordyveln flyger i skymningen och böckerna ur skugg-serien som börjar med Skuggan över stenbänken.