Flickorna av Emma Cline

 

»Det var skratten som fick mig att titta upp, och flickorna som fick mig att fortsätta titta.«
Så börjar Evie Boyds berättelse om den sommar i Kalifornien 1969 som förändrade allt.
I början av sommaren är hon fjorton år, uttråkad och otålig. Snart måste väl allting börja? Pappan har lämnat hennes mor för en yngre kvinna och en tyst förtvivlan präglar hemmet.
Det är i parken som Evie får syn på flickorna, en grupp med långa trassliga hår och smutsiga klänningar. De rotar i soporna efter mat och har något vilt över sig, men verkar samtidigt fria. När Evie några dagar senare möter en av dem, Suzanne, får hon följa med till en ranch där den karismatiske Russell lever med sin »storfamilj«, unga kvinnor som verkar göra vad som helst för honom. Evie dras in i Russells trollkrets. Först när hon är för långt in för att kunna backa förstår hon att det som håller på att hända är någonting fruktansvärt, något som kommer att sluta med död.

Den 27-åriga Emma Clines romandebut är en av de senaste årens stora litterära händelser. 35 länder köpte på kort tid rättig heterna. Romanen bygger löst på historien om Charles Manson och de mord som han fick sina kvinnliga följare att begå i slutet av 60-talet.

"Flickorna" skildrar unga kvinnors utsatthet, men också deras motståndskraft. Det är en skimrande och fängslande roman om makt och sexualitet, mörk, störande och exceptionellt klarsynt.

Bokomslag och beskrivning av bokens handling hämtad från Adlibris.

Jag har ju vetat om att denna bok funnits, men hade dålig koll på vad den handlade om och hade inte någon tanke på att läsa den nu, men sen när jag och Evelin bestämde att vi skulle ge varandra lite läs-utmaningar/böcker att läsa under detta år som går, så när Evelina ville att jag skulle läsa den så gjorde jag ju det.

Jag blev överraskad över vad den handlade om och att detta är ju en bok jag ville läsa och det känns skönt över att ha blivit "tvingad" till att göra så nu.

Sen kanske det inte var en sådan här bok jag hade velat läsa nu och hade nog inte läst den just nu även om jag vetat vad den handlade om, för även om jag är intresserad av kulter och mänsklighetens mörka djupa psykiska betende då vi utsätts för de påtryckningar vi får från våra medmänniskor men även från vår egna natur, var jag inte upplagd att läsa en fiktiv berättelse om det, jag är mera inne på att läsa riktig "fakta" om ämnet.

En sak som störde mig lite på var att vi fick den berättade av huvudkaraktären som såg tillbaka och den nutida historien bara blev skrapad på ytan, jag hade velat fått mera om hur hon hade det nu och hur hon levde etc.