Roskoden av Kate Quinn

 

Året är 1940 och England förbereder sig för strid mot nazisterna. Tre väldigt olika kvinnor, Osla, Mab och Beth, kallas till den hemlighetsfulla egendomen Bletchley Park mitt ute på den engelska landsbygden. Där tränas de, tillsammans med Storbritanniens främsta hjärnor, för att knäcka de tyska militära koderna.

Men kriget, förlusterna och hemlighetsmakeriet sätter deras oväntade vänskap på prov, och de slutar som bittra fiender.

Efter kriget, 1947, under förberedelserna för kronprinsessan Elizabeths bröllop, får två av dem ett krypterat meddelande. Det visar sig att det fanns en förrädare på Bletchley Park, någon som står dem nära. Osla, Mab och Beth tvingas mot sin vilja att samarbeta igen, för att knäcka en sista kod och avslöja vem förrädaren är.

Kate Quinn är tillbaka med ännu en storslagen historisk roman, den här gången om några av de kvinnor som bidrog till de allierades seger i andra världskriget.

Bokomslag och beskrivning av bokens handling hämtad från Bokus.

Har ju sen tidigar känt till Bletchly Park och arbetet som gjordes där under andra världskriget men denna skildring var väldigt intressant att lyssan till då jag läste den som ljdubok. Då jag har lite problem med vissa ljudböcker och uppläsare, är jag extremt nöjd med att denna funkade så bra, då jag ibland inte alltid får den upplevelse jag vill av en ljubok alla gånger.

Sen gillar jag även karatkärerna och berätttelsens tvådelade tidslinje, den är inte svår att följa även om det är en ljudbok, och den senare gör att man/jag blir ännu mera nyfiken på den tidigare för att få reda på vad som händer och de sista kapitlen blir även riktigt spännande då det är rena thrillern. Förutom att det är som en thriller är den även väldigt relationsinriktad på kvinnornas plus deras umgängeskrets som även det gör att jag gärna vill läsa vidare för att få reda på vad som händer mellan dem och med dem.

Det ända jag får lite fel-kännslor på grund av är att författaren skriver in Prins Phillip av Grekland i handlingen då han senare blir Drottnings Elizabeths prinsgemål, speciellt "sex-scenerna" som sker, för att det känns smaklöst på något sätt. Det är då ändå konstigt för jag har ju inte några problem annars om verkliga personer eller händelser fiktioniseras i romaner baserade på riktiga händesler, men då brukar det ju oftast framgå mycket tydligare än det gör i denna, för här får man inte rikitgt veta förrän i författarens efterord vad hon har baserat sin roman på. Men jag ska säga att jag gillade att författarens anteckningar/eferord fanns för då fick jag en helt annan förståelse för boken och hur hon hade tänkt då hon skrev den och vilka personer och händelser hon hade baserat den på.