En uppslukande roman som jämförts med Charles Dickens, Bram Stoker och Hilary Mantel och tagit Storbritannien med storm.
London 1893. Cora Seaborne är fortfarande ung men har just blivit änka, och nu förväntar sig omgivningen att hon ska snöra åt korsetten, klä sig i svart och dra sig tillbaka med en knähund i famnen. Men äktenskapet var inte särskilt lyckligt, och rollen som viktoriansk societetsfru passade aldrig den egensinniga och frihetstörstande Cora.
Hon bestämmer sig för att lämna storstaden för landsbygden i Essex, tillsammans med sin socialistiskt orienterade väninna Martha och sin mycket speciella son Francis. De hamnar i den lilla staden Colchester, där rykten om ett mystiskt odjur har skapat masshysteri hos lokalbefolkningen.
Coras teori är att det rör sig om en oupptäckt art som hon är fast besluten att hitta och klassificera. Hon finner en oväntad vän och intellektuell jämlike i traktens präst William Ransome. Tillsammans söker de svaret på gåtan, samtidigt som Will och Cora oundvikligen dras till varandra.
Etta på Sunday Times bästsäljarlista, belönad med det brittiska bokhandelspriset Waterstones Book of the Year och British Book Awards Overall Book of the Year och nominerad till en lång rad priser, däribland Costa Book Award och Baileys Women's Prize for Fiction.
Bokomslag och beskrivning hämtad från Adlibris.
En bok jag varit intresserad från första stund jag hörde talas om den, ens innan den var översatt i engelska booktubers videoklipp. Sen när jag förstod att den skulle översättas till svenska så reserverade jag den på biblioteket så fort jag förstod de skulle köpa in den. Nu har jag läst den.
Jag gillar denna berättelse om ett mysterium som får både de som bor i Essex och även Cora att lämna storstaden för att hitta denna oupptäckta orm som hon tror det är. Sen är boken inte bara ett mysterium det är även flera kärlekshistorier invävda i handlingen. Magisk realism blandad med historisk roman som gör att jag verkligen gillar denna berättelse. För historiska romaner är den genre jag minst läser av, men när jag läser dem brukar jag gilla dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar