De dödas sång av Jesmyn Ward

Jojo är tretton år och växer upp i en trasig familj i ett fattigt Mississippi. Mamman Leonie orkar inte med ansvaret för Jojo och hans lillasyster utan flyr in i knarkets dimmor. Pappan är vit och hans familj har aldrig accepterat vare sig den afroamerikanska Leonie eller barnen, så sedan han hamnade i fängelse har de bott på morföräldrarnas lilla bondgård. Men när barnens pappa ska släppas fri väcks hoppet om en bättre framtid till liv. Leonie tar med barnen på en dramatisk bilresa som är nära att sluta i katastrof.

Det blir en sorts litterär roadmovie där Jesmyn Ward har inspirerats av såväl William Faulkner och Toni Morrison som Odysséen och Gamla testamentet. På ett intensivt, poetiskt språk skildrar hon en del av dagens USA som präglas av rasism, hopplöshet och såren från historiens orättvisor. Men framför allt är det en oförglömlig och drabbande berättelse om en familj som kämpar för sin överlevnad och binds samman av en kärlek som är starkare än allt annat.
Bokomslag och beskrivning hämtad från Forumförlag.

En bok som jag först hörde talas om hos alla booktubes jag följer, och sen såg jag att den fanns översatt på biblioteket, då lånade jag den.
Magisk realism finns med i handlingen och vad det innebär nämner jag inte här för det nämns inte i beskrivningen, så för att få reda på vad det innebär måste man läsa boken. Det rekommenderar jag att man gör, för det är en bra bok, nära nog att kunna få fem i betyg, om det inte var så att visa saker gör att jag skulle kunna vara utan i boken. 
Det är även en hemsk skildring av destruktivitet blandad med kärlek och sammanhållning. Helt klart en läsvärd bok.