Bara männsika (Themsifilerna #3) av Sylvain Neuvel

Vi trodde hela tiden att det största hotet mot mänsklig heten skulle komma utifrån. Vi hade fel. Människan är sin egen största fiende.

Forskaren Rose Franklin har ägnat hela sitt liv åt att förstå den mystiska händelse då hon som barn föll ner i ett slukhål och vaknade upp i en stor hand av metall. Hon har upplevt hur robotar invaderat jorden och dödat miljontals människor. Hon har blivit bortförd av robotar och tillbringat tio år i en annan värld. När hon återvänder till jorden har en ny världsordning vuxit fram med nya allianser och maktblock som bekämpar varandra.

Medan mänskligheten står på randen till ett fullskaligt krig måste Rose välja sida. Men att göra det rätta, kan vara det sista hon gör.

Sylvain Neuvel debuterade med Sovande jättar, den första boken av tre i den hyllade serien Themisfilerna, som följdes av Gudarna vaknar och avslutas nu med Bara människa. 

Bokomslag och beskrivning hämtad från Bokus.

Det är alltid så svårt att skriva en recension av en del i en serie, när det är stor risk att spoila andra om de inte har läst tidigare delar i serien.

Ska säga att jag har gillat Themisfilerna rakt igenom, även denna sista del och den är nästan den bästa. Sen känns den upplyftande för den slutar inte med att allt har blivit bra utan man får se lite om hur det kommer att fortsätta nu för alla efter serien är avslutad. 

En annan sak med den är att den har referenser till ex Star Wars och Hungerspelen, då fångar den mitt intresse för det är något jag ändå vet vad de menar med dem.

En annan sak med boken är att den är skriven i journalform, dagboksanteckningar, intervjuer och ljudupptagningar och det känns uppfriskande att läsa den så och inte i den normala textformen för en roman.