Intressant att läsa om detta och se vilket stort intresse Hitler hade för vissa sorters av böcker, fakta mest, men även någon kärleksroman som dock inte har kommenteras här.
En citat ur boken s 267 lyder: Om Hitler var intresserad av Nostradamus profetior får vi aldrig veta, men med just denna volym ger Hitlers bibliotek rätt åt Benjamins tanke och vidgar dessutom dess dimensioner. Samlaren inte bara bevaras i sina böcker, hans liv står också dokumenterat på deras sidor", om boken Nostradamus profetior av Carl Loog.Fortsättningen om denna tanke gällande Benjamin diskuteras i näst följande kapitel citat sid 268:
När Walter Benjamin skrev att böckerna "bevarar" samlaren såg han det privata biblioteket både som summan av ett liv där samlaren blev "begriplig" först när hans sista volym var införskaffad och stod på hyllan, och som ändstation för själva böckerna, som gick från hand till hand, ofta via slingriga vägar, tills de slutligen kom till ro på samlarens hylla. Precis som Alois Hudal fann Benjamin visdom i lantinska senteser:habent sua fata libelli -böckerna har sitt eget öde.
"Dessa ord var menade som ett allmänt uttalade om böcker", påpekade Bemjamin. "Så böcker som Den gudomliga komedin,Spinozas Etiken och Om arternas uppkomst har sina egna öden. En samlare däremot tolkar detta latinska ordspråk på annat sätt. För honom har inte bara böcker, utan även enskilda exemplar av böcker sina egna öden.
För Benjamin representerade varje volym i ett bibliotek ett enskilt "öde", var och en med sin egen historia, sitt eget ödesbestämda syfte i samlarens liv, oavsett om det var att roa, förströ, informera eller pryda. I slutändan var det emmelertid böckernas kolletiva öde a<tt, likt en samlad kör i grekisk tradgedi, bära vittnesbörd efter det att samlaren "utrotats".
I boken står det att Hitler ägde uppemot 16 000 böcker, vilket bibliotek! Och han läste flera timmar per natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar