En fasansfull upptäckt görs i Riksarkivets samlingar när en människoskalle faller ur en hattstock. Doktoranden Sanja pressas att hålla tyst om saken men nyfikenheten driver henne att sätta allt på spel för att ta reda på berättelsen bakom det otäcka fyndet. Tillsammans med sin bror Ando följer Sanja ledtrådarna bakåt i tiden. Allt leder till året 1939. En historia om kärlek, makt, svartsjuka och drömmen om ett bättre liv rullas upp. Fyra unga kvinnors sökande efter lyckan blir en krokig väg mot ondska, svek och en lek med döden.
Anna Lihammer och Ted Hesselbom har skrivit en nervkittlande historia som utspelar sig i två olika tider – 1939 och 1998. Olika men ändå lika, förenade av en oro och rädsla för framtiden. Lihammer och Hesselbom har tidigare skrivit romanen Med dig vågar jag allt.
Bokomslag och beskrivning hämtad hos Historiska Media, och jag tackar även förlaget för recensionsexemplaret jag fick.
Efter att ha läst Anna Lihammers två första egna romaner om kriminalkommissarien Carl Hell, de utspelar sig i Sverige under krigsåren, har jag fastnat för hennes berättelser från denna tiden. Och när jag då såg att hon skulle ge ut Solitairen nu i september ville jag bara läsa den.
Och hon fortsätter att förundras mig, hon skriver hemska personskildringar och handlingar, men det är sådant vackert språk hon har med. Visst kan det vara Ted Hesselboms berättarröst som kommer fram någonstans, men det är svårt att peka ut det för berättelsen håller samman även om den både utspelar sig 1939 som 1998.Och jag känner igen det från hennes tidigare böcker. Här kommer ett smakprov:
Precis när hon mitten av Västerbron steg morgonsolen över hustaken i innerstan och träffade Riddarfjärden. På ett ögonblick förvandlades det mörka vattnet till glittrande guld.
Vid brons andra ände tronade Riksarkivets tegelborg. En atomsäker utopi om evighet. Om att allt kan och bör och ska bevaras. sid 56.
Jag ska ändå säga att denna ger mig inte lika mycket som de böckerna med Carl Hell, kan vara för att de bara utspelar sig på 1930-talet eller att dessa karaktärer har jag inte fastnat för lika mycket som dem. Något som tar mig på sängen är slutet, så det höjer verkligen upp boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar