Tiden är inte än av Elin Boardy

Sverige, cirka 1350. Europa ligger i ruiner, digerdöden härjar och har på bara några år utplånat en tredjedel av befolkningen. En kvinna lämnar allt bakom sig och flyr ut ur landet, för att möta sitt öde. Detta är början på en vandring som blir mycket lång, då den kanske inte har något annat mål än bort. En flykt som tar henne genom ett både rättslöst och ödelagt landskap, till platser där folk alltjämt lever, och försöker överleva. Till pestläkarna, gycklarna, hororna, änkorna, de föräldralösa. Hon får möta såväl vänlighet som illvilja. I sin nya historiska roman Tiden är inte än bygger Elin Boardy spänningen kring den ensamma okända vandrarens utsatthet. Språket är både vackert och distinkt och Boardy låter färden gå till såväl det heliga som det jordiska, det rena och det skitiga. Genom ett medeltida Europa – Kraków, Prag, Dresden, Köln, Amsterdam – utvecklar sig en av alla möjliga berättelser om vår världsdel. I en tid då många människor tvingas på flykt blir denna medeltida berättelse märkligt aktuell. Boardy fortsätter att i varje ny bok byta både tid och geografi, men ändå ständigt djupborra kring ett antal av mänsklighetens eviga teman – frihet kontra utsatthet och våld, kvinnovarande, kropp, identitet, individ, familj.
Bokomslag och beskrivning hämtad från Adlibris.

Under maj månad har April med booktube kanalen Getting hygge with it en readathon som jag är med i och första veckan skulle vi läsa böcker om svåra tider världen redan har upplevt och tagit sig ur, då valde jag att läsa om Pesten runt 1350, där en kvinna som har förlorat allt vandrar runt i Europa för att hitta sin identitet igen.
Sen kan jag säga att det är en intressant berättelse som berättas men den känns inte riktigt så trovärdig tyvärr, och det känns om jag saknar något i den.
Men jag är ändå nöjd med att ha läst boken.