När klockan slår midnatt för prinsens årliga vinterbal står Ella i utkanten av Mörkerskogen. All magi inom henne är försvunnen och det enda hon har kvar är en ensam glassko och de slitna trasorna på kroppen. I samma stund bestämmer hon sig för att finna en önskestjärna för att få tillbaka den magi hon förlorat.
På resan möter hon Lumi, en medlare djurviskare som slår följe med Ella. Med hjälp av djuren nås de av ryktet om en önskestjärna i närheten av kungafamiljens vinterslott, men i Mörkerskogen finns värre saker än prinsar och önskestjärnor att oroa sig för.
Under resan tvingas Ella att klara sig utan magi även när det handlar om liv och död. Och när Lumi utmanar Ella på sätt hon aldrig tidigare varit med om börjar Ella ifrågasätta allt. Varför blev hon av med sin magi? Ligger styvmodern bakom trolovningen mellan styvsystern och prinsen? Och vad är Ella villig att ge upp för kärleken?
Önskestjärnor av glas av Olivia Reimhagen är en magisk re-telling av Askungen med nyckfulla stjärnor, mord och oväntad kärlek, i en värld där sagor får liv med en gotisk tvist. Det är andra delen i den fristående serien Skymningssagor.
Bokomslag och beskrivning av bokens handling hämtad från Bokus.
Jag brukar väl inte säga att jag har någon favoritförfattare mest för jag har svårt att hålla mig till några få det finns så många men just Olivia Reimhagen måste jag få utnämna till en av dem. Hon är helt klart en av mina favoritförfattare som jag vill läsa allt som hon skriver.
Detta var första gången hon har skrivit en fantasy/romantasy för tidigare böcker av henne har varit romance och jag har gillat dem alla även om genren romance inte är min "jam" precis men nu när hon även skriver i den genren som jag älskar speciellt om det är retellings.
Och som alltid lyckas hon fånga karaktärerna så väl och hennes tappning av sagan om Askungen är så väl skildrad att detta är en läsuplevelse jag vill att alla ska få ha.
Dock är det ett minus, jag lyssnade på ljudboken och jag gillade inte uppläsarens sätt att läsa och betona. Det lät så styltigt och lite för mycket tryck i rösten och tonen. Så svårt att förklara det var vad jag inte gillade med den. Och jag höjde uppläsningstakten, det brukar jag göra, men det var inte det som gjorde att det inte lät bra, för jag ska säga att det blev bättre då jag ökade den än lyssnade på normalhastighet för då lät uppläsaren slö och trött istället och det var ännu värre tyckte jag.
Jag hade heller inga problem att hålla intresset och koncentrationen uppe på boken då jag läste, och det plus uppläsaren säger mycket om boken, att det här var en bok jag tyckte mycket om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar