Sidor

lördag 4 juni 2016

Jag sökte Allaha och fann Jesus, En hängiven muslim möter kristen tro.- Nabel Qureshi

Jag sökte Allah och fann Jesus är en bok som rymmer en fängslande historia om en muslim som gör en dramatisk resa från varmt troende muslim till övertygad kristen. Den är ett stundvis hudlöst porträtt av en ung man som gör allt för att försvara sin muslimska tro och spjärna emot Guds sanning om Jesus Kristus och hans uppståndelse.
Boken ger en unik inblick i hur det är att växa upp som muslim i västvärlden, hur många muslimer tänker och känner både kring sin egen tro och kring den emellanåt anstötliga kristna tron. Du som vill lära dig att bättre förstå och bemöta dina muslimska vänner och bekanta får här ta del av ett vittnesbörd som är långt mer värt än tusen läroböcker.

Text och bild hämtad från Credoakademin förlag
Denna bok läste jag mycket för att jag är kristen och är mycket intresserad av Islam, och fick här läsa precis det jag var intresserad av, Medans Nabel försöker finna bevis att hans tro på Islam, koranen och Muhammed men istället får han lära känna Jesus Kristus och bibeln.

När jag läser den här får jag förståelsen för att Muslimer är så trofasta i sin tro att Koranen och Mohamed har rätt att Jesus inte är Guds son (han är bara en av alla de andra profeterna) och inte har dött och uppstått.
"Muslimer som ifrågasätter Allah möts med tolerans av andra muslimer, men att ifrågasätta Muhammed är ett skäl till uteslutning eller värre ändå.....
Men i hjärtat av den muslimska föreställningsvärlden är Muhammed mannen som förkroppsligar Islam; han är en symbol för hela den islamska cilivisationen. På grund av haditherna och traditionerna kretsar hela den islamska religionen, kulturen, identiteten och arvet kring Muhammed. Det är därför som muslimer ser varje angrepp på hans person och anseende som ett personligt angrepp på dem själva  och allt vad de står för.
Det är därför som muslimer i regel inte kan diskutera Muhammed på ett lugnt och sansat sätt, " s 229

"Kostnaden för en muslim att bejaka evangeliet kan vara enormt.
Att följa Jesus innebär självfallet att jag omedelbart skulle uteslutas ur gemenskapen. För alla fromma muslimer innebär det att man måste offra vänner och sociala sammanhang, som man byggt upp sedan barnsben. Det kan innebära att man blir förskjuten av föräldrar, syskon, äkta makar och barn.
,,den religiösa uppfostran som muslimer får under barn- och ungdomsåren. De flesta studerar vid den informella skola som den muslimska hemmiljön utgör. Våra föräldrar, våra far och morbröder, äldre släktingar sätter sig ner och lär oss muslimsk apolgetik, det vill säga  försvaret av den muslimska världsuppfattningen. Vi får lära oss att Koranen är Guds ord, därför Muhammed var analfabet och kunde inte själv ha åstadkommit ett så vackert och sinnrikt språk.Av denna informella fostran bibringas vi tron att Koranen har bevisats vara mirakulös, eftersom den rymmer vetenskapliga uppgifter och fakta som har upptäckts först på senare tid, Vi får del också gång på gång höra att den Koran vi har idag är exakt densamma som Muhammed fick ta emot, utan att några förändringar har skett under fjortonhundra år, Islam visar på det bästa sättet att leva ett moraliskt och rättfärdigt liv. Och så fortsätter det med den ena trossatsen efter den andra. Sådana här samtal utgör regelbundet kost vid den muslimska familjens middagsbord.
Men vi får även stadig föda med polemik. Från barnsben fick jag höra att även om  kristna säkert menar väl och kanske rent av är uppriktigt följer sin tro., så är deras tro behäftad med stora fel och brister. Deras helig texter var en gång i tiden Guds rena och oförfalskade ord, men de har blivit hopplöst fördärvade. Kristna har också hittat på logiskt absurda lärosatser, exempelvis Jesus gudom och treenigheten. Koranen uppenbarades för Mohammed på 600-talet för att råda bot på de skadliga följderna av Bibelns korruption och den kristna trons hädiska lärosatser. Muhammeds uppgift var att återinföra den sanna religonen. Och det var mitt mål som god muslim att gå vidare med den uppgiften. " s 322

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar