De små folkens historia. Minoriteter i Europa av Ingmar Karlsson

Globalisering och digitalisering har ibland setts som ett hot mot Europas minoritetsfolk. Men denna utveckling har paradoxalt nog även haft stora effekter på gruppernas möjligheter att göra sina röster hörda. På senare år har minoritetskulturer fått ökad uppmärksamhet. I De små folkens historia berättar Ingmar Karlsson kunnigt och kåserande om olika minoriteters spännande historia. Visste du till exempel att Andy Warhol var ruten? Eller att Donald Tusk är kasjub?

Med tanke på EU:s officiella motto Enhet i mångfald är det kanske inte så märkligt att vi på senare år har sett hur alltfler minoriteter i Europa kräver sin rätt. För när kommunismen kollapsade och stater splittrades blev det tydligt att det aldrig har funnits människor som betecknat sig som jugoslav, tjeckoslovak eller sovjetmedborgare. Däremot betecknade man sig som sloven, slovak, kroat, bosnjak, makedon, ukrainare, moldav, est, lett, litau och så vidare.

Samtidigt började också andra folkslag påminna om sin existens, sådana som saknar en autonom ställning i sina hemländer och sådana som saknar en modernation som tillvaratar deras intressen. Det handlar om bretoner, cimbrer, elsassare, friser, furlaner, ladiner, rutener, vlacher, gagauzer, sorber och kasjuber. Att globaliseringen och den digitala utvecklingen hjälpt dessa minoriteter är otvivelaktigt. Internet är ett ovärderligt redskap för kontakt med andra inom samma folkslag, vilket möjliggjort såväl undervisning i det egna språket som marknadsföring av de ofta isolerade och avlägset belägna trakter som kräsna och äventyrliga turister lockas av.

I sin bok De små folkens historia. Minoriteter i Europa berättar Ingmar Karlsson kunnigt och kåserande om några av Europas mer okända minoritetsfolk. Här står deras historia i centrum deras språk, kultur och livaktighet i dagens moderna Europa. Med sinne för detaljer och stor kunskap om helheten skildrar Ingmar Karlsson denna rika flora av folk.

Bokomslag och beskrivning av boken är hämtad från Historiska Medias hemsida och jag vill även tacka förlaget för att jag fick boken som recesnionsexemplar.

På grund av att det är en sådan faktaspäckad bok detta har det tagit tid att läsa, men jag har blivit mer intresserad av en del folk en andra och det beror väl på att jag ändå har lite kopplingar. Har en rumänsk svägerska så de folken i östeuropa var intressant att att läsa om, och kanalöarnas befolkning och historia var intressant (har vetat en del sen tidigare).

Ett litet smakprov

Det rutenska Transkarpartiens växlingsrika  öde sammanfattas väl i en historia som berättades efter andra världskriget. En flykting från området  intervjuades då av en australiensk invandrarkommisson .Samtalet gav följande frågor och svar:

I vilket land är ni född?

I Österrike.

I vilket land har ni gått i skolan?

I Tjeckoslovakien. 

I vilket land började er yrkesliv.

I Ungern.

I vilket land har ni bott senast?'

I Sovjetunionen.

Ni måste ha flyttat runt en hel del.

Hurså? Jag har aldrig lämnat min hemstad Munkatchevo i Transkarpatien.

 I dag heter staden Mukatjevo och ligger i Ukraina.

Sid 154.