Hett i hyllan vecka 31 / 2022

 

 Så här skriver Monika om Hett i hyllan:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Den här boken blev jag intresserad då jag läste om den på bloggen Vargnatts bokhylla och sen efter flera år, närmare bestämt i mars 2021 köpte jag den för att jag ville läsa den, påbörjade den men sen kom jag inte mer än bara några sidor in sen hamnade jag i en liten lässvacka först gällande denna bok sen även gällande andra böcker så än så länge står den oläst och väntar på att jag ska läsa den, förhoppningsvis kommer så att ske snart, för upplägget med formatet är något som brukar göra att jag är intresserad av att läsa den här formen av böcker.

ears ago, when House of Leaves was first being passed around, it was nothing more than a badly bundled heap of paper, parts of which would occasionally surface on the Internet. No one could have anticipated the small but devoted following this terrifying story would soon command. Starting with an odd assortment of marginalized youth -- musicians, tattoo artists, programmers, strippers, environmentalists, and adrenaline junkies -- the book eventually made its way into the hands of older generations, who not only found themselves in those strangely arranged pages but also discovered a way back into the lives of their estranged children.

Now this astonishing novel is made available in book form, complete with the original colored words, vertical footnotes, and second and third appendices.

The story remains unchanged, focusing on a young family that moves into a small home on Ash Tree Lane where they discover something is terribly wrong: their house is bigger on the inside than it is on the outside.

Of course, neither Pulitzer Prize-winning photojournalist Will Navidson nor his companion Karen Green was prepared to face the consequences of that impossibility, until the day their two little children wandered off and their voices eerily began to return another story -- of creature darkness, of an ever-growing abyss behind a closet door, and of that unholy growl which soon enough would tear through their walls and consume all their dreams.