De kommer att drunkna i sina mödrars tårar.

En vinterkväll kliver tre individer som svär trohet till den sönderfallande terrorstaten Daesh in i en bokhandel. En kontroversiell konstnärs framträdande avbryts av ett pistolskott, panik utbryter och samtliga i lokalen tas som gisslan. Men en av de tre angriparna, en ung kvinna som har som uppgift att filma våldet, bär på en hemlighet som kan ändra allt. Under attacken vänder hon sig till en av de andra och viskar: Allt är fel. Vi borde inte vara här. Vi borde sticka.

Två år senare besöker en författare kvinnan på en rättspsykiatrisk klinik. Hon har läst hans böcker och ger honom en bunt papper, där hon har skrivit ner en sällsam berättelse.

Hon menar att hon kommer från framtiden.

Johannes Anyurus nya roman De kommer att drunkna i sina mödrars tårar handlar om hopp och hopplöshet i dagens Europa, om vänskap och svek, och om terrorns och fascismens teater.

Bokomslag och beskrivning från Bokus sida.

En viktig bok nu när vi "svenskar" är så främlingsfientliga, jag hoppas att ni förstår att jag inte är den som drar alla över en kam och att jag själv inte är den som främlingsfientlig.
Sen är jag lite ledsen över att jag inte gillade denna bok som jag faktiskt tycker den skulle behövas gillas. Just för berättelsen, för den är hemsk både den som utspelar sig i "nutid" och den alternativa framtiden. Något med språket är det som gör att jag inte gillar det jag läser, även om personerna verkar intressanta så blir de inte det för mig, de känns opersonliga i sin beskrivning.

Denna bok blev årets Augustprisvinnare, och jag kan tycka att det är den värd även om boken inte var min klara favorit, fast den är så skrämmande viktig.
Och jag ser även framemot att läsa de andra två  som fick priset i dag, fakta bok Ett jävla solsken, om Ester Blenda Nordström av Fatima Bremmer och barn- och ungdomspriset  Fågeln i mig  flyger vart den vill av Sara Lundberg.