Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman

Elsa är sju år och annorlunda. Mormor är sjuttiosju år och galen. Stå-naken-på-balkongen-och-skjuta-med-paintballgevär-på-män-som-vill-prata-om-Jesus-galen. Men hon är också Elsas bästa, och enda, vän.
Så när Elsa strax innan mormor dör får en serie brev, där mormor ber människor hon gjort illa om ursäkt, blir det början på det största äventyret. Det leder till en trappuppgång fylld av fyllon, monster, kamphundar och helt vanliga kärringar, men också sanningen om en mormor olik alla andra.
Min mormor hälsar och säger förlåt berättas med lika stort hjärta som komisk träffsäkerhet. Om livet, döden och en av de viktigaste mänskliga rättigheter som finns: Rätten att få vara annorlunda.

Bokomslag och beskrivning hämtad från Adlibris.

Jag läste En man som heter Ove av författaren för några år sen, för jag har varit sen på bollen, och var inte alltför imponerad av den, så därför tog det tid innan jag plockade upp denna, även om jag har tänkt läsa den och hört många säga att denna är en av författarens bättre.

Och det kan jag bara hålla med om, denna fångade mitt intresse efter ungefär 50 sidor, i början retade jag mig både på mormor och Elsa men sen tog den sig och jag ville bara läsa mera.

Det är fascinerande när en författare lyckas få en bli intresserad av karaktärer som man egentligen bara skulle reta sig på om man hade träffat dem i verkliga livet. 

Denna bok ingår i min quarantineathon läsning som jag är med nu under maj.