Den sista lånade jag först från biblioteket men blev tvungen att köpa den för att ha den själv kände jag och för att jag inte klarade av att läsa några längre stycken ur den. För att det var så emotionellt för jag har då aldrig suttit med tårar i ögonen förut då jag läst en faktabok. Jag kände så igen mig (är utan diagnos) även om jag inte kunde kryssa för en enda ruta i checklistan för om man har ADHD.
Det där ser ut som intressanta böcker.
SvaraRaderaHar också lånat det mesta jag läst, men det är slut med det nu, känns inte som det är till för andra än invandrare längre. Biblioteket här verkar ha blivit något slags woke- och integrationscenter, en språkinlärningsfilial för Sfi. Går inte att kalla ett normalt offentligt bibliotek längre, såsom man tänker sig ett sådant.
SvaraRadera