Mia funderar i helgfrågan denna gång, vilken bok vi rekommenderat till andra flest gånger.
Ähum, det var en svår fråga, jag har rekommenderat några böcker genom tiderna till andra men vilken har jag har rekommenderat flest gånger har jag ingen aning om.
En bok jag kommer att rekommendera till många, efter att ha läst den nu i november är The New guys, om NASAs astronaut-program som öppnade upp rymden för både kvinnor och färgade människor (som låter bättre på engelska Pepole of Color POC).
“Såja, såja lugn, du drömmer!”, säger han. Zack känner hur Bastien slappnar av i hans famn och tittar förvirrat på honom.
Då flyger dörren upp och Theo kommer in, då han är den ende förutom hyttens ägare som kan låsa upp hyttdörren utan ägarens medgivande.
“Vad händer!”
“En mardröm” mumlar Bastien, “förlåt om jag väckte er”.
Zack ser att bakom Theo står Nora, Martin och precis i dörröppningen står Ling med en bekymmersrynka mellan ögonen och tittar på honom och Bastien, som han ännu håller om. Åh skit, tänker Zack, nu sitter jag illa till, fast jag ångrar ingenting jag vet inte vad det är med mig visst älskar jag Ling men jag känner att mina känslor för Bastien är så mycket djupare, jag vill ta hand om honom och se att han inte kommer till skada eller råkar illa ut, speciellt nu när han inte har Jeremy längre. Men jag förstår att Ling nu skulle vilja döda mig för att jag som det ser ut, och det stämmer ju att jag varit otrogen mot henne och vi är ju verkligen avslöjade nu, Bastien står ju här i bara kalsongerna och jag med bar överkropp och bara byxor på mig. Vänta lite jo där är den, Zack böjer sig ner och tar upp deras två T-shirtar som ligger på golvet, men han är osäker på vilken som är vilken, men det gör inget, han ger den ena till Bastien som drar den över huvudet medans han själv drar på sig den andra.
Då hörs en ung kvinnas skräckslagna skrik, och Bastien stelnar till och rusar iväg samtidigt som han säger: “Det är Nea".
Zack vänder sig om och tar med sig Bastiens byxor och går mot dörren för att följa efter honom och de andra, men Ling står kvar där och tittar upprört på honom. Zack sträcker fram en hand och föser henne milt åt sidan och säger: “jag vet jag vet, men jag vill inte diskutera detta nu, jag vill se att allt är bra med Nea” och går förbi henne och in på sjukavdelningen, han märker att hon tyst följer efter.
När de kommer in ser de Bastien hålla om Nea, hon gråter och trycker sig emot honom med pannan tryckt mot hans vänstra axel och näsan intryckt i hans halsgrop. Theo står bredvid dem och har lagt ena handen på Bastiens axel och rufsar om Neas hår med den andra och frågar vad som har hänt.
“Hon hade en mardröm”, svarar Robyn.
Nea trycker sig ännu närmare Bastien hur nu det är möjligt, men hennes snyftningar verkar lugna sig. Hon börjar tyst prata “Jag såg stridsvagnar och stridsflygplan flyga över en stad med höghus och jag såg hur de släppte bomber och sprängde husen och människorna, det låg söndriga byggnader och skadade människor överallt. Rätt som det var så hördes en stor explosion och allt blev ljust och jag såg att det brann, med väldigt heta vågor och jag kände att jag skulle brinna upp utan att det skulle finnas något kvar av mig efteråt. Det var då jag skrek och vaknade…”
Theo klappar henne lugnande på huvudet och ser på Bastiien “men du drömde också om en brand, om jag inte missuppfattade det, hur är det möjligt för det låter som ni har haft samma dröm, eller liknande precis samtidigt???”
“Det kan nog jag förklara", säger Robyn och alla tittar på henne speciellt Bastien “Hur då?”, säger han, för jag förstår inte, det måste bara varit slumpen".
“Nej, det tror jag inte”, säger Robyn, “jag har hållit på att läsa och titta på alla anteckningar från forskningen som vi fick med oss då vi tog med oss barnen till Laika, och jag tror att även du, Sebastien har ett implantat i din hjärna som är på samma våglängd som det Nea har….”
"Va," säger Bastien, och stirrar på Robyn likaså gör alla andra.
Zack skakar på huvudet för det känns som han inte fattar någonting och detta känns som ren science fiction för mig,
“Jag har inte fått ett implantat", säger Bastien.
Robyn ger honom en lugnande blick: "...jo det har du, fast det framgår inte i anteckningar att det är du, utan det står om ett testobjekt 1…”
“Men, hur då…?" undrar Bastien.
“Jo”, säger Robyn, “det står att de har testat ett annat sätt att administrera implantaten, så enkelt som en injektion i en ven, så ska blodomloppet sköta att implantaten hamnar där det ska vara . De är formade till att då de är på plats så vet de om det och ser till att fastna och växa in i cellerna runt omkring och bli till hjärnans egna naturliga vävnad.”
“Men jag har inte fått någon injektion”, mumlar Bastien, och Zack ser hur Bastien tänker så att det knakar för att få någon reson på det han får höra. “Eller vänta lite, jag fick den kanske då de gjorde hälsokollen på mig inför att jag skulle följa med er på er expedition, de tog ju fler blodprover då, det kanske var en injektion någon av dem fast jag inte visste det…?”
Theo tittar på Brown, som också hade kommit nu efter att han hade hört Neas skrik, för han har låtit delegationen slippa bli inlåsta mera, för han kan inte se att de skulle kunna göra något för att ta över Laika eller kontakta UN/SF, speciellt då A-gruppen alltid har övervakning och vakter för att förhindra dem att komma åt kommunikationscentral och brygga utan hans tillstånd.
“Där ser du hur de fortsätter och fortsätter att forska på helt ovetande personer” vräker Theo ut sig rätt i ansiktet på Brown “eller visste du…för jag kom att tänka på något varför ge Bastien ett implantat då de inte har någon möjlighet att sen ha honom under övervakning då han skulle följa med oss?”
Brown skakar på huvudet, “Den här expeditionen, var väl tänkt att bara vara ett år lång, de kanske inte räknade med att verkningarna skulle ske så snabbt?".
“Ja, Theo”, säger Robyn, “Han har nog rätt där, för jag får den uppfattningen då jag läser i anteckningarna att de räknar med att det ska ta flera månader innan ett implantaten hittat till rätt plats och assimilering tiden ska vara mellan 6-24 månader, så om Bastien fick de för ca 1½månad sen så skulle de inte ens vara på plats i hans hjärna än, än mindre växa in i cellerna och kunna vara verksamma ännu.”
“Robyn”, säger Bastien, “har du en 123-MR här?”
“Ja” kommer hennes svar “du vill att vi gör en scanning för att se om min teori stämmer?”
Bastien nickar “Just det, för som sagt även om jag känner mig “våldtagen” över vad de har gjort, är jag nyfiken på vad det är som händer inom mig och speciellt i min hjärna. Men det jag funderar över är, hur kan jag och Nea ha haft samma dröm, för implantaten ska inte kunna samarbeta vad jag vet, så det är så mycket jag blir fundersamma över plus jag vill få reda på allt om det…kan jag få de där anteckningarna Robyn…?”
Robyn brister ut i ett stort skratt: “Den här Bastien känner jag igen, så nyfiken och framåt, och alltid positiv och ivrig att sätta tänderna i något som han vill veta allt om. Visst de finns här på min dator här jag ska ge dig kommandot till den. Det hade jag tänkt göra ändå för du är ju lika mycket en läkare som jag, och det är ju bra att du kan komma åt allas journaler etc”
Zack står helt förundrad och fattar ingenting egentligen om vad som händer, men han håller med Robyn, om att Bastien visade precis på vilken adaptionsförmåga han har, att han så snabbt accepterar vad som händer med honom och hans ivrighet att ta reda på vad som sker, då han inte fattar vad som pågår, det är det som gör att Bastien är Bastien och det gör honom så het, han skulle vilja ta honom i famn och aldrig släppa honom igen. Han vänder sig om och ser på Ling som ger honom en sträng blick, det är som hon förstår vad han tänker och inte är så förtjust över det. Hon vill ha honom, Zack för sig själv, hon har ju sagt det många gånger både innan och efter de blev ihop för tre månader sen. Zack känner att han älskar henne men kan hon inte acceptera att han älskar och vill ha Bastien med, så är det hon som förlorar för han vill verkligen inte förlora Bastien nu när han äntligen har fått honom och att hans konkurrent ,Jeremy, finns ju inte längre med i bilden. Rätt som det är slår det honom hur själviskt den tanken var, inte vill han ta död på sina konkurrenter och han vet ju hur mycket Bastien sörjer Jeremy. Men Zack känner han har tid att vänta tills de såren läker för Bastien och att han ska hjälpa honom att läka dem, för det är väl det Bastien vill då han inte hade några problem att tillbringa natten tillsammans med Zack i natt som var en av de sexigaste och hetaste nätter Zack har upplevt under hela sitt liv, Bastein verkar vara mera erfarnare än vad han är själv och det kanske inte är så konstigt för han och Jeremy hade ju varit ihop i flera år, och Jeremy som var ett par år äldre hade väl haft förhållanden innan han och Bastien…nej nu måste jag sluta tänka på detta jag är ju alldelse hård och det är verkligen inte läge för det just nu..han går fram till Bastien och lägger handen på hans axel och sträcker fram hans byxor till honom som Bastien tar emot samtidigt som han tackar honom och drar på sig dem, medan Nea släpper honom och ser på Zack och ler lite ansträngt men ändå vänligt. Hon är väldigt reserverad och blyg av sig tänker Zack, men jag skulle vilja att hon slappnar av lite mot mig, hon behöver ju inte bli min nya bästa vän men det skulle inte skada om vi lär känna varandra lite bättre, om inte för min skull så för Bastien för hans två “bästa vänner” behöver väl vara vänner de med.
Nea gäspar stort, och Robyn sträcker ut en hand mot henne
“Du kanske ska försöka lägga dig och sova igen, det är ju mitt i natten”.
“Jag vet inte om jag kan sova” protesterar Nea
“Du kan väl lägga dig, och försöka ändå “ säger Bastien och kramar om henne. “Jag kommer att vara kvar här, jag ska se om Robyn kan hjälpa mig så att vi kan göra en 123 MR på mig nu och eller om jag kan få läsa i anteckningarna, och se om jag kan få reda på vad det är tänkt att implantatet ska göra…?”
“Det är mitt i natten, Bastien”, gäspar Robyn fram, “MRn kan den vänta till imorgon jag tror jag ska gå och lägga mig om du är kvar här och ser till Nea?”
Bastien nickar och Robyn fortsätter “jag ska ge dig inloggningen och visa dig vart du kan hitta den där datainformationen”.
“OK”, säger både Bastien och Theo samtidigt, Theo fortsätter med “vi som inte behöver vara vakna, kan väl gå och lägga oss igen så får vi se om vi får någon ordning på detta i morgon. Du Ling du hade nattvak på kommandobryggan väl så du ska kanske återvända dit nu!”
Ling mumlar ett svar och går. Zack ger ifrån sig en ljudligare suck än vad han hade tänkt och de andra tittar på honom, faktiskt lite medlidsamt, de vet hur Ling kan vara och de hade ju också sett var Zack hade tillbringat natten.
Theo klappar Zack på axeln när han leder ut Nora för att gå tillbaka till sin hytt.
Robyn och Bastien ger Zack ett leende innan de vänder sig om mot datorskärmen och Robyn hjälper Bastien in i datorn och tar fram så att han får ett eget inlogg och lösenord, sen går hon fram till Nea och önskar henne en god natt och lämnar dem.
Zack ser att Neas sömnigt tittar på honom och han ger henne ett lugnande leende och hon ler tillbaka och sluter sina ögon, hon andas lugnt och jämt och Zack tänker vad skönt att hon inte är mer uppjagad, hon kommer nog att somna och sova gott resten av natten förhoppningsvis.
Han går fram till Bastien som har satt sig ner framför datorskärmen och knappat fram en MR?, CT?, någon form av bild på en hjärna och tittar forskande på den. Zack lägger hakan på hans huvud och låter sina armar omfamna honom.
Bastien lutar sig bakåt mot honom och mumlar, “Jag älskar dig.”
Zack stelnar förvånat till, det trodde han inte att Bastien skulle säga, men han känner hur hans hjärta sväller så att det känns som att bröstkorgen skulle sprängas för det inte får plats längre. Han böjer på sitt huvud så att han kan placera en puss på Bastiens hjässa och säger “och jag älskar dig!”.
Morgonen efter kommer Theo och Nora kommer in på akutsjukrummet och ser att Bastien sitter nedsjunken framför datorskärmen, Zack tittar sömnigt upp på dem från en stol, där han har suttit och sovit, han sträcker upp en hand i luften och vrider den och den tysta musiken tystnar.
“Hej, hur har natten varit?”, säger Theo. “Bastien har du varit vaken hela natten? Du kommer inte att hitta några svar om du är helt slutkörd, du skulle behöva sova lite, iallafall vila lite. Kom med oss så går vi och äter frukost.”
De går alla till kabyssen för att äta frukost och Theo tänker på att det känns konstigt att Bastien har den där saken i hjärnan, vad ska hända nu, fast om de ska försöka befria resten av de som är medlemmar av UN/SF behöver de försöka få dem att förstå vad det är som pågår inom UN/SF, och de har ju tänkt att få ut information till dem om allt som pågår. Sen har de tänkt att försöka hitta en planet att bo på, så att de kan överleva det här, för även om de kan odla föda på Laika och Armstrong är det inte tillräckligt för att alla som vill gå med i deras kamp, så de måste hitta en planet för att lösa det.
Vad är det med den där Einstein-Rosen bron som Armstrong har hittat som leder till, ja vad då? kanske är det vägen till vårt nya hem de hittat där, tänker han.
Ling sitter redan där och äter då de kommer in och hon stelnar till då hon ser hur nära Bastien Zack håller sig. Bastien märker även attt Zack blir stel då han ser henne.
Bastien märker att det är spänt mellan Zack och Ling, och han tänker Zack vad håller du på med, du måste tala med henne. Jag kommer inte vilja vara någon som du bara kelar, ligger med då du känner för det, speciellt då du ska vara i ett fast förhållande med Ling. Fast det är så mycket med Jeremy, Nea och barnen att jag inte orkar bry mig just nu, jag vill ha den där närheten du erbjuder mig då du känner för det. Jag vill inte då säga nej, tänk på Ling. Fast jag hoppas du kommer till ett beslut hur du ska ha det, för jag kan inte se henne lida så.
Theo och Nora kommer efter dem in i för att äta frukost och spänningen lättar lite, och Bastien är glad att se sin tvillingbror så glad och nöjd med tillvaron. Även om han ser lite spänd ut då även Travis och Amy dyker upp och sätter sig ner för att äta. Vännerna från A-gruppen är rädda för att tala om något då de har sällskap av de två, så alla sitter tysta och äter för sig själva.
Zack reser sig upp, “Theo, jag får ett felmeddelande med något stag som inte sitter som det ska, som håller en av viprarna på plats i den högra hangaren, jag tänkte att jag kommer att se över det och även kolla de andra stagen då jag ändå håller på under dagen. Om det inte är något annat du vill jag ska göra?”
“Nej”, svarar Theo, “det låter bra. Du vet vad som sker i morgon väl?”
“Jadå”, säger Zack samtidigt som han reser sig och ger ett leende till Bastien när han går förbi samtidigt som han låter sin hand smekande glida över hans axlar och nacke när han går förbi mot utgången.
Ling som också har rest sig stelnar till när hon ser leendet och smekningen och skyndar sig efter Zack ut i korridoren.
“Vänta!” ropar hon tyst efter honom.
Zack stannar och vänder sig om, ger henne ett leende och väntar in henne.
“Jag, vill tala med dig en stund”, säger hon, när hon kommer fram till honom.
De som sitter kvar och äter hör rätt som det är Ling som upprört har höjt rösten.
“Zack, det är inte rätt mot varken mig eller Bastien? Det du håller på med. Än är det han och än är det mig du gosar med öppet så alla ser.”
De hör inte Zacks svar.
“Du får göra upp med dig själv? Jag kommer att sakna dig om du väljer honom men jag älskar honom som min vän så jag kan leva med det. Och han förtjänar att vara lycklig, han är känslig, bara så du vet det, ännu mera nu när han sörjer Jeremy. Jag vet att du har ett gott hjärta men det är inte rätt att du gör som du gör.”
Bastien känner sig förlägen då han förstår att det är honom de grälar om, för det verkar ju som att även Ling vill att Zack ska välja mig så att jag kan få bli lycklig. Han tittar ner i bordet,då han ser att både Amy och Travis tittar medlidsamt på honom. Theo har sett hur Bastien känner sig och ger hans arm en lätt tryckning och ett litet leende då Bastien tittar på honom.
Då harklar sig Travis och de vänder sig emot honom, alla som sitter och äter frukost, men han tar ögonkontakt med Bastien och säger jag tror jag behöver tala med dig, jag vet vad de vill göra, varför de har gett dig de där nano-botarna-implantatet i din hjärna.
As a child, Monkey D. Luffy dreamed of becoming King of the Pirates. But his life changed when he accidentally gained the power to stretch like rubber…at the cost of never being able to swim again! Years, later, Luffy sets off in search of the “One Piece,” said to be the greatest treasure in the world...
