Järndagar (Metallsviten #3) av Anna Jakobsson Lund

 

I den sista delen av Metallsviten leder alla stigar ner i mörkret, när folkdomare och rövare möter ondskan som sprider sig genom Norrlanden. Bara Berget vet hur det kommer att sluta.Järndagar är en historia från en värld som liknar Norrlandskusten vid förra sekelskiftet, men där magiska reliker är viktiga i kampen om makten. Krafter som länge varit vilande väcks till liv och utnyttjas av de som vill förändra samhället. Vem kommer att gå segrande ur striden?

Bokomslag och beskrivning av bokens innehåll hämtad från Adlibris.

Och som vanligt visar sig den här författaren att vara en av mina favortiförfattare. Såg fram emot att få läsa den och avsluta den här serien. Och jag gillade vad jag läste även om det i början var lite svårt att få komma in i boken, då jag inte mindes helt allt från tiigare delar. Berodde en hel del på att det är så många karaktärer att hålla reda på. Det är flera berättarperspektiv (POV = point of view) men det har jag inte något problem med för de karaktärerna som är det är ju ändå huvudkaraktärer och centrala karaktärer vars synvinkel vi får. Men alla de där små karaktärer och finns är lite väl många att hålla reda på, då jag kanske inte är lika intresserad av dem utan mer de huvud- och centrala karaktärernas historia.

Slutet känns lite hastigt på och det händer en hel del där i slutet så det är lite svårt att hänga med på allt, för nästan in i det sista funderar jag på hur det kommer sluta för jag kan inte se vad som kommer att hända och slutet på berättelsen är nästan en överraskning när vi får reda på den.

Fast det känns ändå skönt att se att det slutar lyckligt och med ett framtidshopp även om inte allt är över/klart. Men på så sätt kan jag ju nu ha en förhoppning på en fortsättning för att få höra hur det går för Finn, Elsa och de andra.

Länk till första och andra delen i serien.