Helgfrågan vecka 42 / 2023

 

Mia undrar i Helgfrågan denna gång :Kan du beskriva en bok som du tycker är underskattad och varför fler borde läsa den?

Men tyvärr, jag har inget svar på den frågan idag, jag kommer inte på någon bok, kan hända om jag tänker ett tag att jag gör det, får isåfall återkomma med ett svar.

Men då jag har använt även Helgfrågan till att dela med mig av mitt skrivprojekt så kommer fortsättningen av min berättelse här.

Jag är inte en profossionell författare och skriver bara för att jag tycker det är kul, och min berättelse är inte någon färdig redigerad historia gällande handling, gramatik eller språk, så ni får ha översikt med det.

Och om ni inte har läst tidigare delar i helgfrågan sen några veckor/månader tillbaka så här är en länk till en samling av hela skrivprojektet som jag hittils delat med mig av.

KAPITEL 6

2525 - Deep space exploer spaceship One - “Laika”

Starten hade ju gått bra och nu har de varit på väg i ett par timmar och Zack har kollat alla sina mätvärden och funktionerna han var ansvarig för och allt såg bra ut, och nu känner han för att han bara vill gå och lägga sig för att ta igen lite sömn från inatt, då de var upptagna av att rädda barn och förstöra ett forskningslaboratorium. 

Precis när han är på väg att lägga sig buzzar det på hans dörr, Robyn ser han att det är och öppnar så att hon kommer in.

“Förlåt Zack”, säger hon, “jag ser att du är på väg att lägga dig. Men jag kom för jag vill be dig att titta till Bastien, jag får honom inte att lämna Nea, utan han säger bara att han har lovat Jeremy att se efter henne och sa åt mig att gå och lägga mig även om jag försökte förklara för honom att det är inte någon fara om vi går därifrån för att sova i våra sängar, för om larmet skulle gå så tar det mindre än 30 sek för oss att vara på plats i sjukstugan”.

Zack känner ett lite sting att han inte har tänkt på hur det är med Bastien sen de påbörjade sin färd, även om han såg hur ledsen och upprörd han var innan han lämnade honom för att gå och se över alla kontroller som var hans uppgift efter starten, och nickar åt Robyn. “Det är klart att jag kan göra det” säger han och vänder sig om efter sina kläder, han drar på sig militärens standard klädsel då de inte har på sig paraduniformen, ett par gråa kamouflagefärgade jägar/pilot byxor, och en mörkgrå T-shirt med UN/SF emblemet  placerad på den vänstra bröstfickan som är placerad rätt över hjärtat(en ylande varg med nosen vänd mot månen i en svart silhouette av vargen mot bakgrunden som är en vitgul rund cirkel som ska föreställa månen, på ovansidan med tryckbokstäver står det UNITED NATIONS och på undersidan SPACE FEDERATION). Han öppnar dörren och låter Robyn gå först ut i korridoren, då hör han en busvissling och när han kommer ut ur rummet, så ser han Fox  stå där; “Jaha, ja, jag som trodde Ling hade dig i sitt garn jag, Zack, men nu dyker du upp här med Robyn. Du, Robyn, du kan komma med mig så ska jag visa dig hur mycket bättre sexpartner jag är, än Zack här”.

Då hörs en lätt inandning och en manlig harkling, de snurrar runt alla tre och där står Ling med de tre delegationsmedlemmarna.

“Ling, har varit så snäll att snabbt visa oss runt och nu är vi på väg till vår inkvartering”, säger ledamot Brown.

Ling ser upprört på Zack, och han känner bara att vad störig Fox är ibland, nu kommer hon väl att tro att det är någon sanning i vad han just sa, att jag och Robyn har haft en öm stund tillsammans.

“Du, Fox”, säger han, “vi är inte alla som du som ligger runt med alla, högt och lågt. Robyn kom bara och talade med mig för hon var orolig för Bastiens skull. Jag är just nu på väg till honom.” Han går fram och lägger armarna runt Ling, “Vi ses i morgon, du ser trött ut”. “Ja”, svarar hon, “jag tänkte lägga mig så fort jag visat dem var köket är, tänkte jag. Så god natt så ses vi till frukost.” Han böjer sig fram och ger henne en puss.

Fox skrattar och säger “Jag hoppas du inte tog illa upp Ling? Men du vet ju att både Zack och de flesta andra av oss inte bryr oss med vem vi ligger med, jag vill bara att vi ska fortsätta vara så öppna mot varandra av vad vi känner för varandra och att vi gillar varandra, och att vi som grupp håller sams . Men jag vet också när någon har ett fast förhållande brukar vi inte strula runt med andra, så jag skojade bara förut, jag menade inget illa med det jag sa. Jag vet ju att du och Zack är ett par, det är ju likadant med Theo och Nora, jag skulle aldrig försöka något med någon av er fyra.”

Ling nickar åt Fox att hon godtar hans ursäkt, medan de i delegationen står där med stora ögon och öron över denna proklamation att de har hamnat bland en besättning som är så både uppriktiga med varandra plus ha ett så öppet sexuella förhållande med varandra om alla parter är med på det. Ling och delegationen fortsätter vidare till kabyssen. 

Zack tänker att han hoppas Ling inte kommer att tro att han inte kan vara henne trogen ens ett par veckor innan han hoppar i säng med någon annan, att hon förstod att det som Fox sa bara var han som skoja med dem och det inte finns någon sanning i det. Och han känner ännu att han älskar henne och vill vara med henne och känner inte någon dragning till någon annan…eller vad är det han känner för Bastien då? 

När Fox och Robyn gör sig redo att gå in i sina hytter så nickar han till dem och  önskar dem God natt, och han står kvar och ser efter Ling och de tre från delegationen då de går iväg, och först när han ser att de är utanför synhåll så går han in till sjukstugan.

Så fort han kommer in på sjukstugan hör han Bastien snyfta mumla

“Du Zip du är inte något litet kramdjur med härlig lång päls att köra fingrarna genom precis.”

Zack ser att Bastien har robottdraken i famnen.

“Bastien, hur är det,” säger han, “ jag beklagar verkligen allt du fått gått igenom de sista veckorna”.

Zack lägger armarna om Bastien och kramar om honom och vill förmedla att han är där för honom. Rätt som det är upptäcker han att han har sin mun mot Bastiens och Bastien har sina fingrar inkörda i hans hår och de pussas intensivt, så intensivt att han känner hur hård han blir och tänker att han vill känna Bastiens nakna kropp mot sin.

Han blir förfärad och drar sig undan och börjar mumla: “Nej, nej, nej förlåt mig, det var verkligen inte detta jag ville, att slänga mig över dig på detta sätt när du sörjer Jeremy”.

“Zack”, svarar Bastien, “det gör inget, men du chockar mig lite, jag visste inte ens att du ville något sådant här”.

Zack känner att han måste bekänna för Bastien hur han känner för honom så han säger “Jag har alltid drömt att pussa dig och ha dig i min famn".

“Alltid…,” mumlar Bastien förvånat.

“Ja sen första gången jag såg dig”, svarar han och kan inte låta bli utan han drar sina fingrar genom Bastiens lockiga svarta hår, vad mjukt det är tänker han, mjukare än någon annans hår han känt, "Ända sen första gången vi delade säng”

“Då vi bara var 8, tänkte du verkligen så då?”, funderar Bastien.

“Nja kanske inte”, säger han till svar, “men jag känner att jag alltid har känt något mera för dig än för alla andra, men sen inte vågat säga eller göra något för rädslan att  skrämma iväg dig och sen när det har passat och vi varit singlar bägge två och det kunde varit vi två, eller jag vet inte, då var det alltid någon yttre omständighet som höll oss isär. Nu känns ju verkligen inte rätt tid heller, du är så känslig och i sorg och jag är faktiskt involverad med Ling just nu”.

“Va, Du och Ling…” säger Bastien.

“Ja”, säger Zack och sätter sig ner och gör en rörelse åt Bastien att sätta sig ner också. Bastien sätter sig ner och tittar på Nea i kuvösen och suckar. 

“Berätta för mig om hur du och Jeremy träffades”, ber Zack och hoppas att han inte går för långt nu, att han går över gränsen när han frågar Bastien om hans och Jeremys förhållande.

“Det var faktiskt vid en kuvös det mötet med”, börjar Bastien sakta berätta.

“Men den gången var det Jeremy som låg i KRY, efter att ha råkat ut för en skallskada efter att han tappat taget och ramlat ca 200 meter ner för en klippkant, då han och hans kompisar bergsklättrade. Han var då 16 och jag 14, och Fru MontBlanc hade tagit med mig för att visa vad man kan göra med KRY-metoden för att hela skador som förr hade varit livshotande eller sådana som hade gett bestående men, som vi nu med just KRY metoden kunde bota.

När de andra som var ansvariga för Jeremys vård, såg mig där och hur intresserad jag blev över hela situationen, för jag frågade allt möjligt om både KRY, just Jeremys skada och på något sätt måste mitt intresse och frågor fått proffesorena att få upp ögonen för mig, och svarde villigt på allt jag undrade, och när vi skulle gå frågade de mig om jag ville komma tillbaka och se hur Jeremy återhämtade sig. Och så klart  ville jag ju det då jag hade ju alltid velat ägna mig åt att hjälpa och hela människor så jag var ju givetvis eld och lågor för den möjligheten att få några riktiga proffesorer, som egentligen inte hade studenter eller ägnade sig åt att lära ut till yngre elever, vara villiga att visa och lära mig som bara var i år 6.

Sen visade det sig att de även hade möjligheten att jämföra min friska unga hjärna med Jeremeys skadade för att lära sig hur KRY, eller egentligen hur våra hjärnor botar sig själva under tid, för det har ju läkekonsten vetat länge att hjärnor kan, men förr var de där riktigt allvarliga skadorna för mycket för att hjärnan skulle kunna läka sig själva, så KRY var ju en uppfinning som verkligen komma oss till godo gällande just läkande av de där allvarliga skadorna.

Så jag tillbringade mycket tid där på laboratoriet med Jeremy, forskarna mätte våra hjärnvågor, vi fick göra MR, CT,  EEG, de mätte både då vi gjorde aktiva saker och jämförde med om vi använde hjärnan till att lösa uppgifter eller om vi till exempel höll på att lyfta vikter etc ja allt möjligt för att forskarna skulle få så mycket forskningsmaterial som möjligt. Vi blev goda vänner under denna tid, men vi var ju aldrig själva och vi var unga så det var väl inte några romantiska känslor mellan oss.

Så efter ett halvår tyckte det att han kunde återgå till sin utbildning till programmerare så vi såg ju varandra mindre men forskarna hade oss att komma några gånger per vecka till laboratoriet och så någon gång då vi hade träffats så och blivit riktigt goda vänner så sa Jeremy vi skulle kunna försöka träffas på fritiden. Så det bestämde vi oss för att försöka göra och efter att ha umgåtts flera gånger slutade det med att vi blev goda vänner och umgicks rätt mycket.”

 Bastien tystnar och tittar tomt framför sig, Zack förstår att han minns tillbaka på den tiden.

“Men när blev ni pojkvänner då, för ni var ju ändå rätt unga när ni träffades också så jag …”, undrar Zack.

“Vi”, mumlar Bastien nästan helt inne i sina minnen av Jeremy. "När vi var vänner och en gång bara hände det. Jeremey gav mig en kram en gång jag skulle gå från hans rum och jag vet inte vad som hände men rätt som det var det som det du och jag gjorde precis nu. Grovhångel på en gång och det dröjde en halvtimme till innan jag lämnade honom. Och då fick jag smita ut ur hans rum och tillbaka till vårt för det var efter släckning. Och jag var rätt nervös nästa gång vi skulle ses för jag tänkte att det måste bara ha varit något tillfälligt och att det från hans sida inte låg något bakom. Men när vi sågs nästa gång, så var han så cool, gick bara fram  och gav mig en puss det första han gjorde och viskade i örat på mig att vi kan väl vara pojkvänner nu. Då var han 18 och jag 16.”

“Har ni varit tillsammans sen dess!” utbrister Zack, och är riktigt imponerad, och han förstår nu varför Bastien visar sig vara helt förstörd av att Jeremy är död. Det kan inte vara något som går över efter en kram och lite tröst, det kommer säkert vara ett ärr hela hans liv igenom. 

“Nja”, säger Bastien. “Han var ju två år äldre och fick sin examination och skulle vidare till Mars för sin obligatoriska militärutbilndg i tre år, men jag tror om vi hade fortsatt att vara ihop så vet jag inte hur det kunde ha blivit, det kunde både ha fungerat eller så inte, så det kanske var tur för vårt förhållande att han gjorde slut innan han åkte, för han kände att det var bäst för mig. Jag blev helt chockad och fattade inte varför han gjorde det. Jag vet att jag tänkte kan han sluta älska mig så där bara. Men du vet ju hur förstörd jag blev, vi och Theo delade ju rum ännu”.

Zack lägger armarna om Bastien som har börjat snyfta lätt och det rinner tårar sakta ner för hans kind som Zack lätt stryker bort med ett finger. ” Ja, det har du rätt i, jag satte inte det i samband förut, att när du var över Jeremy du var så ledsen då jag och Robyn hittade dig och vi försökte trösta dig. Men fick du ingen förklaring till varför han gjorde slut?”

“Nej inte då, det fick jag reda på flera år senare, när han rätt som det var dök upp på labbet för att titta till Nea, som MontBlanc hade òpererat för att rätat ut hennes ryggrad och på så sätt såg till att hon fick gå utbildningen istället för att gå under nere på Tellus.

Att han hade valt att lämna mig fri, för jag förtjänade att hitta någon annan, som han sa”.

“Ajdå”, sa Zack. “Över hans sätt att lämna dig. Men ni blev ett nytt par igen sen i ett par år tills hans dog?”.

Bastien nickar och tittar på Zack och ler sitt sneda leende som Zack gillar så och Zack känner hur hans hjärta sväller av hans kärlek till Bastien. Men han kan inte handla på de känslorna just nu, Bastien måste läka från sin sorg över förlusten av Jeremy.

“Du låt mig gå och hämta lite öl, så kan vi skåla för Jeremy och ert förhållande?”. Bastien mumlar något jakande svar så Zack går iväg och återvänder strax med en 6-pack och han öppnar en till Bastien och en annan till sig själv. 

Sen sitter de där tysta och dricker upp hela 6-packen.

På morgonen kommer Robyn in under ett samtal med Theo angående hur de ska kunna hålla delegationen från att upptäcka att det var de som förstörde hjärnforskningslabratoriet och att de har barnen på skeppet. De hittar Bastien sovande med huvudet vilande mot Zacks axel, 

Zack är vaken och nickar åt dem, han har dregel från Bastien på sin T-shirt. 

“Nä men, säger Theo, “vad gulligt…ni brukade ju dela säng så….jag ser att ni återgått till gamla vanor”.

Bastien vaknar, och Robyn säger: “Vad skönt Bastien du har fått lite vila, känner du dig bättre nu, i alla fall lite piggare hoppas jag”.

“Ja, Godmorgon”, säger Bastien och riktar sig till alla och ger dem sitt sneda gulliga leende, som Zack gillar så mycket.

“Adria,har meddelat alla att det verkar vara problem med datakommunikationen och vi kan inte få någon kontakt med UN/SF alls just nu som det ser ut. Så om vi får de tre delegaterna att inte snoka runt för mycket och vi inte nämner något om barnen utanför dessa väggar, så tror jag att det är lugnt.

“Ja, om du säger så”, svarar Robyn. “Jag hoppas att du har rätt." "Ska vi gå  och se om vi kan få i oss lite frukost”.

Bastien ska till att protestera, men Zack säger “Kom nu Bastien, du behöver få något i dig så ska du se att du mår ännu bättre än vad du gör nu. Robyn berättade för mig att om ni inte går längre bort än köket så kan ni vara på plats om det skulle gå något larm på mindre än 30 sekunder. Så jag tror det är helt komplikationsfritt att lämna barnen här i KRY-kammarna medan du äter frukost.”

Zack tar även tag om Bastiens armbåge och drar upp honom och leder honom med sig ut i korridoren. Theo och Robyn följer efter. 

Ling har lagat frukost och håller på att duka fram. Zack omfamnar henne och ger henne en puss. Bastien smyger förbi bakom dem och säger

“Vad gott Ling, har du gjort Miso-soppa, det var länge sen jag åt det”

“Vad pigg du verkar vara då!”. säger en skrattande Ling.

"Ja, tänk vad lite gravöl och en god natts sömn kan göra.” säger Zack.

“Gravöl?” säger Ling frågande.

“Ja,vi fann dem i sjukstugan i varandras armar sovande omgivna av flera tomma ölburkar.” svarar Robyn.

Theo ler mot Ling “Ja det såg riktigt mysigt ut, om jag var du Ling skulle jag se upp, så inte Bastien tar honom ifrån dig

Bastien tittar lite skyggt på Zack som skrattar och skakar på huvudet och kysser Ling igen innan han sätter sig och börjar äta.

Ling ger alla en fundersam blick och säger

"Varsågod, sätt er ner och ät!”