Annabelle av Lina Bengtsdotter

En varm sommarnatt försvinner sjuttonåriga Annabelle från det lilla samhället Gullspång, på gränsen mellan Västergötland och Värmland. Hennes föräldrar är utom sig av oro, lokalpolisen står handfallen och Missing people letar förgäves.

Kriminalinspektör Charlie Lager skickas dit tillsammans med sin kollega. Hon är utredare vid Nationella operativa avdelningen, en skicklig polis som i arbetet funnit de rutiner som hennes kaotiska inre behöver. Hon värjer sig, vill inte åka, men gör till slut som alltid: följer order. Det blir en resa bakåt i tiden. Hon tvingas återvända till platsen hon lämnade när hon var fjorton, ett förflutet och en barndom som hon gjort sitt bästa för att fly från. Väl där väcks minnena till liv. Av att växa upp där valmöjligheterna är få och drömmen om att ge sig av stark. Av mamman, som var allt det som Charlie är rädd för att bli, alkoholiserad och sjuk.

Medan hon försöker få fram sanningen om vem Annabelle var och vad som hänt henne, gör Charlie skrämmande upptäckter om sin bakgrund. Och hon tvingas möta sitt värsta minne: den gången hon lät en annan människa dö.

Bokomslag och beskrivning hämtad från Adlibris.

Har läst många deckare i min tid, men finner ändå några som står ut när jag väl läser dem, och Annabelle är en sådan. Den innehåller mystik som både sker i nutid, med Annabelles försvinnande och även i dåtid som är om Charlies förflutna och även en mera hemlig dåtid som berättas som man inte förrän i slutet av boken förstår vilka de handlar om. Även om man kanske blir lite ledsen på alla dessa poliser som ska ha några psykiska besvär, alkoholister eller liknande, som även Charlie lider av. 

Hoppas på att det kommer mera av denna författare för jag vill läsa mera.