Jag skriver bara för skojs skull och är inte något vidare bra på grammatik och svenska språket, så ta det med en nypa salt då ni läser.
forts KAPITEL 3
2508, Luna utbildnings- och forskningscentrum.
Senare när de är på väg till lunchen undrar Gabriel med dem hur de tycker det har varit fram tills nu, när de gått en halv dag, och de har haft tre lektioner.
“Jag tycker det känns fräckt att ha fått min egna Wristbands-dator”, säger Adrian med ett stort flin, “speciellt som vi fick en liten pott med net-coins som vi får använda till vad vi vill”. Många andra barn nickar och tycker det är jättespännande. “Man känner sig så stor”, säger Ling och Fox lägger till “och viktig”.
Zack rycker Gabriel i armen och viskar. “Brukar han Oscar alltid vara så sträng, han var riktigt elak mot de som kom från Tellus och han fick Bastien att gråta!”
Gabriel lägger armen om både Zack och Bastien som går på andra sidan om honom och säger lågt;”Ja, Major Oscar Silvercrona, är tyvärr den striktaste läraren av dem alla, beror väl både på att han är äldst och militär, han och Wang var faktiskt i armén samtidigt, och jag ska säga jag känner mig aldrig tillfreds med honom i närheten, känner mig som ett litet barn, så jag förstår precis hur ni känner er och Bastien jag hoppas det känns bättre med övriga lärare”.
“Jo, det gör det, fast vi har ju inte träffat alla än, men just Ana och Carl verkar väldigt trevliga”.
“Det håller jag med dig om”, säger Gabriel, “de känns nästan som nära vänner, familj kanske till och med”.
“Men nu får vi skynda på, för ni har bara 30 minuter innan nästa lektion börjar.”
Då rusar Theo till täten av gruppen av barn och börjar skynda på dem.
Ling fnyser åt honom och säger: “Du Theo var inte en sådan Alfa hanne”.
“Det har han alltid varit”; säger Bastien, “men det är konstigt för jag är en halvtimme äldre. Han och mamma dog nästan då vi föddes.”
Gabriel tittar till på honom, "Oj Då!", säger han.
“Ja,” fortsätter Bastien, “mamma var aldrig till någon läkare under graviditeten och hon och mormor tänkte att hon kunde föda hemma utan några komplikationer, och det gick bra tills jag föddes. Efteråt fick mamma så ont och mycket värkar och inget hände och hon var nästan avsvimmad så mormor tog det beslutet att hon behövde till sjukstugan och få träffa en läkare. När vi kom dit visade det sig att Theo låg på sidan i livmodern och kunde inte födas normalt, och på grund av det så sprack min mammas livmoder, men som tur var vi då redan i läkarens händer, och hon kunde rädda livet på oss genom att stoppa in oss i en kuvös så vi kunde läka. Och om hon inte hade gjort det kunde vi dött alla tre. Både jag och Theo var undernärda och småväxta också.Och det är därför jag vill utbilda mig inom medicin sen.”
“Det var ju verkligen en spännande berättelse och vilken tur att allt gick bra”, säger Zack.
Zack tittar på Bastien fundersamt och säger sen “I går i uppehållsrummet då Theo fick oss alla att leka den där leken då vi hade upptäckt en okänd planet och utforskade den, och ni talade i komradio med varandra, så kallade ni er Alfa och Omega, varför då”.
“Det kommer från något som mormor berättade om” berättar Bastien. “Alfa och Omega är benämningarna på den första och sista bokstaven i det grekiska alfabetet, hon berättade även att innan Kriget, så fanns det en religion som kallas Kristendom och det var en av deras benämning på sin Gud och hans son, att de var Alfa och Omega, Början och slutet.
Men hon berättade även att Alfa, och andra grekiska bokstävernas namn användes om många saker, och då som i just som Ling använde ordet Alpha nu, andra grekiska bokstävernas namn är ju vissa saker inom vetenskapen som pi och lambada etc”.
“Vad klok din mormor verkade vara”, säger Gabriel förundrat.
Nu har de kommit in i matsalen och satt sig runt bordet och maten står redan på bordet så det är bara att ta för sig. Och Theo som nu sitter mittemot Gabriel hör vad han funderade om deras mormor och säger.
“Ja, det var hon, hon hade faktiskt ett högt IQ, men hon fick inte komma hit upp till Luna och få utbildning ändå, för hon var nästan blind och halvt döv från födseln. Vår mamma Mary var också klok, men inte tillräckligt, hon hade precis under gränsen för att bli antagen.”
Då tittar Fox stort på dem och säger: “Men blev hon inte steriliserad då. För de blir väl alla med för lågt IQ för att de vill inte att de som inte är genier alltså Elit-utbildade ska föröka sig, väl?”.
Bastien skakar på huvudet, “Det verkar inte så”, svarar han, “jag och Theo sitter ju här”.
Ling som också följt samtalet undrar, “men er pappa då, hade han tillräckligt högt IQ för att vara Elit, kanske?”
Båda killarna skakar på huvudet och Theo säger; ”det vet vi inte, vi vet inte vem han är.”
“Men”, säger Ling, innan Gabriel hinner stoppa henne fortsätter hon “hur då?”
Bastien tittar ner i bordet men Theo svarar trotsigt. “För att mamma prostituera sig för att kunna ha råd att bo kvar som hon och mormor gjorde efter morfar omkom i en skördemaskinsolycka när han jobbade med att skörda grödor så att övriga i UN/SF kunde få bli mätta.”
Alla barnen har hört vad de sagt sen de satte sig vid bordet och alla ser upprörda ut och de som inte är från Tellus börjar förstå hur livet på Tellus måste vara, och de blir förfärade och tittar ner på sin mat och börjar äta tyst. Gabriel ser att både Nora och Bastien är nära tårarna, så han säger. “Nu slutar vi tala om de här hemskheterna och försöker se framåt, ät upp er mat så att ni inte kommer försent till er mattelektion som ni har efter lunchen."
Mitt under idrottslektionen, Carl har satt upp en hinderbana och det är jättekul tycker de alla, men sen när de ska ta sig upp i rep så snabbt de kan, så kommer Theo på efterkälken när han och Bastien tävlar om vem som är först upp, och när de kommer ner igen kastar han sig över Bastien, som utan något problem kör in armbågen i Theos axel så han tappar balansen och landar på rygg medan Bastien slänger sig ner över honom och håller ner honom, men Theo är ju starkare så han får övertaget och de brottas tills Carl ropar på dem: -”Hallå där killar sluta med det där!!!!”
Theo och Bastien reser sig upp och Theo kikar snett på Bastien och säger
“Det där var bara nybörjartur vänta tills nästa gång".
Bastien är på väg därifrån men vänder sig om och räcker ut tungan åt honom.
Carl bara tittar på Peter, sin assistent, och himlar med ögonen
“Jag är nog inte van med syskonbråk/rivalitet och osämja, då alla andra barn är ensambarn. Här verkar det gå snabbt över ändå, som tur är”. Det hör även Ana som kommit för att se, om alla hade varit till henne på hälsokontroll, och skakar bara på huvudet åt tvillingarnas upptåg och säger till Carl: "Fulla av energi ser jag. Går det bra?”
“Jadå, jag tänker nästan som om de kunde vara våra egna, nu när vi inte fick några egna och de har ju förlorat båda sina anhöriga och är föräldralösa.”
“Hmm, ibland så saknar jag att ha fått ett eget barn”, säger Ana, “men sen tänker jag att jag hade inte fått ta hand om alla dessa härliga barn om jag inte hade gjrot som jag gjorde, För inte tänkte jag att jag skulle jobba med Elitutbildningen efter jag var klar med den. Utan jag hade tänkt fortsätta att forska och utveckla KRY-kammarna. Fast jag har lite kontakter så jag håller mig up-to-date fast jag inte får jobba med medicinsk forskning längre.”
“Bara inte någon som inte ska veta det kommer på det”, säger Carl och lägger armen om henne. “för vem vet vad du skulle få för straff då?”
Ana skakar på huvudet och ser på honom ur ögonvrån och trycker sig lätt mot honom och han böjer sig ner och ger henne en kyss samtidigt som han kramar om hennes ena skinka. Ana trycker bort honom och säger:-”Inte framför barnen, tänk om någon ser.”
Carl viskar i hennes öra: "Vänta bara till ikväll!” innan han återgår till sin lektion.
Deras sista lektion för dagen är historia med Mia, en äldre vithårig liten kvinna med små svarta pepparkornsögon som ser ut som mormor Mary.
“Välkomna in, och sätt er ner. Ni måste vara trötta efter en hel dag, ni som inte är vana? Hur har er dag varit?”
Flera barn nickar och svarar att allt har varit bra och det tycker att det är intressant det de fått lära sig.
“Vad bra”, säger Mia, “då hoppas jag att ni tycker det jag kommer att berätta om här på mina lektioner också kommer vara intressant.”
“Jag tänkte att det finns ju så mycket historia som jag kommer ta upp de här fem åren ni kommer att ha historia, men jag tänkte att det är tiden efter Kriget som är det viktigaste, eller egentligen är det väl Unionen-Federationen som säger det, att det är där jag ska börja för att det var då det samhälle vi har nu har sin början.”
“Och i år är det ju extra festligt firande som kommer att ske på Federations-dagen, för det är ju 500 år sen det bildades. Det är ju några årtionde innan Kriget var, men om man ser på det så visste ju inte allmänheten om det förrän efter Kriget att UN/SF, Nation - space federationen fanns.
Det som då 2008 som var United Nations, de flesta av världens länder som hade möten där de hjälptes åt att få till internationella samarbeten gällande tex fred och säkerhet, sociala och ekonomiska frågor, utbildning och kultur, mänskliga rättigheter etc och det bildades efter Andra världskriget. Jag antar att ni vet att det hade varit två världskrig innan det tredje, det som vi bara kallar Kriget med stor första bokstav.
Ni verkar trötta, men ni får fråga, för annars kanske ni somnar om ni bara sitter och lyssnar. Nähä inga frågor, men då fortsätter jag då.
Vi, jag kallar det vi även om vi som sitter här inte levde då, men vi är ju människor precis som de som levde då , så jag känner att det är lättast att säga vi om dem. Hänger ni med?”
Mia ser att barnen faktiskt nickar och verkar riktigt intresserade av det hon berättar även om de måste vara rätt trötta efter en sådan lång dag, speciellt då de inte är vana. Men om de hänger med så kan hon ju fortsätta och berätta.
“Så som sagt de människor som levde då, eller vi hade börjat leva ett mycket mera slitande sätt på jordklotets resurser än vad de hade gjort tidigare, det ledde till att det bildades ett ozontäcke som ledde till att världen blev varmare och det smälte isen runt polerna på jorden. Plus att mycket avfall och avgaser etc gjorde att luften, vattnet och naturen blev giftigare. Jag och andra lärare kommer att gå djupare in på det senare. Så nu nöjer jag mig att säga så mycket, men summan av det började bli att vi såg att vi snart inte kunde rädda jordklotet utan började se efter hur vi skulle kunna kolonisera rymden. Och då det var lättare att vara uppe i rymden än nere på Jorden för att komma på ett sätt att göra så, byggdes det rymdforskningslabbratorium nere på Jorden för att kunna ta sig upp i rymden, och när man sen hade kommit på ett sätt att ta sig ut i rymden byggdes det rymdstationer för att kunna fortsätta att forska på hur man skulle kunna förbättra överlevnadsmöjligheten i rymden. Ett stort problem är ju att i rymden är det vakuum och att man inte har någon tyngdkraft. För en artificiell tyngdkraft dröjde det ungefär ca 100 år till innan man kom på hur man skulle lösa. Men 2008, hade man börjat fundera på hur man kunde få till att få fungerande habitat att leva i ute i rymden, man hade börjat se om man kunde utforska Mars, man hade en rymdstation i omloppsbana runt jorden och även om man inte hade haft blickarna riktade på Månen på ett antal år för man tänkte på Mars så hade man igen börjat fundera på att få till så att man skulle kunna kolonisera Månen - Luna.
Så en del av Världens olika rymdforskningscentrum, UN gällande klimatforskning etc och andra organisationer som hade klimatet, naturen i blickfånget, gick ihop i en hemlig grupp som började bygga under havsytan, stora kupoler för att se om människan kunde få till habitat att bo och odla i, djurhållning etc. Även rymdforskning och att bygga rymdfärjor, rymdraketer och liknande flyttade under vattenytan.
Efter sådär 20 år hade man lyckats få dessa habitat gå runt, även genom att bygga ut och ta in fler människor så att runt 10 miljoner människor levde i dessa havskupoler, en på norra och en på södra halvklotet, och för att inte allmänheten skulle få reda på det, så förutom forskare och de som var ansvariga så värvade man av jordens mest utsatta befolkning, sådan som bodde i fattiga länder i kåkstäder, flyktingar från de krigsdrabbade delar av världen osv.
Som sagt många delar av världen var krigshärjade, det fanns många motsättningar och flera nationer hade kärnvapen, och rätt som det var en dag, man har ännu inte fastslagit vad som verkligen var orsaken till att hela jordens befolkning som levde på jordytan dog då alla dessa kärnvapen avfyrades. Åttonde mars 2035.
Sen under den tiden som vi hade levt under havsytan hade astronauter börjat bygga detta centrum och efter det där Kärnvapnens- Kriget så bestämde de rymdforskare och de rika som hade hjälpt till att bygga rymdfarkoster som man nu utan stora problem kunde avfyra och åka upp till Luna med, att de skulle flytta till hit för att leva, bygga och utforska om man skulle kunna få en fast bosättning här på Luna. De som var arbetarna blev kvar på Tellus som fick odla och producera mat till hela Nationen/Fedrationen. precis som det är nu. Fast nu har vi ju även odling av utsäde, uppfödning av boskap och produktionen av mat i rymden med det mesta är ännu Tellus-odlat och producerat.
Nu måste ni vara trött för det är jag och torr i munnen efter att ha pratat så mycket, så ska vi ta lite rast!”
Ett halvår senare. Juli 2508
När Gabriel kommer in i konferensrummet, så är där alla lärarna som de nya 8-åringarna har plus ett par ledamöter, han blir visad av en manlig ledamot kanske runt 30 år med ett trimmat helskägg till en plats och som sen säger:
“Välkomna till den första elevkonferensen för detta års första-års elever födda 2500. Jag heter Ledamot Travis Brown, jag är specialist på rymdskeppsmotorer. Jag har med mig två kollegor från Nation/Federationen och det är Ledamot Franklin Axell som är expert på hjärnor och intelligens och Ledamot Lilian Collins, genetiker.
Ni är barnens lärare, och ni presenterade ju er för oss innan Gabriel Ortega kom, som är en av de Äldreelevkompisarna som är ansvariga för barnen på fritiden, det är en äldere elev på en grupp av 15 st 8-åringar och vi börjar då med Grupp A för det är den korridor som Gabriel är ansvarig för. Då det är Gabriel som kommer dem närmast privat, kanske vi ska börja där så Gabriel, vad säger du i allmänhet om dem?”
“Jag kan bara säga att jag är väldigt nöjd med dem”, svarar Gabriel. "Det är knappt något bråk alls mellan dem och redan första dagen så fick tvillingarna dem alla att leka någon form av en okänd planetforskar-expedition.”
Ledamot Collins säger: “-Va visar det sig redan vem som ska bli ledare, och vilken framåtanda och bevis på ledarförmåga och se att gruppen redan så tidigt visar tendenser till att bli en sammanhållen grupp. För det var ju detta vi hoppades på, att få en grupp att bli så sammanvuxna från början för att de skulle utvecklas till både en sammanhållande kraft och ge dem förmågan att lösa uppgifter.”
"Ja, det verkar lovande”, säger Ledamot Brown, “vi får väl hålla ögonen öppna och försöka ge dem den möjlighet som behövs att det ska fortsätta utvecklas åt det hållet.”
Ledamot Brown vänder sig mot Ana :-” Fru MontBlanc, angående tvillingarna, jag antar att du har ett extra öga för de två….vad säger du om dem…verkar de lovande?”
“Lovande för vad?", undrar hon.
“Att bli något enastående/framstående /vårt hopp att hitta en ny plats att bo på!”, utbrister Brown.
“Tror det är lite för tidigt att säga något om det. Men jag ska säga att även om de kommer från Tellus och hade en lite tuff hälsomässig start, så är de i rätt god form. De var lite undernärda då de kom men det åt upp sig rätt snart när de fick all den goda och närorika mat som vi har till dem här. Man hade kunnat tro att Sebastien, den som är minst av dem, skulle vara i sämre form än sin bror, men så var inte fallet. Efter att ha undersökt dem såg jag att han faktiskt är mera muskulös och har blivit av med bebismulligheten, och kommer nog snart dra iväg på längden, speciellt då han nu har tillgång till näringsrik mat. Kroppsligt stark verkar han vara om jag har förstått dig Carl rätt…”
Carl nickar och säger: “-Ja, han utmärkte sig både i kondition/vighet och snabbhet, och armstyrka, så jag tror att om han som Ana säger om han får äta nyttigt och träna som de alla får, kommer att utvecklas till en…”
Ana avbryter honom och säger:” …jag kan bara säga att han är värd en plats i vår elitskapande utbildning. För om jag förstod det rätt, är han en av dem med högst IQ för detta år?”
“Ja”, svarar Ledamot Collins, “det stämmer, jag ska säga alla i den här korridoren har IQ över 250, och han är faktiskt den som har högst IQ tätt följd av Zack, Nora och sin bror.
“Ligger deras IQ i den ordningen”,säger Gabriel, “då får vi se till att Theo inte får reda på det, han skulle aldrig acceptera att han inte är Alphan, att han är bäst på allt, det är en verklig ledare det där.”
“Då hoppas vi att han kan samarbeta och kompromissa med andra”, säger Ledamot Brown, “är det någon som sett hur han är mot de andra?”
“Jag är ju huvudansvarig för grupp As utbildning här”, säger Carl “och just inom idrott etc så ser man ju ledarskaps- och även gruppdynamik, men jag vet inte, det är för tidigt att säga, både gällande tiden jag sett dem och även med att han och de andra bara är 8 år ännu. Men jag antar att det är något som är en inlärningsprocess för jag kan tycka mig se att han bryr sig om andra och då oftast är de inte benägna att bli, “att det är bara jag som har rätt och det är jag som bestämmer så att säga”…om man nu menar att det är bra ledaregenskaper. för jag kan tycka att varför bryr vi oss om det när inte…”
“Carl!” säger Ana samtidigt som hon ger honom en sträng blick.
“Vi kanske ska fortsätta vad säger ni om Nora då….?”, säger då Ledamot Brown.
omöjligt att hinna läsa allt
SvaraRadera