Svarthuset av Peter May

På Isle of Lewis, en liten ö i de Yttre Hebriderna, har människorna sedan urminnes tider fört en ojämn kamp mot elementens raseri; den outtröttliga vinden, det piskande regnet, havets skummande vrede. Det är en hård värld där tron på en allsmäktig Gud kommit att bli den enda ledstången genom tillvarons många prövningar.
När ön skakas av ett brutalt mord skickas kriminalkommissare Fin Macleod till platsen för att undersöka om brottet möjligen kan ha koppling till ett liknande mordfall i Edinburgh. För Fin, som själv är född och uppvuxen på ön, innebär utredningen en resa tillbaka till ett för­flutet som han under arton års tid gjort allt för att lägga bakom sig. Han ställs nu återigen öga mot öga med skoltidens vänner och plågoandar och med Marsaili MacDonald, hans första stora kärlek. Åren har gått, men Fin tvingas motvilligt inse att barndomens sår är allt annat än läkta, och att ön inte tänker släppa honom ur sitt grepp en andra gång

PETER MAY [f. 1951] är en flerfaldigt prisbelönt skotsk romanförfattare, bosatt i Frankrike. Svarthuset [The Blackhouse] är den första delen i hans »Lewis«-trilogi om Edinburgh-polisen Fin Macleod. Svarthuset kom först ut i Frankrike, där den hyllades av kritikerna och tilldelades en rad priser, bland annat The Cezam Prix Littéraire. 2013 vann den amerikanska utgåvan The Barry Award för »Årets bästa kriminalroman«.
Bokomslag och beskrivning hämtad från Adlibris.

Denna deckare har jag hört mycket om och länge tänkt att läsa, nu tillslut blev det av.
Jag vet inte om det var en deckare som inte riktigt passade mig för den är lite långsam och jag förstår inte all bakgrundshistoria som berättas om utredaren Fin Mcleod. Men när jag närmar mig slutet förstår jag att allt hänger ihop och att det faktiskt är en bra berättad historia, lite synd bara att den inte fångade mitt intresse förrän sista fjärdedelen.
Det är flera långa shok i boken som det inte ens nämns något om det mord han håller på att utreda utan han träffar och besöker gamla vänner och minns tillbaka.
Sen kan jag se framför mig den karga miljö det är på de Yttre Hebriderna.