Den som stannar. Den som går. av Elena Ferrante

Elena stöter under ett författarframträdande på Nino Sarratore som hon i hemlighet varit förälskad i under hela sitt liv. Lila har efter sitt misslyckade äktenskap börjat ett nytt liv med Enzo Scanno och bor med honom och sin son Gennaro i en förstad till Neapel. På kvällstid lär sig Lila allt hon kan om datorer och programmering för att på så sätt skapa sig en ny och bättre tillvaro.

Lila och Elena försöker var och en på sitt sätt navigera genom det italienska 70-talet med all dess politiska oro, sexuella frigjordhet och sociala förändringar. Båda känner sig vilsna i den moderna världen och söker sig till varandra. Elena befinner sig i ett vägskäl i sitt äktenskap och Lila blir på nytt hennes förtrogna.
Omslagsbild och beskrivning från Bokus.

Jag började läsa denna serie pga Lundströms bokradios bokcirkel, och jag ska säga att jag verkar ha tyckt rätt lika som de, det hör jag på deras diskussioner om dem. Jag ska säga att de blir bättre del för del och detta var den del jag har gillat mest. Nu hoppas jag på att sista delen kommer att vara bäst och verkligen kommer att knyta ihop berättelsen. För vad jag läste i denna så vill jag verkligen läsa vidare för att få reda på vad som händer med iallafall Elena, för hon är den som intresserar mig mest. Lila kan jag egentligen inte riktigt med.