Franny och Zooey av J D Salinger

Någon beskrivnig av boken finns inte nedtecknad varken hos bokförsäljare eller på/i boken, jag har hittat en förklaring från Bakhåll som givit ut boken:

Den tillbakadragne författaren J D Salinger, mest känd för romanen The Catcher in the Rye (Räddaren i nöden) dog i januari 2010. Innan dess skrev Bakhåll kontrakt med honom för nyöversättningen av hans novellsamling Nine stories som vi publicerade i oktober 2010. Nu har vi tecknat kontrakt med hans barn om att få ge ut en annan av hans böcker, Franny och Zooey.
Kontrakten liknar inga andra kontrakt i branschen. Salinger var som sagt tillbakadragen, och det är att uttrycka saken milt. Många nutida bokförlag kräver av författarna att de ska ut på formliga turné er när deras böcker kommer ut, medverka på mässor, tacka ja till allehanda intervjuer och mediaframträdanden, säga javisst till allt som erbjuds som kan förbättra försäljningen, men med Salinger var det jämt precis tvärtom. Bakhåll fick en sträng lista över vilka anti­promotionsåtgärder som gäller för hans utgivningar.
Vi har förbundit oss att inte berätta något om hans liv eller hans person.
Vi får inte publicera någon bild på honom, varken på bokens omslag eller i vårt presentationsmaterial.
Boken får inte ha förord eller efterord eller ens baksidespresentation.
Författarnamnet på omslagets framsida måste skrivas med mindre bokstäver än bokens titel.
Vi får inte utforma något presentationsmaterial för bokhandeln.
Några bilder får överhuvudtaget inte förekomma, bokens omslag får t ex inte innehålla någon form av illustration eller dekor.
Osv, listan med anti-PR-krav är lång.
För Bakhålls del är allt detta OK. Vi respekterar sådana krav, vi tolkar det som bevis på att Salinger var seriös och hade integritet, vi är för övrigt rätt tillbakadragna själva. Men en gissning är att många andra bokförlag skulle blivit upprörda om en författare kommit med sådana krav. De skulle nog hävda att sådana åtgärder är till direkt skada för försäljningen.
Men varför har mr Salinger dessa stränga krav? undrade vi lite försynt. (Vi träffade honom aldrig, förhandlingarna gick via hans agent.) He wants nothing to interfere with the written word on the page, blev svaret.
Inget ska få störa läsarens upplevelse av författarens text. En hållning värd all respekt, tycker vi. Detta är motsatsen till hype.
(Fråga är väl om Bakhåll ens har rätt att så här förklara – i vårt nyhetsbrev och på vår webbsida – varför vi inte får berätta något. Men vi känner att denna lilla frihet måste vi ta oss. Nu har vi helt kort förklarat hur det kommer sig att vi i det här fallet inte får berätta ett dugg om författaren och därmed har vi väl sagt tillräckligt och inte för mycket.)

Bokens omslag och beskriving har jag hämtat från Goodreads.

Jag blev tipsad av att läsa denn klassiker efter att ha läst den första novellen i Nio noveller av författaren som jag läste i förra månaden, pga de hänger ihop.

Tyvärr hade jag en större läsupplevesle av novellen än av denna kortroman, för den fångade inte alls mitt intresse som jag trodde den skulle göra efter att ha läst novellsamlingen som jag blev överraskad av.

Sen kanske jag inte är helt missnöjd av att ha läst den men om jag skulle rekommendera att läsa något av Salinger så är det Räddaren i nöden och Nio noveller-samlingen bättre än den här enligt mig.