Vilken är författarens roll? Att vara profet? Hovnarr? Ett slags Konstens överstepräst? Eller ligger i rollens kärna kanske i första hand en uppgift att bära vittnesbörd om den samtida verkligheten? Med denna centrala fråga i fokus ser Margaret Atwood tillbaka på sin egen barndom och sin karriär som författare och granskar samtidigt de metaforer som andra skönlitterära författare och poeter har använt för att förklara - eller ursäkta - det som de sysslar med. Hon synar kritiskt i sömmarna de dräkter som författare genom tiderna ansett det lämpligt att ikläda sig och de roller som de har valt att spela.
Skildringen av de både levande och döda författare som Margaret Atwood valt att syna balanseras hela tiden av anekdoter från hennes egna erfarenheter som författare i hemlandet Canada och på den internationella arenan. Det lätta anslaget skymmer på intet sätt hennes allvarliga syn på såväl syftet som nöjet med att skriva, och inte heller hennes stora kunskaper om myter och traditioner i västerländsk litteratur.
Bokomslag och beskrivning av bokens handling hämtad från Bokus.
Om den inte var igenom helt så bra som jag hade hoppats så fanns det vissa partier jag gillade mer än andra att läsa om både att skriva och läsa böcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar