Träskkungens dotter av Karen Dionne

 

Med H.C. Andersens klassiska saga Dykungens dotter som suggestiv fond har Karen Dionne skapat en gastkramande och mörk thriller med en ung hjältinna som på liv och död tvingas ta upp kampen med sitt förflutna. Det är starkt, det är skrämmande och oupphörligt spännande.

Vid 12 års ålder får Helena reda på sanningen om sin far: Att han kidnappat hennes mor och hållit henne fången i alla år. Att hon är dotter till ett monster. Familjens isolerade tillvaro ute i Michigans träskmarker går mot ett våldsamt slut. Femton år senare kommer Helena att möta sin far igen. Då han rymt från fängelset.

Bokomslag och beskrivning av bokens handling hämtad från Adlibris.

En bok jag inte hade en aning om vad den handlade om eller faktiskt inte hade en aning om då Evelina valde den som en bok vi skulle läsa tillsammans, men nu fick jag ju läst en bok jag blev helt överlumpad av.

Överlumpad av att den både fanns och den var så bra som den var, för jag gillade den sugestiva känslan av träskmark, skog och natur som bakgrund till en kidnappningshistoria med hålla sitt offer i psykisk fångenskap så länge, pga det är en påhittad historia som tur är men jag gillar den sorten som det här, så jag är nöjd med Evelinas val och fick en berättelse som jag gillade att läsa för att se hur den skulle sluta. Den hade en del överraskande moment som jag inte räknade med också så på sätt är jag nöjd med att få läsa den.