Stupstocken av Tjingiz Ajtmatov

Denna roman för oss på ny till de stora stäpperna i Centalasien. Här ustpelas ett mordernt drama. Med sin moderna teknik, slaktar människorna stora hjordar av antiloper för att "planmålen för köttproduktionen" ska uppfyllas. Men samtidigt störs själva balansen i livsmiljön.

Ajtmatov skriver här också häpnadsväckande öppet om narkotikahanteringen i Sovjetunionen. Från stäpperna i söder förs anasja-bladen till knarkets offer blir alltfler. Varför begår människan alltid våld mot naturen och mot sig sjäv? frågar han. Varför segrar alltid det onda över det goda?

Detta var nästa bok i min och Evelinas resa världen runt genom böckerna, och landet Krigistan kommer Ajtmatov ifrån.

Detta var både en intressant bok men även lite svårläst och fångade inte intresset fullt ut, sen även om det kändes rätt modernt så är ändå boken ugiven 1987, så det har ju hänt en del sen dess.

Jag gillade faktiskt att en del av handlingen skildrades ur ett vilt vargparsögon och även ur de människors perspektiv som hade kontakt med dem boken igenom