MaddAddam (#3) av Margret Atwood

En farsot har svept fram över jorden, men en liten grupp kallad MaddAddamiter överlever tillsammans med de grönögda crakerianerna - en vänligt sinnad humaniod art som framställts med bioteknik för att ersätta människo­släktet.

Överlevarna i civilisationens ruiner ställs inför nya hot och möjligheter - kan mänskligheten få en andra chans, trots att vi misslyckades så grovt med den första?

Berättad med spiritualitet och svart humor för Margaret Atwoods Madd­Addam läsarna djupare in i en oförutsägbar och isande dystopisk värld. En gripande och dramatisk avslutning på den internationellt prisade trilogin som inleddes med Oryx och Crake och Syndaflodens år.
Beskrivning hämtad från Adlibris.

Fick inspiration att avsluta en påbörjad trilogi, första delen Oryx och Crake läste jag för jättelänge sen, var nästan som om jag vill läsa om den för att minnas vad som har hänt, upptäckte jag när jag läste andra delen Syndaflodens år förra året.
Sen kan jag säga att detta var den svagaste delen av de tre, även om vi får läsa upplösningen hur det går för alla karaktäer vi har lärt känna. Så jag är rätt glad och nöjd att få lägga hela trilogin nu till samlingen av läste dystopier.
Sen kan jag tänka på att hur DNA forskning och kloning etc kan urarta som det har gjort till en del i den här berättelsen, men det skulle vara kul att se ett meraHår-får, framodlade i alla de möjliga färger och varianter av hår som vi har i våra peruker och hårförlängningar etc, som de är framodlade för att användas till.