Udolphos mysterier vol 1 + 2 av Ann Radcliffe

 

Udolphos mysterier är ett klassiskt verk inom den gotiska litteraturen, som influerade både Marquis de Sade och E. A. Poe.

Med en drömlik och hallucinatorisk blick fångar Radcliffe sina karaktärers psykologiska tillstånd och låter oss moderna läsare få en kännedom om romantikens stora gordiska knut.

Bokomslag och beskrivning av bokens handling hämtad från Adlibris.

Detta var en klassiker jag har velat läsa en stund, har ägt vol 1 i ett par år. Sen var det lite kul jag läste vol 1 i höstas sen tog det en stund innan jag plockade upp och läste vol 2.

Men nu har jag läst båda volymerna, och tänkte att det var dags att skriva en recension om dem. Jag tycker att den var både intressant och roliga att läsa men även jobbigt för den blev för lång med flera stycken som på så sätt bara kändes som transportsträckor men sen händer det en hel del i boken så jag ska inte kalla den händelselös och jag rekommenderar den verkligen.

Jag gillar våran hjältinna Emily som är den som står i huvudrollen det mesta i bokens handling, hon hamnar i klorna på skrupelfria människor och blir inlåst i ett "spök"-slott. Sen är det även en kärlekshistoria. Det som stör mig mest är de där att kvinnor ska svimma i tid och otid i dessa klassiker (även Austen driver med den svagheten och oriktigheten i sina romaner).