Tematrio - känslor i titlarna

I veckans tematrio efterlyser Lyran Berätta om tre romaner som har ett känsloord med i titeln! Som vanligt får jag leta i min Lästa dagbok för att komma på tre titlar att lista, denna gången är det böcker jag har läst för 2-1 år sen som jag nämner, och mycket av handlingarna har jag glömt bort men minns lite när jag letar upp handlingen för att kopiera in de vid titlarna. (Och det gör jag för att ni ska få ett hum om vad boken handlar om). De jag rekomendera mest är första och sista, för de kommer jag ihåg att jag gillade dem när jag läste dem. Aherns bok mindes jag inte ens jag att jag hade läst när jag hittade den. 



Sorgesång för Easterly av Petina Gappah
En kvinna i en liten by i Zimbabwe är omgärdad av ett myller av barn men längtar efter en egen baby, en politikers änka står tyst vid sin mans grav och ser på när hans kollegor lyfter ner en tom kista. 

Petina Gappahs karaktärer tycks ha vardagliga drömmar och önskningar men de lever i en värld där en limpa bröd kostar en förmögenhet. Ett land som bara haft fyra presidenter på hundra år, ett ställe där människor vet exakt vad som kommer att stå i landets enda dagstidning, därför att nyheterna som presenteras alltid är positiva. 

När sista taptot ljuder, Sorgesång för Easterly, Annexets hasande dans, Något fint från London, Dansmästaren i Mupandawana, I hjärtat av den gyllene triangeln, Vår man i Genève vinner en miljon euro, Hembiträdet från Lalapanzi, Moster Julianas indier, Rosies brudgum och hans spruckna, skära läppar, Min kusinsyster Rambanai, Förlikningen, Midnatt på Hotel California. I de här tretton novellerna får vi följa ett folk som kämpar med att klara av att leva under ett fruktansvärd styre. De brottas med de stora livsfrågorna som människor överallt gör; svikna löften, ouppfyllda drömmar och en längtar efter ett värdigt liv. 

Här sätter Petina Gappah skärpan på politiska absurditeter som drabbar en skiftande samling karaktärer som kämpar under Robert Mugabes regim i Zimbabwe. Text från Albert Bonniers förlag


PS Jag älskar dig av Cecilia Ahern

Holly och Gerry har ett perfekt liv tillsammans. De är lyckligt gifta och bor i Dublin, nära släkt och vänner. Vardagen flyter på i full fart och världen ligger öppen. Tror de.

Så händer det ofattbara. Ett par månader före Hollys trettioårsdag dör Gerry efter en kort tids sjukdom. Hon förlorar sin bästa vän, mannen hon älskar. För evigt. Han kan aldrig komma tillbaka. Men ändå gör han det…

Ett par månader efter Gerrys död dyker hans sista gåva till Holly upp: ”Listan.” I tio brev, ett för var och en av årets återstående månader, lotsar han Holly genom sorgen och visar henne hur livet trots allt rymmer både tårar och skratt.

En hjärtevarm berättelse om att hålla fast, våga släppa taget och lära sig älska igen. Texten kommer från Pocketförlaget 

De oönskade av Lene Kaaberol och Agnete Friis
I ruinerna av ett nedlagt militärsjukhus i Ungern letar två unga män efter något att sälja på svarta marknaden. De finner något som visar sig vara betydligt mer värdefullt än de hade kunnat hoppas på. Något som kan förändra hela deras tillvaro. Livets största chans. Samtidigt kan det farliga fyndet få fasansfulla konsekvenser för oändligt många människor.

När en av de unga männen försvinner dras hans äldre bror in i sökandet. Spåren leder till Köpenhamn, där polisen lider av bemanningsbrist och tekniska problem inför ett internationellt toppmöte. Samtidigt håller bygget av ett nytt islamiskt kulturcenter på att slutföras i en av stadens villaförorter. Till någras glädje och till andras förtret. 

Sjuksköterskan Nina Borg blir uppringd av en vän som ber henne att åka ut till en förfallen bilverkstad. På platsen bor ett antal romska familjer, vilkas barn tycks ha blivit hastigt och oväntat sjuka. Först misstänker Nina att sjukdomsfallen har med miljön att göra. Men när hon själv insjuknar, förstår hon att det måste röra sig om någonting annat. Frågan är bara vad. Hon måste hitta svaret på gåtan. Men tiden är knapp, både för de sjuka barnen och för henne själv. 

”Den kulformade delen låg för sig, sprucken och repig och gulmålad på ett sätt som påminde honom lite om de sjöminor han hade sett på film. Försiktigt sträckte han fram handen och rörde vid den, helt lätt. Den kändes varm, tyckte han. Inte skållhet, bara hudvarm, som om den var levande. Varningsskylten var fortfarande läsbar, svart mot det gula, trots repor och betongdamm.”  Text från Albert Bonniers förlag