Det av Stephen King

"Skräcken som inte skulle upphöra förrän tjugoåtta år senare - om den nu någonsin upphörde - började, såvitt jag vet och kan berätta, med en båt gjord av en tidningssida som seglade fram i en rännsten som nästan svämmade över efter allt regnandet."

Den lilla staden Derry i Maine ser ut som den typiska amerikanska småstaden trygg och sömnig med sina villaområden, snabbmatsställen och affärer. Men det är bara på ytan. I kloakerna under staden finns något som ligger på lur och iakttar. Där finns ondskan. Där finns Det.

En gång på femtiotalet samlade ett kompisgäng sina krafter och trotsade Det. Förenade av känslan av att vara misslyckade och utstötta, lyckades de driva ondskan och skräcken tillbaka till de mörka djup där den hör hemma. De lovar sedan varandra att samlas igen om Det någon gång skulle komma tillbaka.

Många år senare, när en serie ohyggliga mord och gåtfulla försvinnanden på nytt skakar Derry, lyfter så Mike Hanlon telefonluren och kallar på sina barndomskamrater. Alla lämnar sina hem och familjer, sina vardagsbestyr och karriärer, för att ännu en gång trotsa skräcken och möta Det.
Beskrivningen är hämtad från Bokus.

Ingen av de upplagorna jag lånade från biblioteket hade det omslag som den upplagan som kommer från Bokus, med en liten kille i gul regnrock och hållande en röd ballong. Så man kan undra vilken som känns mest skrämmande, gällande omslaget alltså.
Boken i sig tycker jag inte är så skrämmande utan bara onödigt lång, jag tröttnar även om berättelsen fångar mitt intresse för att se vad som händer, sen saknar jag lite berättelse efteråt vad som hände med de överlevande. 
Tror definitivt att King kunde dragit ner på en del av berättelsen, även om det är en bra berättelse om hur barnen som växer upp till vuxna hur de blev förändrade både då och nu när de träffas igen för att bekämpa Det.
Betyg 3 av 5.