Sidor

torsdag 30 november 2023

Helgfrågan vecka 48/ 2023

Då det nu har blivit vinter med snö och det är första advent på söndag vill Mia att vi tipsar om Julböcker vi gillat i Helgfrågan.

Jag tipsar först om Julstämning uthyres - Olivia Reimhagen, som jag läste förra året och verkligen som en julromance ska vara med en mysig stämning i hela boken igenom.

Men även om den julbok jag ska läsa i år, även utan att veta om den är bra än:


 

Här kommer fortsättningen på min berättelse, som jag har delat med mig flera gånger av här på Helgfrågan, om ni inte har läst tidigare delar i helgfrågan sen några veckor/månader tillbaka så har ni här en länk till en samling av hela skrivprojektet som jag hittils delat med mig av. Jag är inte en profossionell författare och skriver bara för ach min berättelse är inte någon färdig redigerad historia gällande handling, gramatik eller språk, så ni får ha översikt med det.

2525 - Deep space explorer One - Laika

Bastien håller på att fästa strips över jacket som Ledamot Brown fått i samband med sista chockvågen utav simuleringen de hade kört innan de flydde ut i yttre rymden (deep space) ur solsystemet, där Armstrong låg och väntade på dem. Theo är där för att hålla koll på Ledamot Brown så att han inte ska hitta på något, och de flesta av de övriga som är på Laika har följt efter dit.

“Varför använder du inte KR-massa?”, undrar Amy.

“Inte nödvändigt det är ett sådant litet jack”, svarar Bastien, “ett litet ärr dör man inte av, även om de flesta tror det. Då det verkar som varje liten skavank ska rättas till med KR-masseförband.”

“Det gör inget”, säger Ledamot Brown, “ett ärr genom ögonbrynet ger lite pondus tycker jag. Däremot undrar jag vad scannern säger om att det gör så förbaskat ont i sidan efter jag stötte i "krasch-stolen"?”

“Verkar inte vara något brutet”, säger Robyn, som fört scannern fram och tillbaka över Ledamot Browns kropp, “ser inte några blödningar eller några andra skador, det är bara ytliga blödningar precis under det yttersta skiktet av huden, så du kommer bara få ett blåmärke, men kanske ett rejält ett tror jag.”

Ledamot Brown tackar både Bastien och Robyn och vänder sig mot Theo.

“Du kan väl tala om för mig, Amy och Travis, vad som pågår. Förstår att ni just nu gör uppror mot Wang och Nationen, men inte lika våldsamt och på samma sätt som STIGMA gör.”

Theo tittar runt på de andra och precis som han funderar med dem om vad de ska ge för information.

“Jag förstår att ni inte kan lita på oss”, säger ledamot Brown och lägger sin arm på Bastiens, då det är han som står närmast. “men ni ska veta att jag inte alltid håller med om vad vi som Nation har för lagar och förordningar att följa, eller över Wangs och UN/SFs ledningens sätt att sköta Nationen på.”

“Tyvärr”, säger Theo, “jag är inte villig att delge er vad som pågår just nu, kanske om ett tag. Jag kommer tyvärr sätta er i husarest i den del av skeppet där era hytter är, ni kan gå fritt inom det området, men inte i övriga utrymmen. Fox, hjälper du dem tillbaka till sina hytter”.

Fox ger ett tecken till dem att följa honom, de går motvilligt med för de förstår att de inte har något att säga till om just nu. Ledamot Brown vänder sig mot Bastein och vädjar.

“Snälla, jag vill er inte något ont, och hur ska jag kunna göra något just nu, vi är i ert våld, så varför kan ni inte berätta för oss vad ni planerar att göra”.

Bastien bara skakar på huvudet och Fox drar med dig Brown därifrån.


Bastien och Robyn, har undersökt och försökt komma fram till att Nea mår bra i flera dagar nu efter deras försvinnande ur UN/SFs kända del av universum. Nea klagar för dem att hon tycker vissa tester är så entoniga och tråkiga

“Det klagade Jeremy på också”, säger Bastien, “han undrade alltid om jag inte kunde hitta på något som var mer underhållande.”

Robyn ler och ser finurligt på honom, “Du ser ut som om du lyckades komma på något som var roligare än de vanliga testen.  Hur illa skadad var Jeremy och tog det lång tid för honom att återfå full förmåga?”

“Ja”, svarar Bastien henne “han ramlade ju ner då han och några andra höll på att bergsklättra och att han hade fått multipla brott på ryggraden plus att han slog i huvudet så han hade en stor blödning i lillhjärnan”.

Robyn tittar chockat på honom och mumlar något om tur för honom att KRY var uppfunnen…

Theo, som har varit där för att se vad de kommer fram till angående Nea, tittar på henne och undrar “Var det illa, det låter inte bra?”

“Nej, “ säger Robyn, “hade det varit innan KRY så hade han varit i vegetativt tillstånd och helt förlamad om han ens hade överlevt…”

“Så, en levande död alltså" mumlar Theo och lägger handen på Bastiens axel. “Men han blev helt återställd? Antar det då han var i militären när han omkom, jag är så ledsen Bastien, jag känner med dig”

“Tack” säger Bastien tacksamt. “Han kunde känna av det när han var rejält trött, fick som lite sluddrigt tal och blev fumlig. Antar att det var därför militären inte lät han gå klart utbildningen på Mars utan posterade honom på Tellus hans andra år som vakt där istället. Men sen så var det ju att de där Outlaws som började terrorisera Hygiea så att han fick inkallelseordern och sen….”

“Jag förstår inte varför ni i så fall involverar er med Outlaws, ni kommer ju också anses som fiender till UN/SF nu, och bli beskjutna på så fort de ser er?” säger Brown som Fox har kommit med för att han klagar ännu ett par dagar senare på att han har ont i sidan som han hade slått i “Krasch-stolen”.

“Det är ju inte en orsak att ge upp och återvända som fångar”, svarar honom Theo med nertryckt ilska. Zack funderar om ens Brown märker, hur arg Theo är på hela situationen med Brown,utan om det bara är de som känner Theo sen han var åtta som är medvetna om det. Han håller med Theo, det är ju inte Gabriel och de andra på Armstrong som dödade Jeremy eller anfallit Hygiea. Sen kan han förstå att de precis som han och hans vänner fått nog av allt som UN/SF gör så då är det ju faktiskt så att det är det som hans och hans vänner vill, att komma bort från allt som UN/SF står för och att det är dem som är skyldiga till Jeremys död.

Robyn ger Brown en blick och skakar på huvudet, och sen säger hon: “Ska vi kolla din skada, om det är något jag missat eller om du har gjort något som förvärrat det”.

Brown lägger sig på britsen och Robyn för scannern fram och tillbaka över hans kropp.

“Nej,” säger hon och ger ett tecken till Bastien och se om han ser något annat än det hon ser, “allt ser bra ut ännu. Fast jag kan tänka mig att du är öm i musklerna och senor och fästen etc eftersom du slog i dig rejält, men det finns inget som vi kan åtgärda, utan vi kan bara fortsätta att ge dig smärtlindring".

Bastien nickar och håller med, och vänder sig för att gå, då Brown tar tag i hans hand.”

“Jag vill berätta något för er”, säger han. “Jag är inte den som håller med Wang eller UN/SF om allting, men jag vill inte göra uppror över det för, vad skulle det leda till, att vi alla blir Outlaws och vi inte kommer ha någon ordning och reda, det tycker jag skulle leda till ännu mer trubbel än att låta dem hållas”.

“Men”, säger Bastien och drar loss sin hand, “men det finns många som lider som inte har en tillräckligt stark röst att själva säga till eller rädda sig själv, se på Nea och de andra tre barnen här, det var inte deras val att låta någon öppna upp och rota i deras hjärnor, och det har funnits andra barn innan, som inte ens överlevt, jag vet minst 5 barn som har dött, vem vet hur många fler. Och det är bara det med hjärnforskningen, det finns troligtvis många fler forskningsprojekt som Wang vill att hans professorer ska forska inom som säkert skadar människor de också.”

“Egentligen, håller jag med er”, säger Brown, “det här önsketänkandet med en Elit, där alla som har lägre IQ än 130 inte är värda något, känns så fel, och det har också lett till dödsfall, och det har jag egen erfarenhet av”.

“Men varför”, funderar då Theo, “är du så ivrig med att få oss att ge upp vår kamp, vi vill inte ta till väpnat motstånd, det är inte vi, det är STIGMA och övriga Outlaws, inte vi här på Laika eller Armstrong som har något med det att göra. Vi är inne på att försöka på ett mer humant sätt få Wang och UN/SF att förstå att de gör fel, och gå med på att ändra lagar och förordningar, så att vi som medlemmar i Nationen ska få ett bättre liv med mer bestämmelserätt, för se på hur toppstyrda vi alla är av Nationen, när och om vi får skaffa barn, vilka som ska få en utbildning, inte rätten att äga och säga till vad som händer med våra kroppar, blir tilldelade istället för få det vi ber om eller vill själva. Se på arbetarna på alla rymdstationer och speciellt de nere på Tellus hur de lever.”

“Jaaa”, säger Brown avvaktande, “men hur ska ni ordna det bra för alla? Ni berättar ju inget för oss, om hur ni tänkte er det, om ni gjorde det så kanske vi skulle vara mer på er sida. För jag ska säga att jag och min familj har också blivit drabbade av hur UN/SF styrs, min son hade för lågt IQ och av skam tog min fru sitt liv efter att hon hade dödat honom först.”

Alla fem ger varandra blickar och ser ner i golvet, för det hade de inte räknat med att få höra. Eler vetat att Brown hade en sådan sorglig familjehistoria.

Rätt som det är böjer sig Nea fram och ger Brown en kram, han blir helt perplex och bara stelt står där i hennes omfamning, tills han lägger armarna om henne i en omfamning och Theo ser tårar i hans ögon.

Theo tittar på Bastien, Fox och Robyn, det kanske inte är Brown som är problemet utan mera vilken hjärntvättning UN/SF har lyckats med, att han försvarar dem även om han blivit så hårt drabbad av deras regler. Och det känns som om vi håller på att bryta ner de murarna ju fler gånger vi talas vid, så vi kan vara på rätt väg att få över honom till vår sida, och om vi kan få honom och delegationen att tänka om så måste vi även kunna klara att få övriga UN/SF medlemmar till att förstå vad UN/SF är och få alla att göra uppror mot nationsledningen till slut, och då har vi uppnått en del av de mål som vi vill för att störta UN/SFs ledning som den är nu. Det känns bra att veta att vi kan vara på rätt väg, tänker Theo.

“Jag är så ledsen”, säger Robyn till Brown samtidigt som hon klappar honom på axeln, “för din förlust. Ska vi gå och äta middag nu?”

“Jag går och hämtar de andra två”, säger Fox.


Hett i hyllan vecka 48 / 2023


  

Så här skriver Monika om Hett i hyllan:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dold skatter i hyllan?

Fortsätter med böcker från min långa lista med böcker i min Storytel-bokhylla, den här la jag till där runt 2017 tror jag, efter att ha läst de tidigare böckerna i Stens Sandhamns serie men sen har det inte blivit av att jag läst fler eller klart serien...känns som om det skulle vara passande att göra det snart...

”I maktens skugga” är den sjunde kriminalromanen i Viveca Stens serie Morden i Sandhamn. Det lilla skärgårdssamhället Sandhamn styrs av gamla traditioner och oskrivna regler. När riskkapitalisten Carsten Jonsson köper en stor strandtomt för att bygga det perfekta sommarhuset retar han gallfeber på öborna. Situationen förbättras inte av att hans hustru avskyr tanken på en sommar i skärgården och att hans betydande investeringar i Ryssland tycks vara i fara. Dessutom inträffar märkliga olyckor under husbyggets gång. Är det rena tillfälligheter eller handlar det om sabotage? I ett försök att blidka sina grannar bjuder Carsten in till en överdådig inflyttningsfest. Men succén uteblir och festen slutar istället i en katastrof med dödlig utgång. Kriminalinspektör Thomas Andreasson på Nackapolisen tvingas avbryta sin semester och tar motvilligt hand om utredningen. Snart dras också hans barndomsvän juristen Nora Linde in i dramat som skakar sommarparadiset.

onsdag 29 november 2023

Att återvända av Hisham Matar

 

Vinnare av 2016 års Pulitzerpris för bästa biografi.

Att återvända är en osedvanligt stark bok om en sons sökande efter sin far och återkomsten till ett land han trodde att han förlorat för alltid – ett hemland han inte längre känner igen. Det är en bok om sorg, kärlek och exilens skoningslösa ovisshet.När Hisham Matar var nitton år gammal blev hans pappa kidnappad och förd till ett libyskt fängelse. Det blev det sista Matar någonsin hörde från sin far. När den libyske diktatorn Muammar Gaddafi störtades tjugo år senare, under den Arabiska våren 2011, kunde författaren äntligen återvända till sitt hemland. Här berättar Matar om sin livslånga resa mot upprättelse, för sig själv, sin far och sitt land. Det är på samma gång en personlig och en allmängiltig berättelse om förlust, en begrundan över historiens och politikens inverkan på den enskilda individens liv. Men också om kärlekens och konstens förenande kraft. Med ett vackert och berörande språk skriver Matar om vad det innebär att vara människa.

Bokomslag och beskrivning av bokens handling hämtad från Adlibris.

Denna bok valde jag och Evelina att läsa i vårt projekt Världen runt och den symboliserar Libyen, även om författaren inte växt upp i landet utan tillbringat sit tliv i exil, så skildrar den ändå den Libyen under diktatorn Gaddafis tid, och hans kamp för att få reda på vad som hände hans far i fångenskap under den tiden efter den Arabiska våren 2011.

Det är en hemsk bok som är väldigt lättläst för det vackra språk författaren har, den läses som en skönlitterär även om det är en biografi, och författaren är värd sitt Pulitizerprice han fick för den här skildringen.


tisdag 28 november 2023

Tisdagstrion - Uppväxtskildringar

Denna gång i tisdagstrion efterfrågar Helena uppväxtskildringar, och här kommer min trio. Jag länkar som vanligt till mina recensioner om ni vill läsa om vad böckerna handlar om och/eller vill veta vad jag tyckte om dem.

  1. A woman is no man - Etaf Rum

  2. Det finns annan frukt än apelsiner - Jeanette Winterson, av samma författare även denna som är hennes memoarer där den första är en självbiografisk roman. Varför vara lycklig när du kan vara normal?

måndag 27 november 2023

Vad jag läste, såg och hörde på under vecka 47 / 2023

Läsningen denna vecka, den har varit rätt bra, även om jag har sett och läst och en hel del Manga/Manwa/Manuha över internet, som är svår att redogöra sidor från....den nedan finns som en stor hardcover verkar det som då jag har hittat den på Goodreads.
Annars har jag förutom sett på Booktube även sett på TV-serier som Riverdale (3 avsnitt), The Diplomat (2 avsnitt) och Historien om Sverige (1 avsnitt).

Har lyssnat på ljudböcker och musik denna vecka men inget annat.
Plus har lyckats skriva lite på mitt Skriv-projekt fast jag varit sjuk.
Detta läste jag dag för dag
20/11
44 sidor ur Att återvända av Hisham Matar
94 sidor ur What if you & me av Roni Loren (ljudbok) (utläst)

21/11
44 sidor ur Att återvända
70 sidor ur Skriv på! En handbok i skrivandets konst av Elizabeth George
52 sidor ur Juniper & Thorn av Ava Reid (ljudbok)

22/11
69 sidor ur Skriv på!
58 sidor ur Juniper & Thorn

23/11
56 sidor ur Att återvända
67 sidor ur Juniper & Thorn

24/11
60 sidor ur Att återvända
54 sidor ur The Five. The unknown lives of the women killed by Jack the Ripper av Hallie Rubenhold
23 sidor ur Juniper & Thorn

25/11
30 sidor ur Att återvända
66 sidor ur Skriv på!
26 sidor ur Juniper & Thorn

26/11
57 sidor ur Att återvända (utläst)
71 sidor ur Skriv på! (utläst)
24 sidor ur The Five
44 sidor ur Juniper & Thorn

 Sammanlagt läst denna vecka

antal sidor 1009

antal minuter lyssnat på ljudbok ca 8 timmar

antal utlästa böcker 3

Sammanlagt läst under Novemberf
antal sidor 4034
antal minuter lyssnat på ljudbok ca 39½ timmar
antal utlästa böcker 9

Sammanlagt läst under Oktober månad
antal sidor 4100
tid lyssnat på ljudbok ca 43 timmar och 45 minuter
antal utlästa böcker 10

Sammanlagt läst under September månad
antal sidor 4429
tid lyssnat på ljudbok 40 timmar och en kvart
antal utlästa böcker 15

Sammanlagt läst under Augusti månad
antal sidor 5004
tid lyssnat på ljudbok 40 timmar och en kvart
antal utlästa böcker 17

Sammanlagt läst under Juli månad
antal sidor 5343
tid lyssnat på ljubok ca 35 timmar  
antal utlästa böcker 14
 
Sammanlagt läst under Juni månad
antal sidor 5220
tid lyssnat på ljudbok ca 43½ timmar  
antal utlästa böcker 17

Sammanlagt läst i Maj
antal sidor 3593
tid lyssnat på ljudbok ca 37 timmar
antal utlästa böcker 10

Sammanlagt läst under April månad
antal sidor 2818
tid lyssnat på ljudbok ca 27 timmar 15 minuter
antal utlästa böcker 9

Sammanlagt läst under Mars månad
antal sidor 5999
tid lyssnat på ljudbok ca 39 timmar och 50 minuter
antal utlästa böcker 14

Samanlagt läst under Februari månad
antal sidor 3845
tid lyssnat på ljudbok ca 51  timmar
antal utlästa böcker 14

Sammanlagt i Januari måna
antal sidor 5349
tid lyssnat på ljudbok ca 55 timmar
antal utlästa böcker 14

Sammanlagt läst  i år 
antal sidor 487408
tid lyssnat på ljudbok ca 158½ timmar
antal utlästa böcker 150

söndag 26 november 2023

TV-serie - recension : The Blacklist säsong 1 - 10


A new FBI profiler, Elizabeth Keen, has her entire life uprooted when a mysterious criminal, Raymond Reddington. FBI most wanted.

Så börjar serien, som sen fortsätter säsong efter säsong att hålla mysteriet igång över vad är det som sammanbinder Keen med Reddington. Och det gör att jag för det mesta är helt uppe i handlingen och fortsätter att se på serien, sen gillar jag även att alla de sätt med övriga kriminella vi får se serien igenom och hur de som jobbar för FBI försöker sätta fast dem med hjälp av Reddington.




lördag 25 november 2023

What if you & me av Roni Loren

 

A frightened woman longing to break free. A wounded man searching for his purpose. An unexpected friendship turned sizzling hot connection. And an emotional climax that'll have them both learning to let go,The world can be a scary place. At least, that's what Andi Lockley's anxiety wants her to believe. It doesn't help that she narrowly escaped a dangerous man years ago, or that every relationship since has been colored with that lingering fear. But things are better now she's channeling everything into her career as a horror novelist and true crime podcaster, and her next book may be the breakthrough she needs. If only her grumpy new neighbor would stop stomping around at all hours of the night. Former firefighter Hill Dawson can't sleep. After losing part of his leg in a rescue gone wrong, he's now stuck in limbo. He needs to figure out what he's supposed to do with his life, and he can't let himself get distracted by the pretty redhead next door. But when someone breaks into Andi's place, Hill can't stop himself from rushing in to play the hero. Soon, a tentative bond forms between the unlikely pair. But what starts out as a neighborly exchange quickly turns into the chance for so much more...if Andi can learn to put aside her fear and trust in herself and love again.

Bokomslag och beskrivning av bokens handling hämtad från Bokus.

Det här blev en av de böckerna jag aldrig hade kommit på att läsa om jag inte hade min utmaning att läsa Booktubers favoritböcker från 2022, för denna var från cat chats favoriter, och den var en läsupplevelse som jag tyckte mycket om.

Det är en kombination av en skräckberättelse och romantik, en blanding som jag inte visste var något som jag skulle uppskatta så mycekt som jag gjorde. Personskildringarna och handlingen är precis det som jag behövde då jag valde att läsa den.

Och som ljudbok var den perfekt, tillräckligt tydliga med vad den handlade om och tillräckligt spännande och gripande för att hålla mig alert och vaken då jag lyssnar på den utan att jag somnar eller tappar bort mig i handlingen.

fredag 24 november 2023

Film-recension: The babysitter

 

When Cole stays up past his bedtime, he discovers that his hot baby sitter belongs to a satanic cult that will stop at nothing to keep him quiet.

Ännu en humoristisk skräck-Halloween film som jag och Evelina valde att se i slutet av Oktober. Rolig för stunden, inte skrämmande alls, och inte någon som jag tänker på nu efteråt. 


torsdag 23 november 2023

Helgfrågan vecka 47 / 2023

 

Mia funderar i denna Helgfråga om vilken författare, levande eller död, vi skulle vilja träffa och vilken fråga vi skulle vilja ställa till dem?

Det är en svår fråga tycker jag, för jag har många författare jag skulle vilja träffa, och jag har just nu inte en aning om vilken fråga jag skulle vilja ställa till dem.

En död författare som jag tänkte jag skulle vilja träffa var Agatha Christie sen kom jag att tänka på en levande författare, eller egentligen ett författarpar, som jag skulle vilja träffa, och det är de som döljer sig bakom aliasnamnet James S A Corey, och jag kom på en fråga som jag skulle vilja fråga dem för att få reda på hur det är att skriva böcker ihop, hur går skrivprocessen till då. Och hur kommer man överrens.

Här kommer fortsättningen på min berättelse, som jag har delat med mig flera gånger av här på Helgfrågan, om ni inte har läst tidigare delar i helgfrågan sen några veckor/månader tillbaka så har ni här en länk till en samling av hela skrivprojektet som jag hittils delat med mig av. Jag är inte en profossionell författare och skriver bara för att jag tycker det är kul, och min berättelse är inte någon färdig redigerad historia gällande handling, gramatik eller språk, så ni får ha översikt med det.

Bastien snurrar runt och kan inte tro sina ögon där står Jeremy som han inte sett på två år och han är lika stilig som vanligt med sitt rufsiga cendré färgade hår och mörkbruna ögon. Utan att han förstår vad som händer så är han i Jeremys famn och de kysser varanadra hungrigt.

“Jeremy, vad ….”,mumlar han.

"Hysh, låt mig bara få hålla om dig”, svararJeremy.

“Varför lämnade du mig,” börjar Bastien medan han tar bort sina läppar från Jeremys och tittar på honom. “Slutade du att älska mig?”

“Nej. Nej”, säger Jeremy. “Förlåt. Jag trodde det var bäst.”

Bastien tittar förvirrat på honom. “Vad då bäst?”

“Jag skulle ju iväg till Mars och gå militärutbildningen, jag tänkte att du skulle ha det bättre om jag släppte dig fri, så du kunde hitta någon annan tex Zack…” svarar Jeremy känslosamt.

 “Zack….” säger Bastien lätt förvånad, “han är inte intresserad av killar…eller av mig…”

Jeremy kan inte låta bli att le retsamt. “Jasså inte …” och trycker återigen sina hungriga läppar mot Bastiens. innan han tar bort dem igen och säger “Då har du inte sett hur han tittar på dig”

Bastien ser Jeremy djupt i ögonen och säger: “Men jag har inte velat ha någon annan än dig, under denna tiden har jag tänkt på dig eller så har jag försökt att glömma dig för att det har känts som om jag skulle gå sönder om du inte var här med mig, speciellt som jag trodde att du inte älskade mig längre”.

“Jag är verkligen ledsen…," säger Jeremy ångerfullt. “Jag hoppas du kan förlåta mig…”mellan ett par pussar.

Bastien kan inte låta bli en att skratta till och ge Jeremy en puss innan han säger: “Hallå där, jag vet inte om du är helt oförstående av vad det betyder av att jag är i din famn och inte skäller ut dig just nu…förstår du inte att du redan är förlåten, men om du lämnar mig någon mer gång så….vet jag inte.” 

Jeremy fortsätter och pussa och hålla om honom, Bastien känner hur hård Jeremy är mot honom och han kan inte annat än att  trycka sig hårdare mot hans stånd och gny. Jeremys händer kryper in under Bastiens tröja och upp mot hans mage och Bastien känner även hur Jeremy låter sina fingrar cirkulera runt hans vänstra bröstvårta och han stönar och trycker sig ännu hårdare mot Jeremy. Bastien känner att hans egna stånd blir ännu hårdare då det trycks mot Jeremys.

Jeremy börjar knäppa upp Bastiens byxor så att han kan komma åt krama Bastiens stånd, Bastien vet inte hur mycket mer han klarar av innan det kommer att gå för honom, men han vill inte att Jeremy ska sluta så han trycker sig mot honom. Men han känner hur 

Jeremy tar ett djupt andetag och drar ut sin hand ur hans byxor och drar sig lite bakåt så det blir lite luft emellan deras kroppar, och Jeremy säger; “Det är kanske inte bästa stället att fortsätta med det här..."

Bastien tar Jeremys ansikte mellan sina händer och säger: “fortsätta med vad?”

Jeremy lägger sin panna mot Bastiens och småskrattande säger han “ …ha sex tänkte jag…för du är väl inte nöjd än… vi har ju två år att ta igen…och nu när vi är äldre så vill vi väl mer än bara pussas och runka av varandra…?” 

Jeremy tittar bort mot Nea i KRY-kammaren. “Går det bra att lämna henne här utan någon som ser till henne?”

Bastien nickar: “Det finns övervakningskameror så att de kan övervaka alla KRY-kammare ifrån kontrollrummet och de är snabbt på plats om larmet skulle gå. Men annars sköter det sig rätt självständigt, så jag är redo att gå härifrån när du är det?”

Jeremy ger Bastien en lite generad blick och funderar:

“Vänta lite menar du att någon har sett vad som hände precis…”

Bastien ger honom skrattande en busig blick “Nej det är lugnt här inne är det bara KRY-kamrarna som övervakas från kontrollrummet. Och om något larm skulle gå är de fort på plats och åtgärdar det, är det något allvarligare väcker de den forskare/läkare som har jour och sover i rummet bredvid kontrollrummet. 

Så om du känner dig redo så kan vi gå till mitt rum, det ligger inte långt härifrån.”

Jeremy kan inte annat än att skratta och krama om Bastien och trycka en lätt kyss i nacken på honom, Bastien tar honom i handen och dra iväg med honom

“Så ivrig du verkar vara då", säger Jeremyvoch följer efter Bastien.

Bastien visar Jeremy ut ur labratoruimet och svänger sen vänster och till slutet av korridoren och de tar hissen upp två våningar och Bastiens rum ligger i korridoren till vänster precis i slutet av centralkorridoren, där hissarna kommer upp.

Bastien knappar in öppningskomandot till sitt rum och när dörren glider upp så kan inte Jeremy hålla sig längre utan tar tag i Bastien och kysser honom hungrigt medan han märker att dörren glider igen och de är inne på Bastiens rum.


De ligger tätt tillsammans i Bastiens säng efter deras kärleksakt och Jeremy ligger på Bastiens högra axel och håller om honom. “Jag gillar att känna din nakna muskulösa kropp mot min”, mumlar Jeremy. “Och jag gillar att ha dig här naken i min säng, speciellt då jag känner mig så tillfredsställd som nu”,svarar Bastien och för sin hand upp och ner över Jeremys bröstkorg, mage, men sen stannar han till med sin hand mot ärret Jeremy har där i sidan precis under revbensbågen på vänstra sidan av sin överkropp.

“Men,” säger Bastien lite förfärrat, “vad har hänt här?”

Jeremy svarar honom: “Det var min första dag nere på Tellus och jag hade ännu inte förstått att jag skulle kunna räkna med vad som helst kunde hända om jag fick för mig att stoppa ett knytnävsbråk som jag gjorde då. För så fort jag kom för nära så fick jag en kniv i mig. Nu efter den händelsen vet jag att alltid ta det försiktigt då jag ska konfrontera Tellus-bor, det är vanligare att de har något dolt skadligt vapen än andra UN/SF medlemmar har det, så man lär sig den hårda vägen….”

Jeremy känner hur Bastien smeker honom försiktigt över ärret, och det är faktiskt rätt sexigt att Bastien tycker synd om honom för det som har hänt även om han själv knappt tänker på det sen det hade läkt. 

Jeremy kan inte låta bli utan måste fortsätta smeka Bastiens fasta skinkor och det dröjer inte länge innan bägge är tillräckligt upphetsade igen för en andra omgång sex.


Bastien känner hur en kropp börjar röra och sträcka på sig bredvid honom i sängen och han vaknar till för att slå upp sina ögon i det mörka rummet. Först tror han att han har drömt om Jeremy, för det går inte många nätter som han inte drömmer om honom för att han saknar honom så mycket. Men sen minns han och att det är på riktigt, Jeremy dök ju upp efter två års frånvaro igår utan förvaring, och Bastien har aldrig känt sig så lycklig och tillfredsställd som han gör just nu.

Bastien hör hur Jeremy mumlar något och lägger sig tillrätta mot Basties kropp, och låter sin hand lägga sig om Bastiens nacke så att han kan dra Bastiens ansikte och mun till sin egna mun för att kunna kyssa honom hungrigt.

Efter ett tag, backar Bastien undan utan att han egentligen vill det.

“Tyvärr, Jer” säger han, “jag måste på toaletten plus jag är rätt hungrig”, han reser sig upp och trycker på lampsymbolen på kontrollpanelen vid toalettdörren och rummet lyses upp inte med ett skarpt dagsljusliknande sken utan ett lite mer varmt mildare vägledande sken innan han går in på toaletten.

När han kommer ut igen ser han att Jeremy har ställt sig upp och står och ser ut genom fönstret han har över sin byrå. Bastien sätter sig ner på sängkanten och kan inte annat än att titta beundrande på Jeremys starka, vackra slanka kropp.

Jeremy vänder sig om och ser på Bastien. “Vad lyxigt, du har ett av de där fåtal rum med fönster ut mot terra-ringkupolen och att du ser träd, buskar och en äng med hästar om du tittar ut ur det.”

Bastien lägger huvudet på sned och tar tag om Jeremys höfter och rycker till och slänger sig samtidigt bakåt ner i sängen. Jeremys kropp hamnar på Bastiens kropp och Bastien trycker sina läppar mot Jeremys och han tar tag om Jeremys kropp och vänder om dem så att han ligger överst och för sen upp sina händerna så att han håller om Jeremys ansikte. Han lyfter sina läppar från Jeremys och ser honom djupt i ögonen:

“Ja, men jag vet inte om det var tur, jag tror faktiskt det var en muta, för att jag skulle välja bort att inte gå den 3-åriga militärutbildningen utan stanna här på Luna och ingå i professors Strange forskargrupp.”

“Men”, säger Jeremy och trycker en puss i Bastiens tinning innan han tittar på honom och fortsätter, “det är väl en av de mer välsedda forskargrupperna så det känns väl bara som en merit för att ingå i den. Är det något speciellt som gjorde att de ville att just du skulle stanna kvar och ingå i den?”

“Ja,du Jer, det är det!” svarar honom Bastien, “ du har haft sex med en av de nu levande mest intilligentaste människor i hela UN/SF.”

“Nä, Bastien” säger Jeremy. “Nu skojar du med mig!”

“Nej, det är sant. Jag har de två senaste åren jobbat med Amanda Strange för att utveckla mer rättvisande IQ-test för att få ett mer rättvisande IQ-resultat för 8-åringarna, de tidigare testen har varit för fluktuerande och när de jämförde ett test med ett annat på samma 8 åring kunde det ena visa att IQ-nivån var långt över godkänd gräns medans nästa kanske visade att IQ-t bara var 120 och det är ju under gränsvärdet. 

Men Amanda tyckte även att hon ville se hur barnens IQ värde kunde förändras över tid, om man får undervisning gör det att man får högre IQ än de som inte får undervisning, så det håller vi på att testa nu, så jag gör faktiskt många resor till andra rymdbaser för att testa de där barnen som låg under 130 i IQ. Och jag har under hela utbildningen utan att jag visste om det varit Stranges forskarteam speciella testperson, för redan på det ordinarie IQ test jag gjorde som 8 åring visade att jag hade de högsta IQ´t av alla.

När jag testades sista gången som 18 åring, då hade Amanda tillsammans med forskare i genetik utvecklat ett test för att få ett rättvist test för vuxna så att de tillsammnans skulle kunna lokalisera geni-generna, och när jag redan som barn hade haft högt IQ-värde så vill hon se vad jag fick då jag testade nu som nästan vuxen och då enligt det testet framgick att jag har det högst IQ som någon nu levande person, ett IQ på över 300, sen berättade inte hon eller någon annan i forskargruppen mitt värde för mig förrän nu precis innan jag examinerades. Och jag visste inte att jag inte skulle till Mars förrän den dag hela gänget gick för att anmäla oss efter examineringen, för då hittades inte mitt namn och jag blev väldigt fundersam som helt förståeligt är.

Men när jag började fråga runt och sen fick reda på att jag hade fått detta rum tilldelat mig och jag skulle anmäla mig hos Amanda Strange, så blev jag först förvånad, men sen smickrad för hon är ju ett geni själv och en av de mest väl ansedda forskare som finns här på centrumet. så även om det var hemskt att bli lämnad kvar här då alla andra åkte till Mars, så accepterade jag det och nu är ju du här!”

“Åh, min lilla Einstein!” slänger Jeremy ur sig och kramar om Bastien, och intensivt överöser honom med pussar. 


Ett halvår senare när Bastien och Jeremy sitter i soffan i Jeremys rum och ser på den klassiska TV-serien The Expanse tänker Bastien på att bok-serien är så mycket bättre varför kan inte alla se det, speciellt irriterande är det att Theo inte kan medge det, men jag tror för den delen att han bara retas med mig.

Då buzzar det ihärdigt på dörren och Jeremy som ser att det är Nea ser lite förvirrad ut och undrarde över vad gör hon här men öppnar dörren åt den storgråtande Nea som slänger sig i Jeremys famn. Jeremy ger Bastien en blick som uttrycker förvåning och även ett hjälp vad gör jag nu. Bastien märker att Nea har sin drak-robot Zip i sin famn som nu är fastklämd mellan henne och Jeremy, han reser sig upp och tar varsamt tag i Zip och tar loss honom och ställer honom på soffbordet, Zip ger ifrån sig som ett kvidande och ramlar ihop, han ger Zip en fundersam blick, för så brukade draken inte alls bete sig den var som en liten hundvalp som vill hälsa och viftade på svansen och nästan klättrade upp på en. 

“Nea”, säger Jeremy, “lilla vännen, vad är det som har hänt. Berätta för oss”.

Han hjälper Nea att sätta sig ner i soffan och han och Bastien sätter sig på varsin sida om henne och Jeremy har sina armar om hennes axlar.

Nea drar en djup suck och börjar berätta. “Det var Rose och July, mina rumskompisar, de har retat och frusit mig ute sen jag flyttade in hos dem för ett par veckor sen,de har nog inte gillat att jag som är ett par år äldre och är från Tellus och fick möjligheten att börja på utbildningen även om jag har missat ett halvår, de känner att jag är mer privilgerad än dem och att Ana ser efter mig mer än dem och nu idag, så tog de och hällde vatten på Zip”.

“Det var nog inte meningen”, säger Bastien, “de råkade säkert bara välta ett vattenglas och så tror du det var meningen”.

Nea skakar på huvudet. : -” Nej, de hällde en hel kanna över honom, och det var med vilje, July höll kanan över honom flera sekunder medan hon såg på mig innan hon började hälla”.

“Hysch”, mumlar Jeremy tätt intill Neas huvud, “vi ska laga Zip igen ska du se”.

“Men”, säger Nea, “jag tror inte det går, han verkar helt förstörd”.

“Nea då”, säger Bastien, “nu ska du inte tappa hoppet, vet du inte att Jeremy är en duktig dataprogrammerare, han kan säkert hjälpa dig bara vi ser till att Zip torkar lite först”.

Jeremy kliar sig lite i huvudet. “Det kanske behövs mer till, en del komponenter kan ha blivit helt förstörda av så mycket vatten att vi inte kan göra något innan vi har bytt ut dem, men som tur är vet jag vart vi ska gå för att både få tag på nya komponenter och få hjälp”.

Nea skiner upp och kramar om både honom och Bastien, och flyger upp ur soffan. “Kan vi gå nu?", säger hon och börjar dra i Jeremy så han ska resa sig.

Jeremy börjar skratta. “Det är sent, det är ingen som är i datorlabbet nu, vi får vänta till imorgon, Så Nea sätt dig ner och se på den här klassikern. Har du sett The Expanse tidigare?”

Hon skakar på huvudet, sätter sig motvilligt ner och drar upp benen i soffan och gör det bekvämt för sig och så tittar de vidare på TV-serien alla tre.

Efter ett par avsnitt har Nea somnat och ligger och håller om Zip i soffan. Bastien tittar på henne och vänder sig till Jeremy. “Det känns inte bra att väcka henne för att hon ska gå tillbaka till sitt rum och sova där med de där två andra flickorna. Ska jag kontakta Ana och säga att hon sover här i natt?”

“Ja, gör det” säger Jeremy och böjer sig fram och ger honom en mjuk kyss på munnen, “tyvärr blir det ingen privat sexig stund för oss nu, eller?”

Bastien ger honom en längtande blick och skakar sakta på huvudet. “Nej, men jag blir väldigt besviken, men jag kan väl få stanna och sova här inatt jag också”.

Jeremy nickar och säger “Jag går och gör mig i ordning inne i badrummet så kan du kontakta Ana under tiden".


De blir väckta tidigt av Nea som drar i dem bägge två där de ligger omslingrande i Jeremys säng.

"Skynda er upp ur sängen nu, vi måste gå och se om någon kan laga Zip”.

“Ja, ja, ja”, mumlar Bastien och kryper längre ner under täcket, medan Jeremy reser sig upp och drar av Bastien täcket. “Upp med dig nu, det går snabbare om vi duschar tillsammans”. Bastien gnuggar sig i ögonen och tittar på Jeremy och ser han ler mot honom och ser finurlig ut.

“Ja,” svarar han, “det gör det nog, så förlåt Nea vi ska bara duscha och ta på oss så kan vi gå sen, vi stannar någonstans på vägen och äter frukost.”

Nea nickar åt dem och ber dem skynda på.

När de står i duschen viskar Bastien i Jeremys öra. “Din lilla luring , det var det här du ville väl” samtidigt som han har för in ett par fingrar i Jeremys stjärthål för att vidga honom så att han ska bli redo för honom.

Jeremy andas häftigt ut och trycker sin rumpa bakåt mot Bastiens hand och stånd. Mumlar något och börjar dra sin hand fram och tillbaka över sitt egna stånd.

“Försiktigt”, säger Bastien till honom, “du får inte komma före mig”, samtidigt som han byter sina fingrar mot sitt kön som han pressar in  i Jeremys stjärt. Han stöter ett par gånger fram och tillbaka och han känner hur skönt Jeremys muskler kramar om hans kön. Och han känner att det dröjer inte länge nu, innan han ska komma, så han lägger sin högra hand över Jeremys hand på hans kön och hjälper till att massera Jeremys ollon och drar förhuden fram och tillbaka över det. Deras säd sprutar i nästan samma ögonblick och Bastien känner att han blir knäsvag och de halkar ner bägge två på knä och blir sittande så nära att de nästan sitter på varandra och andas ut medans vatten fortsätter att strila över dem.

Nea skyndar på dem när de lämnar rummet, de stannar till och äter frukost i den blå zonen precis innan de ska gå in i den korridor som de olika datorlabben ligger i. 

Jeremy visar dem till dörren som det står ett C på och öppnar och visar in dem. En ca 50 årig man, tror Bastien, vänder sig mot dem, och skiner upp när han ser dem.

“Jeremy”, säger han, “det är inte så att du ska komma och jobba hos oss, snälla säg att det är så.”

“Nej tyvärr”, skrattar Jeremy, “Detta är Joel Strange, som är ansvarig för det här labbet, detta är mina vänner Bastien Andersen och Nea Blom.”

Nea rusar fram till Joel Strange och trycker upp Zip i hans famn. “Snälla laga honom!”.

Joel tar skrattande emot robotdraken och tittar på den. “Vad har vi här då? och hej på dig” säger han till Nea.

“Det är min robotdrake Zip, mina rumskramater hällde vatten på honom igår och nu mår han inte bra alls”.

“Hmm”, säger Joel Strange, “då ska vi se vad vi kan göra för honom”. Han sätter ner honom på bänken framför sig och tar ett par datorportar och tittar undersökande på Zip och ser lite förvirrad ut och slänger ett öga mot Nea.

“I hans näsborrar”, svarar hon hans blick.

“Jaha”, säger Joel Strange, “det kunde jag inte gissa mig till. Hoppas han inte nyser nu då, för då sprutar han väl eld?" säger han samtidigt som han kopplar in portarna.

Nea skrattar och Joel ler åt henne. Samtidigt som han vänder sig om mot Bastien.

“Är du den Sebastien Anderson, som min fru jobbar med, som hon säger är det största geniet som finns?”

“Är du Amanda Stranges make?” svarar Bastien.

Medan Jeremy lägger armen om honom och skrattande säger, “Jaha du min lilla Einstein, ditt rykte föregår dig.”

“Ja, jag är Amandas make” säger Joel. “Einstein han räknades väl som geni, även om de inte kunde mer än gissa hans IQ-värde. Fast jag har för mig att den som hade högsta beräknade IQ var någon annan, en Sidis har jag för mig, jag tror de trodde att han hade ett IQ uppemot 300, men jag hörde något om att ditt ligger över det…?"

“Ja, “ mumlar Bastien rätt generad.

Joel skakar imponerande på huvudet åt honom och vänder sig mot sin datorskärm och konstaterar att Zip behöver nog lite nya komponenter och lite ny programmering så ska han må bättre sen.

“Vem är det som byggt, Zip då? Du Jeremy, för du har ju i alla fall förståndet till att göra det.” undrar han men han ser Jeremy skakar på sitt huvud. 

“Det har jag gjort”, säger Nea och Joel bara tittar på henne. “Ett geni till tror jag vi har här!, helt själv, men någon måste väl ha lärt dig grunderna?”

“Det var en man från Luna som blev vän med mormor som visade mig”, svarar Nea.

“På Tellus”, säger Jeremy, “vem var han?”

“Han kom ner precis som du antar jag”, svarar Nea honom, “han såg hur dåligt mycket flera förhållande var och hur många robotar och maskiner som hjälper till med att skörda och frakta varor med mera fungerade och hur dåligt underhållna de var, det var många av dem som inte gick och de blev inte reparerade från UN/SFs sida och Tellusborna fick slita mycket mera än vad de hade behövt. Så han hjälpte till att reparera så mycket som möjligt av rullband, skördetröskor etc och jag fick följa med honom och han visade och förklarade för mig. Och sen började jag knåpa på Zip när han hade lämnat Tellus igen. Men medan han var där så bodde han med oss i vårt skjul och det var det som gjorde att vi kunde bo kvar där, för att alla var tacksamma mot honom och inte bråkade med oss som de kan göra med andra som inte är tillräckligt starka, friska och/eller unga, som inte kan försvara sig och på så sätt inte klarar av att behålla sina hem.”

“När var det han var på Tellus, och vet du vad han heter?” undrar Joel.

“Jag var runt 5 tror jag, “ svarar Nea, “hans namn var något ovanligt, men han var lika gammal som mormor tror jag, kan det varit  …Loke kanske?”

“Loke Axell?, kan det stämma?” undrar Joel.

Nea nickar och Jeremy säger. - “Jag vet inte Nea, jag tror inte han kan vara lika gammal som din mormor för nere på Tellus äldras människor, mycket snabbare och har lägre livstids längd än vad övriga i UN/SF har. Jag vet att din mormor är runt 60 år nu, och är i den åldern då de flesta Tellusbor dör i, tyvärr Nea, men jag vet att det inte är någon hemlighet för dig: Men om han såg ut som att vara i din mormors ålder så tror jag han behöver varit över 100 år.” vänd mot Joel“Vet du vem det är?”



“Ja”, svarar Joel, “det är faktiskt min mentor, han är inte här idag, men jag ska hälsa honom att du är här på Luna nu Nea, för han vill säkert träffa dig. Och på tal om hans ålder så har du rätt Jeremy jag tror faktiskt han är närmare 120 år men han är ännu frisk och kry och kan mycket väl ha 30 år kvar eller mer att leva.”

Joel fortsätter med att säga att de kan lämna Zip här så ska han se på honom och höra av sig till Jeremy när han är klar med honom, för det är väl dags för Nea att gå tillbaka så hon inte missar något av utbildningen nu.

De säger hejdå och lämnar den blå zonen och när de står och väntar på linbanan ska komma och innan de skiljs åt så säger Jeremy adjö till Bastien genom att ge honom en lång och djup kyss.