Sidor

▼

torsdag 31 mars 2016

Läs en novell; en rysk novell

Nu har jag även läst en rysk författares novell. Anton Tjecov som kallas novellens mästare, för att han klarar få ner på ett par sidor samma sak som många andra författare behöver en hel roman till, jag var tvungen att visa ett exempel läs gärna novellen Kamelonten.'
Han har skrivit över 600 noveller och i den samlingen jag läste ur fanns två av hans kända noveller med i, dock den jag kände till "Damen med hunden", den tyckte jag inget var att ha. Däremot den romanlånga "Mitt liv" som de också skrev på baksidan var en av de kända, gillade jag desto mer.
Det är Ugglan & boken som håller i utmaningen Läs en novell.




Läs en novell listan

2. Läs en novell där ett hus spelar en stor roll  Dockvärlden av Silke Scheuermann (ur samlingen Rika flickor).
3. Läs en novell med en siffra i titeln
5. Läs en novell som utspelar sig i Afrika
6. Läs en novell som har namnet på en stad i titeln
7. Läs en novell som har deckartema Migrän av Arne Dahl
8. Läs en novell som är skriven på 1800-talet  Carmilla av Sheridan Le Fanu
9. Läs en vintrig novell
10. Läs en novell som handlar om ett djur
11. Läs en novell som är den sista i en novellsamling
15. Läs en novell som är skriven på 1950-talet
17. Läs en novell som utspelar sig på havet  Båten av Nam Le (ur samlingen Båten)
18. Läs en novell av en augustprisvinnare   Arielles första kärlek av Monika Fagerholm
20. Läs en novell med kärlekstema  Three´s a crowd av Shelia O´Flannagan
21. Läs en novell som har ett personnamn i titeln Debbie och Julie av Doris Lessing (ur samlingen Äkta vara) 
22. Läs en novell med något kallt i titeln   Spår i snön av Jonas Karlsson
23. Läs en novell av en rysk författare Kamelonten av Anton Tjechov ur samlingen noveller
24. Läs en novell som har samma namn som titeln på novellsamlingen den är med i Den krypande mannen av Artur Conan Doyle (ur samlingen Den krypande mannen)
25. Läs en novell som utspelar sig i en stad/på en plats som du har besökt
27. Läs en novell där böcker spelar en stor roll
28. Läs en novell som handlar om syskon
29. Läs en somrig novell
31. Läs en novell som utspelar sig i skogen
32. Läs en novell med en färg i titeln
33. Läs en novell vars titel slutar på n
34. Läs en novell som handlar om att resa
35. Läs en novell av en nobelpristagare  En novell av Alice Munro ur samlingen Brinnande livet
36. Läs en novell där ett barn är en av huvudpersonerna  An a angel at my back av Mary Stanley
37. Läs en novell av en författare som du tidigare bara läst roman/er av  No dress rehersal av Marian Keyes
38. Läs en novell av en författare som har samma för-, mellan- eller efternamn som du  Mord och mandeldoft av Camilla Läckberg
39. Läs en novell av en finländsk författare
40. Läs en novell som utspelar sig i framtiden  Marina av KG Johansson ur novellanatologin Bortom portalen





KAMELEONTEN AV ANTON TJECHOV

Över torget framför saluhallen kommer polisinpektör Otjomelov i ny uniformsrock och med ett knyte i handen. Bakom honom stegar en rödhårig poliskontapel med ett såll, som är till randen fyllt med konsfiskerade krusbär. Runtomkring härskar tystnad. Inte en själ på torget. De öppna dörrarna intill bodar och krogar blickar modlöst ut i Guds vida värld likt svullna gap, det finne inte ens några tiggare vid dem.
”Jasså, du bits, din jäkel?” hörs Oltjomelov plötsligt. ” Släpp henne inte, pojkar!. Det är förbjudet att bitas nu för tiden! Håll fastná! Åh!”
Hundgnäll hörs. Otjomelov blickar åt sidan och ser: ut från köpman Ptejugins vedgård kommer en hund springande som hoppar på tre ben och ser sig om. Den förföljs av en man i styv kattunssjkorta oknäppt väst. Han störtar efter hunden med överkroppen framsträckt, ramlar pladask i marken och får tag i den i bakbenen. Åter hörs hundgnäll och rop: ”Släpp den inte!” Sömniga ansikten kisar fram ur bodarna och snart är, som vuxen ur jorden, en folkskara samlad vid vedgården.
”Artar sig till oordning, ers nåd!” säger konstapeln.
Otjomelov gör halvomvändning vänster och går mot folkhopen. Vid själva ingången till vedgården ser han ovan omskrivne man med den oknäppta västen stå och hålla högra handen i vädret och visa upp ett finger för folkskaran. På hans halvrusiga ansikte står liksom skrivet ”Det här ska jag ha betalt för!” och själva hans finger liknar en segersymbol. I denne man igenkänner Otjomelov guldsmeden Hrjokin. Mitt i folkskaran sitter på marken den till skandalen skyldiga, en vit vinthundsvalp med spetsig nos och en gul fläck på ryggen. Hennes tårblanka ögon uttrycker skräck och ångest.
”Vad är det för uppträde här?” frågar Otjomelov och tänger sig in i folkhopen. ”Vad är det frågan om? Vad står du där med fingret för? Vem var det som skrek?”
”Här kommer jag gående, ers nåd, utan att göra en själ förnär”, börjar Hrjokin och hostar bak handen. ” Var på väg till Mitri Mitritj för att resonera ved. Och så kommer plötsligt den här jäkla hundrackan och hugger mig i fingret...Ni får ursäkta, men jag är en arbetsmänniska...Och det är ett petigt arbete jag har. Det här får de betala mig för, för det här fingret kan jag kanske inte röra på en vecka...Det står ingenting i lagen, ers nåd, om att man måste tå,a vad som helst av ett sånt här kreatur...Ska alla gå omkring och bitas så är det bättre att inte leva i den här världen...”
”Hm! Jo, jaha...” säger Otjomelov stängt, harklar sig och rör på ögonbrynen. ”Jaha, jo… Vems är hund? Det här tänker jag inte låta passer...Jag ska lära er jag, att låta era hundar löpa omkring hur som helst! Det är på tiden att man ägnar uppmärksamhet åt sådana herar som inte ställer sig lagar och förordningar till efterrättelse. När han fått sin böter, den skurken, så är det jag som ska lära honom vad hund och andra kringlöpande kreatur är för sla`! Jg ska fan ta mig visa honom, jag! Jeldyrin”, vände sig inspektören till konstapeln, ”ta reda på vems den här hunden är och sätt upp rapport! Och på hund ska det bli slut! Ögonaböj! Den är troligtvis galen...Vems är hund, frågar jag?”
”Den är visst general Sjigalovs”, säger någon i mängden.
”General Sjigalovs? Ähum!. Hjälp mig av med rocken, Jeldyrin...Förskräckligt vad det är varmt! Man kan nästan tro att det ska bli regn...Det är en sak bara, som jag inte begriper: hur kunde hon egentligen bita dig?” vänder sig Otjomelov till Hrjokin. ”Hur kunde hon nå upp till fingret? Så liten som hon är, och du en sådan drasut! Du har kanske rispat upp fingret på någon spik, och så kom du på idén att försöka få ersättning! Din sort känner man! Er vet ,man var man har, era satar!”.
”Han stack ciggaren i truten på ´na på skoh, ers nåd, och hon var inte dummare än att hon nöp till … En retsticka det är vad han är, ers nåd!”
”Där ljög du, enöga! Du har inte sett något alls, så vad ska du ljuga för? Hans nåd är en intelligent herre, och han begriper nog vilken det är som ljuger, och vilken som talar Guds rena sanning...Och ljuger jag, så varsågod, och låt fredsdomaren döma! Han vet vad som står i lagen...Nu för tiden är vi alla jämlikar. Jag har en bror själv, förresten, som är sjangdarmerit, om ni vill veta...”
”Inget prat här inte!”4
”Men den där är inte generalens”; yttrar sig konstapeln eftertänksamt. ”Inte har generalen såna där, Han har väl mes bara rapphönshundar...”
”Är du säker på det?”
”Absolut, ers nåd.”
”Ja, det måtte väl jag veta själv. Generalens hundar, det är fina hundar det, rashundar, men den här, den är ju – fan vet vad! Den har ju varken päls eller utseende...rena ynkedomen...Vem har en sån hund! Var har ni förståndet va, ni? Om en hund som den här ramla ner i Petersburg eller Moskva, vet ni vad som skulle hända då? Där skulle minsann ingen slå upp i någon lagbok inte, där gjorde de processen kort! Du har fått lida, Hrjokin, och det ska du inte finna dig i ...Man måste lära dem! Det är på tiden...”
”Men kanske i alla fall är den generalens...” funderade konstapeln högt. ” Det står ju inte skrivit på nosen på´na ...Och häromdan såg jag en sån där inne på hannses gård:”
”Visst är den generalens!” säger en röst i skaran.
”Öhum!..Hjälp mig på med rocken, bror Jeldyrin! Det har börjat blåsa kallt...jag fryser...Tag henne med till generalens, och fråga där. Säg att det var jag som hittade henne, och som har skickat henne. Hon är kanske dyrbar, och ska varenda svinpäls sticka en cigarr i truten på´na kan hon bli rak fördärvad. En hund är en ömtålig varelse...Och du drulle, ner med hand! Du har inget för att du står och visar upp ditt idiotiska finger. Det är ditt eget fel!...”
”Där går generalens kock, kan vi fråga honom...Hallå, Prohor!. Kom hit ett slag, bror! Titta på den här hunden….Är den eran?”
”Prat! Såna missfoster har vi aldrig haft!” ”Här behövs det inga fågor mera!” säger Otjomelov. ”Det är en vanlig strykarhund! Det är inget att resonera om längre...har jag sagt att det är en strykarhund, så är det en strykarhund...Den ska utrotas – punkt slut!”
”Nej, våran är det inte”; fortsätter Prohor. ”Men den är generalen brors, som kom för ett tag sen. Vi tycker inte om vinthundar...Men hans bror gillar dom...”
” Nej, men – är bror hans kommen? Vladimir Ivanytj?” frågar Otjomelov och hela hans ansikte strålar i ett rört leende. ”Kan man tänka sig...Herre du min skapare! Och jag som inge har haft en aning om någonting! Jaså, så han är här på besök?”
”Jojomän...”
”Tänka sig bara. Herre du min skapare… Haft långsamt efter bror sin...Och jag som inget har vetat! Så då skulle det vara hanses lilla jycke då? Vad glad jag är! Ta henne! Det är inte någon elak liten hund, det här inte...En liten piggelin, det är vad det ärf...Kniffsa tag i fingret bara, gjorde hon...Ha-ha-ha...Vad sitter du där och darrar för nu då...Ujujuj-då! Hon blev förbannad, det lilla kräket… En sån liten en då...”
Prohor kallar till sig hunden och går bort med den från vedgården. Folkhopen skrattar ut Hrjokin.

”Och dig ska jag nog göra upp med”, säger Otjomelov hotfullt, sveper sig i sin kappa och fortsätter sin väg fram över torget.
kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar