Inte för nära av Colleen Oakley

Jubilee Jenkins har en ovanlig åkomma: hon är allergisk mot andra människor. Sedan en nära döden-upplevelse som tonåring har hon därför isolerat sig i sitt hem. Men när hennes mamma dör tvingas Jubilee lämna sin trygga exil och ge sig ut i verkligheten igen. Som den stora bokälskare hon är lyckas hon få jobb på det lokala biblioteket och där möter hon Eric Keegan och hans adopterade son, Aja. Eric har precis flyttat till stan och kämpar för att få vardagen att gå ihop samtidigt som han oroar sig för Aja, som två år tidigare förlorade sina biologiska föräldrar i en flygolycka. En varm vänskap växer snart fram mellan dem alla tre, och mellan Jubilee och Eric väcks känslor ingen av dem hade räknat med. 

Humoristisk och hjärtskärande. Oakley bjuder på en enastående kärlekshistoria, full av ironi och förtjusande karaktärer. Publishers Weekly
Bokomslag och beskrivning hämtad från Akademibokhandeln.

Har hört mycket gott om denna bok och den intresserade mig med sin handling. Även om det inte är medicinskt riktigt att man kan vara allergisk mot andra människor, så är det tillräckligt nära för att jag skulle bli intresserad och tycka att det var intressant att läsa om. Jag kan bara tänka så oerhört jobbigt det måste vara så jag kan förstått att hon isolerade sig som hon gjort.
Men det som gör boken så mysig att läsa är att hon vågar sig ut och hennes bokintresse kommer henne till stor del när hon får jobb på biblioteket. 
Sen gillar jag även Eric och hans son Aja som är de andra två huvudkaraktärerna i boken. 
Jag brukar inte vara den som gråter till böcker men denna drar inte fram tårarna bara en eller två utan flera gånger. Och det är inte i någon dålig aspekt jag skriver detta.

Handlingen och känslan av denna bok drar även fram tankarna till två andra böcker jag har gillat och det är Nicola Yoons Ingenting och allting och A J Finns Kvinnan i fönstret. Ni som har läst dessa två böcker förstår vad jag menar, ni övriga får tips på tre bra böcker att läsa.