Assassin´s apprentice ( The Farseer trilogy #1) av Robin Hobb

Young Fitz is the bastard son of the noble Prince Chivalry, raised in the shadow of the royal court by his father's gruff stableman. He is treated like an outcast by all the royalty except the devious King Shrewd, who has him sectetly tutored in the arts of the assassin. For in Fitz's blood runs the magic Skill--and the darker knowledge of a child raised with the stable hounds and rejected by his family. As barbarous raiders ravage the coasts, Fitz is growing to manhood. Soon he will face his first dangerous, soul-shattering mission. And though some regard him as a threat to the throne, he may just be the key to the survival of the kingdom.
Bokomslag och beskrivning hämtad från Adlibris.

Varför jag har läst denna bok är en hel egen roman av sig själv. Först och främst har jag ett tag velat läsa om den för jag läste den första gången vid sekelskiftet, då på svenska. Men för ett par år sen ville jag avsluta att läsa hela serien The Realm of the Elderlings då jag påbörjade och läste de två första delarna ur The Liveships traders triology kom jag på att det var så länge sen jag läste början att jag nog ville läsa från början igen. Speciellt som jag har läst dem i lite fel ordning då jag vid sekelskiftet läste den första trilogin som denna bok ingår i, men sen fortsätte med trilogi tre och hoppade över den om de magiska skeppen, och jag har ingen aning om hur många jag läste heller av den tredje trilogin The Twany Man trilogy.
Om ni är intresserade av vilka böcker Hobb har skrivit och vilken ordning man ska läsa dem och hur de hänger ihop kolla på denna wikipedia sida.

Varför den blev läst nu är för att i MakeYourMythTaker skulle jag behöva läsa om en favorit bok, då valde jag denna. Sen finns det även ett par booktuber som just nu håller på att läsa denna serier av trilogier och har livestream om dem, som jag också vill kolla in.

Nu till vad jag tyckte om omläsningen då, jag lyssnade på den, och var fast från första stund i berättelsen och mindes rätt mycket av händelserna även om jag inte när jag tänkte på den innan jag läste kom ihåg så mycket av den.
Sen är det ju en stor epos av böcker så det är en lite långsam berättarstil och är mer karaktärsdriven än handlingsdriven berättelse. Sen är huvudkaraktären ett litet barn ( mellan 6-13/16 år tror jag att han är under tiden den utspelar sig ) så vi får genom hans ögon berättat för oss vad som händer och pga det missar vi säkert en del av de underliggande känslor och handlingar som han inte förstår eller är med om.
Fast jag är glad att få läst den och kommer definitivt att fortsätta att läsa serien fjör jag vill ju veta hur det ska sluta.