Ökenplanetens Messias (Dune #2) av Frank Herbert

 

Paul Atreides har blivit en av Vintergatans mäktigaste män, en messias för en ny tidsålder. Men det har också gett honom fiender som en är dödligt farliga: det gamla imperiets forna härskarklasser.
Raul kan förutse den uppgörelse som ska komma; det kan också hans motståndare. Nu gäller det för Paul att länka in utvecklingen på banor som dessa inte kunnat bereda sig på. Och på så vis oskadliggöra dem. Det nya stjärnimperiet måste räddas – till varje pris.

Ökenplanetens Messias har samma intensiva, förtätade stämning som föregångaren Dune: Arrakis – ökenplaneten, och samma inlevelse i en främmande värld och tid.

Frank Herbert, född 1920, har med sin svit romaner från planeten Arrakis blivit en av de största moderna science fiction-författarna. Dune, på svenska som Arrakis – ökenplaneten, inledde sviten och utropades till en blivande klassiker redan i samband med den första upplagan, lovord som visade sig vara fullt berättigade. 

Bild och baksidetext hämta från någon bibliotekssida.

Först tyckte jag den var väldigt tråkig men sen hade jag läst bara ca 30 sidor ur den så drog handlingen igång, och då blev den verkligen spännande och jag ville gärna få reda på vad som skulle hända så jag plöjde boken på bara ett par dagar men då var den inte så lång, bara ca 230 sidor men.

Så detta var en bra fortsättning på den första delen ur Frank Herberts science fantasy-epos.