Värdhuset Jamaica av Daphne Du Maurier

Min bok hade ett illustrerat  bokomslag.

Värdshuset Jamaica var ensligt beläget vid Cornwalls ödsliga kust, långt ute på den vindpinade heden, insvept i dimman från havet. Det dystra, grå värdshuset bar på hemligheter som fick folk att ta omvägar förbi när mörkret föll på.

Men för den unga, föräldralösa Mary Yellan är värdshuset den enda tillflyktsorten och lyckligtvis anar hon inte vad hon kommer att få uppleva där. Trots varningar bestämmer hon sig för att ta reda på vad som försiggår. Till hjälp tar hon en ung man, som både fängslar och skrämmer henne, en man med ett rykte lika skamfilat som värdshusets...

Beskrivning av bokens handling hämtad från Goodreads.

 Denna bok har jag läst som tonåring/tidiga tjugoårsåldern, jag kom ihåg bara lite av handlingen nu när jag läste om, dock minns jag ju den gotiska och skrämmande känslan den gav mig då och som nu infinner sig vid läsningen av den.

Sen kan jag ju säga att den är lättläst, och kanske inte så omvälvande i sin handling som man skulle tro, man fattar fort vad som händer och ska hända, fast de sista sidorna som jag inte mindes vad de handlade om blev jag faktiskt lite överraskad av även om jag hade gissat mig till bad som skulle hända.