Blindheten av José Saramago

Vad händer med ett samhälle när en plötslig blindhet utan påvisbara fysiologiska orsaker sprider sig bland befolkningen? Ögonläkaren som undersöker den först drabbade bländas, liksom alla hans patienter i väntrummet. De blinda, som blir allt fler, spärras in på ett sjukhus. Förhållandena förvärras och kampen om maten hårdnar. En person förblir dock seende - läkarens hustru: "Ni vet inte, ni kan inte veta vad det är att ha ögon i en värld av blinda, jag är ingen drottning, nej jag är helt enkelt den som föddes att se fasorna, ni känner dem och jag ser dem ..."

 Blindheten är en roman om nedstigningen i ett helvete alltför likt vår egen värld. Men José Saramago hyser ändå hopp om att vi en dag ska leva i solidaritet och värdighet, att vi en dag ska se igen ...

Beskrivning av boken hämtad från Wahlström & Widstrands förlag.

Har ju sen flera år tillbaka haft i tanke att försöka läsa i alla fall minst ett verk av varje noblepristagare i litteratur, och just Saramago har jag redan läst en bok av men inte gillat. Men har hört av andra att denna bok är bra, och har velat läsa den, och nu blev det dags pga Tome Infiniyt and Beyond readathonen jag medverkar i, och i just Team Disease där den var gruppboken.

Och jag ångrar verkligen inte att jag läste denna, så bra den var, men det är en hemsk läsning, just att se hur mänskligheten förfaller och även hur fördomar och rädsla hindrar vår mänsklighet. Det är hemskt att läsa men även att se hur gott en del männiksor försöker bemästra det som händer dem och hjälpa varandra så gott det går.