Sidor

torsdag 2 november 2023

Helgfrågan vecka 44 / 2023

 

I veckans helgfråga funderar Mia över:
Hur påverkar din omgivning och din stämning vad du väljer att läsa?
Jag är en humörläsare men jag kan inte svara på hur det visar sig. Jag väljer för stunden vad för bok jag vill läsa, så för några månader sen kände  jag för att läsa en scince fiction bok och då valde jag att göra det, och det senaste har jag varit mest intresserad av att läsa den genren, och det beror säkert på att jag just själv skriver en science fiction-berättelse just nu. 
Om min omgivning påverkar mig vet jag inte.
Jag läser mest för att koppla bort verkligheten, men förden delen gillar jag även att läsa verklighetsbaserade böcker.



Här kommer fortsättningen på min berättelse, som jag har delat med mig flera gånger av här på Helgfrågan, om ni inte har läst tidigare delar i helgfrågan sen några veckor/månader tillbaka så har ni här en länk till en samling av hela skrivprojektet som jag hittils delat med mig av. Jag är inte en profossionell författare och skriver bara för att jag tycker det är kul, och min berättelse är inte någon färdig redigerad historia gällande handling, gramatik eller språk, så ni får ha översikt med det.

KAPITEL 7

2519 - Vesta

När Gabriel och Mark lämnar lagerhuset, tänkte han på hur många som hade kommit, det visade hur många det är som känner att de inte längre orkar med UN/SFs förtryck. Men jag tycker inte att det är rätt väg att gå att göra en beväpnad attack för att få dem att ändra åsikt. De fortsätter att höra människohopens uppviglande rop mot UN/SF medan de går mot Vestas dockningsstationen och hangaren som deras rymdskepp, Armstrong har sin dockningsplats, de har hållit på att bygga det i över två års tid nu. 

Mark tittar på Gabriel i ögonvrån.

“Vad tycker du Ortega?”, säger han

Gabriel drar en djup suck; “Att det kommer gå dåligt, Stigma har gått för långt. Sen vet jag inte om använda sig av Outlaws för att starta ett uppror mot UN/SF, men folk här på Vesta har tappat förtroendet för UN/SF och omständigheterna vi lever under och inte lättar de heller utan tvärtom, det får bara fler och fler att vända sig emot Federationen. Men ett väpnat anfall står jag definitivt inte bakom. Och om STIGMA räknar med att anfalla så blir väl UN/SFs motdrag att inte bara anfalla Outlaws men även strama åt det här på Vesta då de vet att många här av deras medlemmar håller med Outlaws om hur situationen är här, speciellt då många Outlaws lyckas nästla sig in och bo här bland övriga Federations-medlemmar. Se bara på oss. Maja är en Outlaw och du själv och även Jenna. Och om jag inte är helt fel ute så är flera av de som jobbar för oss på Armstrong från början Outlaws som försöker få jobbat till sig en mer fast tillvaro som Vesta invånare.

De hör ännu stidsropen från lagerbyggnaden de lämnat “STIGMA!STIGMA!.....” och “Ner med WANG! UT MED SPACE FEDERATIONS!”

“Ortega, vänta!” hör de och vänder sig om och ser mannen som höll i mötet tidigare komma springande efter dem.

Han säger “ Du är väl utbildad på Luna och Mars, men ändå bor du här, plus att du var på vårt möte, du måste hålla med oss!”

Gabriel ser på honom och svarar “Nja, jag vet inte om en väpnad attack är rätt väg att gå, jag är mer för att diskutera och lite mera fridsamt komma fram till en lösning.”

Mannen skakar på huvudet: “Och det tror du kommer att fungera, de lyssnar aldrig på oss Outlaws, även om vi skulle kunna engagera några som är medlemmar av UN/SF som bor här på Vesta, så är väl inte Vestas befolkning ännu tillräckligt stor än för att de ens skulle lyssna på oss. Vi skulle bara försvinna i något svart hål och inte höras av igen. De är så UN/SF i flera århundraden har kväst höjda röster över dåliga levnadsförhållande, dåligt med mat, etc etc tidigare, UN/SF blir ju mer och mer en diktatur och Wang en tyrann, som med fast tyglar styr hårt och orättvist. Jag har hört rykten om att du har byggt ett stort skepp, jag antar att om vi skulle använda det i en attack så skulle det göra skillnad, vi kanske skulle kunna ha en chans att vinna.”

“Nja, det är mitt skepp och jag tycker inte alls att det låter som ett bra förslag. Först för att Armstrong inte är ett krigsrymdskepp, utan ett deep space explorer ship, alltså ämnat att utforska andra galaxer och låta oss söka efter en ny beboelig planet som ger mänskligheten än chans att börja om på nytt, med bättre förutsättningar och enligt UN/SFs grundsats, att mänskligheten ska kunna leva i fred och samvaro med varandra, ha ett rättvist samhälle helt enkelt, och den framtidstron står även jag för”

“Stopp stopp”, säger mannen, “vad är det för blåögd utopi tillvaro du målar upp? Det ska mycket till innan mänskligheten kan leva i frihet och fred tillsammans utan några problem. Vi måste sätta stopp för Wang och UN/SF och det måste ske med ett väpnat uppror, så att vi som är de som hamnat längst ner på trappen får en möjlighet att klättra uppåt.”

Mark gör ett tecken till Gabriel, som Gabriel tyder till att “det spelar ingen roll vad du säger, du kommer inte ändra hans uppfattning, så..”

“Förlåt”, säger Gabriel till mannen, “jag tror inte vi kommer att komma överens och det är mitt skepp så…Jag känner att det inte ger något att vi samtalar mer så…” han nickar och han och Mark går vidare. Mannen skakar på huvudet och går tillbaka till sitt möte.

När mannen har gått ser Gabriel på sin vän och sin närmaste man, Mark,som de flesta blir rädda för då de ser det storväxta muskelberget, som har ett ärr som sträcker sig från ögonbryn till mungipa och har ett stort svart skägg som tävlar med att vara det som är mest vildvuxet mot den hårbuske han har på sitt huvud,. Han bara skakar på huvudet och säger: 

“Du, Ortega! Jag tror de kommer starta ett krig de där, det är svårt att gjuta olja över några som redan är så uppjagade och arga som de är. Och jag är orolig för Armstrongs del, de är så många fler än oss, och skulle lätt kunna bli överbelamrade och de skulle kunna ta skeppet från oss om vi inte ser upp, om de beslutar sig för att stjäla henne för att som han sa hon är ett stort och mäktigt skepp, och hon är ju utrustad med ammunition som skulle kunna ge dem en fördel mot vakt-vipersna som redan är på jakt på plundrare och Outlaws i Aestroid-bältet.”

Gabriel, vet att det han säger är sant, och vad håller honom och hans familj kvar på Vesta egentligen, och om de stannar kan det bli problem med Majas graviditet. Det är inget som kommer att gå obemärkt förbi länge till innan det märks, och hon har ju redan en 7 årig son. “Det är nog väldigt nära sanningen det som du säger. Jag har egentligen inte något som håller mig kvar här utan mina gamla föräldrar, men jag har Maja och Josh att tänka på, så om det inte är något som håller dem kvar här, så packar jag nog ihop min familj och lämnar Vesta så fort jag kan.”

Gabriel ser på Mark och fortsätter “Du kanske ska gå hem och höra vad Jenna säger, om om ni tycker att ni vill följa med så packa ihop era grejor och ta er till Armstong och var redo för en snabb avfärd. Jag tänkte gå och se hur statusen är nu för att säga till och se vilka andra som är villiga att följa med oss innan det brakar loss här mellan STIGMA och UN/SF. Och sen gå hem och hämta hit min familj.”

Mark nickar och säger “Ja, om det är ok så ska jag gå och se vad Jenna säger, vi har bara talat lite smått om det beroende på hur situationen är och hur den skulle utvecklas så jag vet inte riktigt var hon står”. Nu är det Gabriel som nickar och ger honom en klapp på ryggen när han vänder på sig och går iväg.


Gabriel öppnar dörren hemma en timme senare efter att varit och kollat hur det var på Armstrong och förklarat och talat med de 10 personer som hjälpt honom med att bygga Armstrong. De kände att de inte kunde ge honom några besked där och nu utan att de behövde fundera och tala med sina anhöriga. Gabriel sa att han kände mer och mer oro för varje sekund som gick, så han skulle gå hem och packa ihop sin familj och återvända till Armstrong det första på morgonen dagen därpå. Han sa till dem att om de kände att de ville följa med honom så skulle de vara på plats till klockan 14 dagen efter, för om de kom efter den tiden skulle de bli kvarlämnade.

Han såg sina föräldrar framför huvuddatorskärmen i det allmänna utrymmet de hade i 3-rumslägenheten de alla bodde i, 

“...nu kom Gabriel” hörde han sin mamma säga, och han förstod att det måste vara Zack hon talade med, de hade inte så många andra de kände som de hade sådana långavstånds-samtall med, men däremot brukar de tala med Zack regelbundet, hans mamma hade ju hittat honom som baby invirad i en filt liggande i ett hörn helt övergiven utanför lägenhetshuset där de bodde, mamma hade gått till UN/SF centrumet med en gång med honom och sa att hon hade hittat honom och även att hon kunde ta hand om honom om de inte hittade någon anhörig eller någon annan som gjorde anspråk på att ta hand om honom. Det visade sig att Zack var helt övergiven, de hittade ingen, det troliga var att så som de misstänkte att hans mamma var en Outlaw eller en kvinna som inte kunde och/eller ville ta hand om ett barn,så om Gabriels föräldrar inte hade tagit hand om honom hade han säkert blivit skickad till Tellus och barnhem där, som bara tog hand om Federationens föräldralösa barn som hamnade där tills de var stora nog för att kunna jobba och ta hand om sig själva. Det var ett sätt för UN/SF att få billig arbetskraft och slippa betala eller göra något för att ta hand om alla föräldralösa barn som fanns. Gabriel kände sig tacksam för Zacks skull att hans föräldrar kände att de ville ta hand om Zack än låta honom växa upp under de omständigheterna, det var ju även värre än vad det var för de barn som föddes av Tellus-bor. Han hade inte fått en möjlighet att gå på Elit utbildningen om han hade hamnat på ett sådant hem, och tänka sig han skulle ta examen nästa år, det kändes som igår då Gabriel blev hans korridorskompis som skulle ta hand om han och 14 andra nykomna 8-åriga elever till utbildningen. 

Gabriel går fram till sin mamma så att han hamnar framför skärmen och sätter sig ner så att han kan se Zack på sitt rum på Luna. Han och Zack ger varandra varsitt stort leende och hälsar.

“Allt bra, Gabriel?” undrar Zack.

“Både jag och nej. Kroppsligen och hälsomässigt är allt bra. Men jag kommer precis från ett möte som STIGMA hade, det känns som det när som helst ska bli ett väpnat uppror mot UN/SF, det känns inte bra för min egna del och vi här på Vesta men jag är även orolig för dig och de andra, ni kommer ju att bli militärer nu pga det är nästintill obligatoriskt med den 3 åriga utbildningen efter den 12åriga elit utbildningen”.

“Usch”, säger Zack, “nu blir jag orolig”.

Gabriels mamma ger ifrån sig ett litet oroligt ljud, Gabriel sträcker ut sin hand och tar hennes hand i sin och kramar den lätt.

“Jag räknar med att packa ihop mig och de av er som vill följa med och ge mig av från Vesta. Armstrong är tillräckligt färdig för att vi ska kunna bo och leva på henne nu. Zack, hur går det med Laika?”

Då slänger sig Theo fram framför Zack på skärmen

“Hon är gudomlig!” skriker han ut. Zack och Gabriel skrattar åt honom.

“Jaha”, säger Gabriel “är hon det? Jag funderar mera på hur färdig hon börjar bli. Jag vet att hon och Armstrong som vi bygger här är efter samma modell, och undrar om ni har testkört några av programmen eller om ni har något jag bör tänka på då jag tar upp Armstrong på sin jungfrutur. Jag hade ju ritningarna i färskt minne då jag lämnade utvecklargruppen för deep space explorer ship byggnationen på Luna. Sen har du varit väldigt hjälpsam att se till att vi har fått uppdateringarna och vice versa, så vi har sett till att bygga dem som syskonskepp. Men jag undrar skulle även Laika vara flygduglig och tillräckligt klar för att kunna försörja en besättning på en utforskarfärd till en okänd galax än?”

Då hör Gabriel, Bastien säga “ Är Armstrong, det då?”

“Det kunde jag ju ha anat”, säger Gabriel, “ni är där alla tre”

Bastien tassar fram bakom Zack och vinkar till honom.

“Nej inte till att använda Turbo-warpen än”, svarar Gabriel, “ vi har inte installerat den klart än, sen behövs ju lite testrundor för att se hur det fungerar, men vi behöver inte vara på Vesta för att göra det utan det skulle kunna ske ute i rymden. Och om vi lämnar Vesta och håller oss i okända rymdterritorium så slipper vi att bli indragna i något krig mot UN/SF som jag inte är intresserad av. Eller bli upptäckta av UN/SF, då vi har beslutat att hålla henne gömd.”

“Du menar väl inte att du är helt ok med allt som UN/SF gör?” frågar Theo.

“Nej”, säger Gabriel. “Det var inte så jag menade, bara att väpnat motstånd tycker jag är fel väg att gå. Jag vill se om jag först kan hitta ett nytt och bättre hem och sen inbjuda andra att komma och dela det med mig och min familj i frihet och fred. En utopi som STIGMA tyckte var önsketänkande från min sida då jag sa det då de ville ha Armstrong som ett attackskepp i sitt anfall på UN/SF:”

“Det skulle hon kunna vara”, sa Zack,” ett krigsskepp, Men det är ju inte syftet med henne, och jag håller med dig om det du säger.”

Båda tvillingarna nickar och säger att de håller med honom och Zack om det. “Jag skulle göra vad som helst för att få en utopi”, säger Theo, “så jag förstår och är helt inne på samma tanke som du Gabriel. Tyvärr äger ju inte vi Laika, och nu ska vi ju iväg härifrån i 3 år, jag vet inte ens om de vill att vi ska återkomma och jobba här sen och jag vill ju då helst jobba med att fortsätta bygga och utveckla Laika.”

“Hmm”, säger Gabriel, “men om ni efter 3 år inte får återkomma till Luna och Laika, så är ni välkomna till Armstrong, så använder jag den tiden på Armstrong till att bygga klart henne och se om jag och min besättning kan leva enbart av det som vi kan odla, föda upp etc ombord. Även se om vi kan resa längre ut i “deep space” och utforska om vi kan finna en ny Jord att bo på. För det måste väl finnas en där ute någonstans?”

Zack, Theo och Bastien tittar på honom begrundande. “Ja det får vi hoppas”, säger Theo. “För jag kan inte förlora hoppet nu, att allt ska bli bättre. För nu är UN/SF inget att ha.”

“Ja”, säger Gabriel. “Hoppet får vara det sista som lämnar oss.”

Gabriels mamma säger då “Men Gabriel, om du ger dig iväg med Armstrong, vi kan väl ändå kontakta dig och få tala med dig.”

Gabriel ler mot henne, “Ja, Adria och Marty har båda installerat ett spårningsfritt kommunikationsnetwork på både Laika och Armstrong så det är inga problem med det. Men jag hade hoppats att du skulle följa med.”

"Nej, jag och pappa är för gamla för att bli äventyrare och utforska rymden. Vi stannar här, men du, Maja och Joshua måste åka, för jag vill inte att ni ska råka illa ut någon av er. Joshua är snart 8 och Maja är ju gravid, så…”

“Va”, ropar Zack, “gratulerar. Du får hälsa till Maja och Joshua från mig, för jag förstod att de var iväg och handlade något till dagens middag. För vi måste sluta nu, vi har bestämt att träffa alla andra om bara fem minuter för att äta middag så hej då!”

Theo och Bastien vinkar och säger hej.

Gabriel vinkar och Gabriels mamma avslutat samtalet efter hon sagt hejdå.


Maja gråter redan innan de börjar säga farväl till Gabriels föräldrar morgonen efter, hon har ju levt som deras dotter hemma hos dem i sju år nu, sen den gången hon sökte upp sin mammas vän, Tant Ilse, efter Majas mamma hade dött och lämnat den då 17 årig Maja med en nyfödd Joshua att ta hand om. Så Gabriel förstår henne, det måste kännas som om lämna sin mamma och den trygghet hon haft här i deras lägenhet, men hon och Joshua kommer att vara säkrare om de kommer med honom bort från Vesta, speciellt då hon nu är gravid med deras första barn. Egentligen skulle hon vara steriliserad på grund av att hon redan hade fött ett barn, men då de levde som Outlaws när hon födde Joshua blev det aldrig gjort. Och om UN/SF skulle komma på att hon är gravid igen skulle de tvinga henne till abort och göra en sterilisering, förutom att de skulle ge dem en rejäl böter och stämpla dem som förrädare till Fedrationen, som skulle göra det svårt för dem. Och inte bara med det, det skulle även drabba Josh, han skulle inte få samma rättigheter som alla andra, Josh skulle inte få chansen att ens får göra det IQ-test som är det som visar att någon är värdig att få gå Elit-Utbildningen på Luna, som är det som alla eftertraktar, för de som får den möjligheten har chansen till ett bättre liv, bli rikare och mer välsedda. Så den enda chansen för att få leva ett liv som är helt i frihet och chansen till att hitta en beboelig ny planet att bo i samspel med alla andra i frihet och fred var att lämna Vesta och UN/SF.


Mary-Lee  står vid styrningspanelen på Armstrong med Joe bredvid sig de är på väg att lämna Vesta för gott enligt Gabriel. Alla som inte har något med avfarten från Vesta att görs, sitter fastspända i de “krasch-stolar” som  inte står i närheten av några kontrollpaneler, för att vara ur vägen för de som sköter uppstarten av motorerna eller har något med avfärden från Vesta att göra. Hon ser på Gabriel och undrar om det är rätt det här att överge Vesta och sin farfar inför den väpnade konflikt han och STIGMA har tänkt mot UN/SF, längre hinner hon inte i tankarna för hon hör farfars röst i kommunikationssnäckan hon har i örat, “MaryLee, älskling öppna så att vi kan komma in och ta över, Gabriel verkar inte villig att delta i vår kamp, så jag ber dig att lämna oss Armstrong, för med henne i vår kamp skulle vi komma att  få övertaget”. Hon hade väntat på den ordern, för hon var med på planerna att se till att Armstrong hamnade i STIGMAs händer, hon behöver bara öppna dockningsluckan för dem. så att de kan borda Armstrong. Men nu står hon här och vet inte om det är rätt sak att göra, det kan vara så att Gabriel kanske tänker rätt, det är inte ett väpnat uppror som behövs, inte om det är en reträtt att ta sig till om något skulle gå fel, som tex en beboelig planet de kan bo på som en NY NATION, för är det inte vad farfar tycker också att det behövs bilda en ny efter att ha störtat den gamla och var skulle de bo om inte de resurser som finns nu räcker ens, då kommer det ju inte bli mera överlevnadschans sen om man inte har en ny bostadsplats med tillräckligt med föda….

Hon hör hur Mark plötsligt säger; “Kapten, det är folk utanför, vi kan inte starta med dem där, de kommer att dö!”

Gabriel ber om att få en kommandokanal ut till hangaren, och säger “Ni som är i hangaren runt vårt skepp kan ni vara vänliga att lämna hangaren, för vi har tänkt starta och testa motorerna”.

Hon hör farfar svara Gabriel “Kapten Ortega, detta är Svante från STIGMA vi tänkte konfiskera ert skepp för egen del inför vårt uppdrag att störta UN/ SF. MaryLee det är dags nu att släppa in oss, är du så snäll att öppna nu, lilla vän”.

Hon drar efter andan när hon ser Gabriel och alla andra titta på henne. Joe ser rejält besviken ut.

“MaryLee”, säger då Gabriel till henne, “du vet vad jag tycker om STIGMAs planer, det är ju inte som jag står på UN/SFs sida, utan du vet att jag har planer på att se dem störtade från tronen, men jag vill att det ska finnas något att återvända till och leva på och av sen efteråt. Vi behöver lite mera tid innan vi går mot UN/SF och en väpnad attack nu skulle bara leda till onödiga dödsfall och nederlag. Det skulle bli bättre om vi gjorde som vi vill här på Armstrong först, att söka en planet och att få fler människor på vår sida, både från Outlaws men även de som är UN/SF som är förtryckta och nedtryckta av Wang och ledningen!”

MaryLee tittar på honom och vet att han har rätt och hon ser på Joe, hennes bästa vän som hon vet skulle göra vad som helst för henne och han mimar “Snälla!” till henne och hon gör sitt beslut och drar en djup suck innan hon säger: “Morfar förlåt! Om jag var du skulle jag flytta mig ur hangaren för om ni stannar kommer ni dö.” Hon börjar trycka in kommandona som startar styrmotorerna så att hon och Joe tillsammans kan vända Armstrong runt så att skeppet kommer stå riktad mot hangarens rymdport.

Gabriel ger henne ett lättat leende och säger “Alla redo, inför avfart.” MaryLee ser på Gabriel och nickar. Gabriel trycker på kommandon för att stänga hangarens port mot Vesta efter han har sett att STIGMA folket har lämnat då de har förstått att de förlorat sin chans då Armstrongs styrraketer startade. Sen öppnas porten ut mot rymden och MaryLee förstår att nu är de snart på väg, och att det säkert var sista gången hon såg och talade med sin farfar, han kommer säkert inte vara intresserad av att ha något mer med henne att göra efter detta svek hon gjorde mot honom.


8 kommentarer:

  1. gillar att variera min läsning, men tror inte omgivningen påverkar så mycket.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis som jag tycker och tänker angående min läsning.

      Radera
  2. Jag har inte haft tid att läsa din berättelse, men jag läser den gärna när du ger ut den som bok.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte tänkt på att ge ut den, men det är ju inget tvång att läsa den här då jag delar med mig. Men då jag i sommras gav ett litet smakprov som tips att skriva ner det man fantiserar ihop, så svarade Mia att hon gärna ville läsa mera, och tills hon säger att hon inte vill att jag delar med mig mera under hennes helgfråga så kommer jag att fortsätta för dem som vill läsa. Inget tvång.

      Radera
  3. Science fiction har man för det mesta alltid lust att läsa, oavsett yttre omständigheter. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du gillar den genren du också! ;)

      Radera
  4. nej, jag läser inte som verklighetsflykt. tvärtom. men min sinnesstämning påverkar det jag väljer att läsa. boktips är kul.

    SvaraRadera
  5. Kommer någon med ett tips så blir jag påverkad.

    SvaraRadera