Andra delen i Ali Smiths årstidskvartett tar sig an vintern. Blek, med sin iskalla vind, en tid då allting dör.
Fyra personer, tre av dem släkt, samlas i en gigantiskt villa i Cornwall för att fira jul tillsammans. Det är den ständigt arga och protesterande aktivisten Iris, hennes syster och motpol, affärskvinnan Sophia, samt dennes son Arthur och hans följe. För att slippa berätta för sin mamma att hans flickvän lämnat honom, plockar Arthur upp Lux på en busstation som får agera fästmö under helgen.
Utlämnade till varandra tvingas dessa fyra personer se sig själva på nya sätt, vilket är både utmanande och helande.
I Vinter briljerar Ali Smith åter med sitt skarpa, ironiska och kompromisslösa öga på samtiden och visar att hon är ett av Storbritanniens mest intressanta författarskapen just nu.
Bokens omslag och beskrivning om bokens handling hämtad från Adlibris.
Jag och Evelina läste Höst förra året, under förra årstiden, och nu när det var vinter valde vi denna.
Den är väl egentligen inte dålig men det är som lite förvirrande att läsa den, och jag kom på att det nog berodde på att den är skrivien i ett allvetande perspektiv, så det blir att man inte vet vem man läser om och tidsaspekten hoppas både fram och tillbaka i.
Men på lite sätt gillar jag ändå berättelsen när jag tänker tillbaka på boken, med de personer vi möter och hur de agerar med och mot varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar