Ole dole av M J Arlidge

 

Ett ungt förälskat par vaknar upp ur medvetslöshet, desorienterade och fångna i något som verkar vara en kakelklädd container. Det är mörkt och kallt, och det är omöjligt att ta sig ut. Deras fängelse tycks först vara helt tomt men när de famlar i mörkret finner de två saker: en revolver och en mobiltelefon.
Det ringer i mobilen. En röst talar om att vapnet är laddat med en kula. Den som skjuter den andra kommer att bli fri och få leva. Därefter bryts samtalet.
Det tar två veckor av hunger, skräck, smuts och kyla innan en av dem ger efter.
Någon har satt den här typen av kidnappningar i system; fler par försvinner - arbetskollegor, mor och dotter, två prostituerade kvinnor. Alla ges samma förutsättningar och alla ställs inför samma ultimatum. En får leva. En ska dö.
Kriminalkommissarie Helen Grace och hennes kollegor har aldrig upplevt något liknande. De ser inget samband mellan offren. Helen är skicklig, stark och rättfärdig. Men hon har själv upplevt fruktansvärda saker och måste regelbundet ge utlopp åt sina inre demoner genom att låta sig piskas.
När Helen äntligen tycker sig se ett mönster i utredningen är lösningen långt värre än hon någonsin kunnat ana.

Bokomslag och beskrivning av bokens handling hämtad från Bokus.

Denna deckare har jag haft ögonen på sen den kom ut, men då jag inte läser deckare så ofta så brukar det ta tid innan jag läser den, men nu ville Evelina läsa den då vi läser böcker tillsammans och det passade ju mig bra.

Den var bra och det var inte så att den var för enkel att lista ut vad som pågick, som jag lyckas ibland, eller ofta med, för då blir jag bara frustrerad av deckarna och thrillers jag läser, och tröttnar på genren igen. Men denna höll spänningen och intresset öppet hela vägen och jag gilalr att se hur författaren har knytit ihop händelserna med de kursiva bakåtblickarna och händelserna som sker nu.