Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
Ännu en bok innhandlad för ett tiotal år sen och som ännu inte har läst:
Astrid Trotzig debuterade 1996 med berättelsen Blod är tjockare än vatten som blev en stor framgång och kom som BonnierPocket 1997. Med ett lågmält och sakligt språk skärskådade hon där de svåra och obehagliga frågorna kring att vara adopterad, och skildrade den ofrånkomliga upplevelsen av hemlöshet och kluvenhet. Hennes nya bok är en roman som kretsar kring en ung kvinnas försvinnande. Anna lever ett till synes välordnat och harmoniskt liv i radhuset tillsammans med sin man och sin lille son. Men en morgon är hon plötsligt spårlöst försvunnen. Berättelsen är uppbyggd i monologform, där Annas man, hennes föräldrar, hennes bästa väninna och kriminalinspektören som har hand om fallet var och en ger sin version av vem Anna var och av det trauma som hennes försvinnande innebär. Men de berättar så olika saker, och deras sammanlagda vittnesbörd gör bilden av Anna mer och mer motsägelsefull och svårgripbar. Det här är en historia som har drag av kriminalromanens spänning i sitt sätt att cirkla kring en gåta, en gåta som läsaren förväntar sig få svaret på under berättelsens gång. Men Astrid Trotzig vrider sin historia åt ett annat håll. Ytterst handlar den om minnets otillförlitlighet och om hur svårt, kanske omöjligt, det är att verkligen känna och förstå en annan människa.
Känner inte till boken och den låter inte som något för mig.
SvaraRaderaTycker jag känner igen författaren, men är inte helt säker. Boken känner jag inte till.
SvaraRaderaDet där lät faktiskt som en intressant berättelse!
SvaraRadera