Tio över ett av Ann-Helén Laestadius

Maja kan inte sova. Hon vill, men hon kan inte. Varje natt ställer hon klockan på tio över ett. Vem ska annars väcka mamma, pappa och lillasyster när huset rasar ner i gruvhålet? Under sängen har hon en väska med ombyten, ficklampa och andra viktiga saker. Om de måste fly, hals över huvud.

LKAB spränger under jord och Kiruna ska flytta. Familjen har fått en ny fin lägenhet, men det enda Maja vill är att bo kvar i sitt gamla hus. Hon litar inte på politikerna och bolagscheferna som säger att stan inte kan rasa. Hon hör ju mullret av sprängningarna på natten, hon känner ju hur marken skakar!

Maja oroar sig för att bästisen Julia ska bli tvungen att flytta till Luleå och att Albin i parallellklassen ska bli kär i någon snygg handbollstjej. Men ingenting skrämmer henne lika mycket som gruvan.

Ann-Helén Laestadius kryper under skinnet på högstadietjejen Maja och beskriver hennes känslor och rädslor så att man verkligen är där, i ett kyligt Kiruna där förändringens vindar blåser.

Bokomslag och beskrivning hämtad från Bokus.

En bok som har intresserat mig länge just för att den handlar om Kiruna och en sak som är aktuell i vår egen tids historia. Den var sen lika intressant att läsa som jag trodde, även om den riktar sig till 12-15-åringar och på så sätt inte är lika djup som den skulle vara om den riktade sig till en äldre publik.

Men det är intressant att läsa om Maja som inte vill flytta men samtidigt är rädd att marken ska rasa under deras fötter.