Sidor

torsdag 5 september 2019

Hett i hyllan vecka 36 / 2019


Så här skriver Monika om hett i hyllan:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Jag har köpt något verk av alla noblepristagares böcker för jag har en utmaning att jag ska försöka läsa minst ett verk av varje pristagare, men har ännu inte läst en del av dem, och denna vecka är det Pasternaks brevsamling som står på tur att få vara med i hett i hyllan.


Brev till georgiska vänner



Brevsamlingen täcker perioden 1931-1959. Redan vid sitt första besök i Tiflis fängslades Pasternak av modet och vitaliteten hos den georgiska litteraturens elit och av skönheten i den georgiska lyriken som han ägnade sig åt att översätta. De flesta breven är adresserade till de två vänner som stod honom närmast, de båda högt begåvade skalderna Paolo Jasjvili och Titsian Tabidze, som båda föll offer för Stalins utrensningsaktioner 1937. Tabidzes änka Nina kom Pasternak att omfatta med varm kärlek. I dessa brev ger han fritt utlopp åt sina känslor. De ger också inblick i hans privatliv, i hans förvattarskap och hans syn på den ryska litteraturen. Genom dem får vi ett begrepp om bakgrunden till Doktor Zjivago", om de oerhörda svårigheter Pasternak hade att kämpa med när han skrev sin stora roman. - Boris Leonidovitj Pasternak, ödd 10 februari 1890 i Moskva, Ryssland, död 30 maj 1960 i Peredelkino nära Moskva, Ryssland; rysk författare och nobelpristagare 1958. I anslutning till både symbolismen och futurismen utvecklade Pasternak ett starkt personligt, bildmättat poetiskt språk och en kosmisk livskänsla, men på 1930-talet orienterade sig Pasternak (som var en revolutionär idealist utan partibindning) mot en mera socialt förankrad poesi. På 1950-talet tog han sedan avstånd från tidigare stilgrepp såsom alltför estetiserande och strävade istället efter en klassiskt ren form, som fick sitt främsta uttryck i romanen Doktor Zjivago. Romanen avvisades i Sovjetunionen, och när han tilldelades nobelpriset i litteratur 1958, utsattes han för häftig kritik och tvingades avböja priset. 1988 hade han dock hunnit omvärderas i Sovjet och Doktor Zjivago kunde då även ges ut på ryska. Pasternak föddes i Moskva den 10 februari 1890 i en judisk familj. Hans far Leonid Pasternak var konstnär och professor vid Moskvaskolan för måleri, skulptur och arkitektur och hans mor var Rosa Kaufman, en konsertpianist, dotter till målaren Isidor Kaufman. Inspirerad av sin granne, Aleksandr Skrjabin, bestämde sig Pasternak för att bli kompositör och inträdde i Moskvas konservatorium. År 1910 lämnade han plötsligt konservatoriet för att börja studera hos de nykantianska filosoferna Hermann Cohen och Nicolai Hartmann vid Philipps-Universität Marburg. Trots att han inbjöds att bli forskare på universitetet, bestämde han sig för att filosofi inte var ett yrke och flyttade tillbaka till Moskva 1914. Hans första diktsamling, influerad av Alexander Blok och de ryska futuristerna, publicerades senare samma år. Pasternaks tidiga poesi består av tydliga allitterationer och alluderar sinnrikt på hans favoritpoeter som Rilke, Lermontov.

3 kommentarer:

  1. Har bara läst Doktor Zjivago av Pasternak och den gillade jag.

    SvaraRadera
  2. Jag vet att vi läste utdrag ur något han skrivit när jag gick i gymnasiet, men jag minns inte alls vad.

    SvaraRadera
  3. Väldigt intressant. Jag har läst Doktor Zjivago och kommer ihåg att jag blev förvånad över att den var så bra. Nu kan jag inte förklara varför jag trodde att det var trams. Kanske på grund av filmen?

    SvaraRadera