Femton minuter i rampljuset av Karen Kingsbury

Zack Dylan lämnade sin familj och hästgården i Kentucky för att tävla i det populära tv-programmet och talangtävlingen Fifteen Minutes. Han lovade både Gud och sin flickvän från college, att om han gick vidare skulle kändisskapet inte förändra varken honom eller hans tro på Gud.

Över en natt är Zack landets mest populära tävlande. En sångare vars utseende och röst påminner om en ung Elvis. I takt med att hans stjärna stiger prövas Zacks karaktär och han blir ombedd att kompromissa med sin tro och sin övertygelse gång på gång. Just när hela Amerika förälskat sig i Zack, verkar hans val kunna leda honom till en personlig katastrof. Reese Weatherly är inte längre säker på sin relation med Zack, eller på bröllopet som de har drömt om.

Samtidigt söker en tidigare Fifteen Minutes-vinnare efter mening, mitt i sina egna privata förluster. Kan hon varna Zack för kändisskapets verkliga pris? Eller kommer Zack att förlora det liv han en gång älskade för sina femton minuter i rampljuset?

Bokomslag och beskrivning hämtad från Nya Musik.

Denna bok valde jag att läsa för att den passar in på Kaosutmaningen 2020 # 14 - en lånad bok, då jag har lånat den av min svägerska.

Sen gillade jag denna bok mycket mera än jag trodde jag skulle göra innan jag började läsa den, för även om jag är uttalad kristen är jag inte så förtjust att läsa fiktiva berättelser med kristet budskap och speciellt inte då det gäller romantik.

Men denna bok riktar inte in sig så mycket på det romantiska utan mera på den kristna tron och kunna hålla kvar sin tro då verkligheten vill lägga krokben för en, speciellt i ett sådant fenomen som dessa talangletartävlingar utgör.

Sen är det just tävlingen som gör att jag gillar boken så mycket som jag gör, för jag är en rätt stor fan av Idol och har sett många av säsongerna som vi har haft i Sverige. Boken visar mig ännu mera hur producenter kan styra dessa program även om jag vet hur det är, är det verkligen intressant att läsa.

Jag sökte Allaha och fann Jesus, En hängiven muslim möter kristen tro.- Nabel Qureshi

Jag sökte Allah och fann Jesus är en bok som rymmer en fängslande historia om en muslim som gör en dramatisk resa från varmt troende muslim till övertygad kristen. Den är ett stundvis hudlöst porträtt av en ung man som gör allt för att försvara sin muslimska tro och spjärna emot Guds sanning om Jesus Kristus och hans uppståndelse.

Boken ger en unik inblick i hur det är att växa upp som muslim i västvärlden, hur många muslimer tänker och känner både kring sin egen tro och kring den emellanåt anstötliga kristna tron. Du som vill lära dig att bättre förstå och bemöta dina muslimska vänner och bekanta får här ta del av ett vittnesbörd som är långt mer värt än tusen läroböcker.

Text och bild hämtad från Credoakademin förlag

Denna bok läste jag mycket för att jag är kristen och är mycket intresserad av Islam, och fick här läsa precis det jag var intresserad av, Medans Nabel försöker finna bevis att hans tro på Islam, koranen och Muhammed men istället får han lära känna Jesus Kristus och bibeln.

När jag läser den här får jag förståelsen för att Muslimer är så trofasta i sin tro att Koranen och Mohamed har rätt att Jesus inte är Guds son (han är bara en av alla de andra profeterna) och inte har dött och uppstått.

"Muslimer som ifrågasätter Allah möts med tolerans av andra muslimer, men att ifrågasätta Muhammed är ett skäl till uteslutning eller värre ändå.....

Men i hjärtat av den muslimska föreställningsvärlden är Muhammed mannen som förkroppsligar Islam; han är en symbol för hela den islamska cilivisationen. På grund av haditherna och traditionerna kretsar hela den islamska religionen, kulturen, identiteten och arvet kring Muhammed. Det är därför som muslimer ser varje angrepp på hans person och anseende som ett personligt angrepp på dem själva  och allt vad de står för.

Det är därför som muslimer i regel inte kan diskutera Muhammed på ett lugnt och sansat sätt, " s 229

"Kostnaden för en muslim att bejaka evangeliet kan vara enormt.

Att följa Jesus innebär självfallet att jag omedelbart skulle uteslutas ur gemenskapen. För alla fromma muslimer innebär det att man måste offra vänner och sociala sammanhang, som man byggt upp sedan barnsben. Det kan innebära att man blir förskjuten av föräldrar, syskon, äkta makar och barn.

,,den religiösa uppfostran som muslimer får under barn- och ungdomsåren. De flesta studerar vid den informella skola som den muslimska hemmiljön utgör. Våra föräldrar, våra far och morbröder, äldre släktingar sätter sig ner och lär oss muslimsk apolgetik, det vill säga  försvaret av den muslimska världsuppfattningen. Vi får lära oss att Koranen är Guds ord, därför Muhammed var analfabet och kunde inte själv ha åstadkommit ett så vackert och sinnrikt språk.Av denna informella fostran bibringas vi tron att Koranen har bevisats vara mirakulös, eftersom den rymmer vetenskapliga uppgifter och fakta som har upptäckts först på senare tid, Vi får del också gång på gång höra att den Koran vi har idag är exakt densamma som Muhammed fick ta emot, utan att några förändringar har skett under fjortonhundra år, Islam visar på det bästa sättet att leva ett moraliskt och rättfärdigt liv. Och så fortsätter det med den ena trossatsen efter den andra. Sådana här samtal utgör regelbundet kost vid den muslimska familjens middagsbord.

Men vi får även stadig föda med polemik. Från barnsben fick jag höra att även om  kristna säkert menar väl och kanske rent av är uppriktigt följer sin tro., så är deras tro behäftad med stora fel och brister. Deras helig texter var en gång i tiden Guds rena och oförfalskade ord, men de har blivit hopplöst fördärvade. Kristna har också hittat på logiskt absurda lärosatser, exempelvis Jesus gudom och treenigheten. Koranen uppenbarades för Mohammed på 600-talet för att råda bot på de skadliga följderna av Bibelns korruption och den kristna trons hädiska lärosatser. Muhammeds uppgift var att återinföra den sanna religonen. Och det var mitt mål som god muslim att gå vidare med den uppgiften. " s 322

Påskdagen

Om ni är intresserade av de andra påskdagarna kan ni se på Johannas deckarhörna där hon har skrivit om Palmsöndagen, vita tisdagen, Dymmelonsdagen, skärtorsdagen och även om långfredagen.

Den första veckodagen kom de tidigt i gryningen till graven med de väldoftande oljorna som de hade gjort i ordning. Då fann de att stenen var bortrullad från graven. De gick in, men fann inte Herren Jesu kropp.

  När de inte visste vad de skulle tro, då stod plötsligt två män i skinande kläder framför dem. Kvinnorna blev rädda och böjde ansiktet mot marken, men männen sade:" Varför söker ni den levande bland de döda? Han är inte här, har har uppstått! Kom ihåg vad han sade till er medan han fortfarande var i Gallileen: Människosonen måste utlämnas i syndarens händer och bli korsfäst och uppstå på tredje dagen". Då kom de ihåg hans ord.

  Och de återvände från graven och berättade allt detta för de elva och för alla de andra. Det var Maria Magdalena och Johanna och Maria, Jakobs mor. Även de andra kvinnorna som var med dem talade om det för apostlarna, men de tyckte deras ord var tomt prat och trodde inte på dem.

  Men Petrus reste sig och sprang till graven, och när han lutade sig in såg han bara linnebindlarna. Och han gick hem, full av förundran över det som hade hänt.

Lukas kapitel 24 verserna 1 till 12

Sanningshalten vad som står i evangelierna har Lee  Strobel bok "Fallet Jesus" skrivit om. Historikern Josefus, de romerska historikerna och statsmännen, judarnas skrifter, Paulus brev och de apostologiska fäderna, får man en övertygande bevisning som i allt väsentligt bekräftar det som står i evangeligerna. Om man slängde bort evangelierna skulle man fortfarandea ha en mycket övertygande bild av Jesus´- faktiskt ett porträtt av Guds enfödde son
Ignatius skriver i ett brev om Jesus väg till avrättningen att Jesus verkligen förföljdes under Pontius Pilatus, verkligen blev korsfäst, verkligen uppstod från de döda och att de som trodde på honom skulle utstå hån och förföljelse för att det trodde på honom som Guds son.
Lukas / var läkare och historiker är författare både till Lukas evangeliget och Apostlagärningarna. Arkeloger har kontrollerat hans uppgifter och finner att han är en mycket noggrann historiker. Han är lärd, han är vältalig, hans grekiska har en närmare klassisk kvalité, han skriver som en bildad man och arkelogiska fynd visar gång på gång att Lukas har rätt i det han säger

Långfredagen

Ett glaskors som ett par av mina vänner har gjort.
Rörstorps glaskonst

När de före bort honom grep de en man som just kom in från landet, Simon från Kyrene. På honom lade de korset för att han skulle bära det efter Jesus. En stor skara ur folket följde honom, även kvinnor som sörjde och grät över honom.
  Då vände sig Jesus till dem och sade:" Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn. Det kommer dagar då man ska säga: Saliga är de ofruktsamma, de moderliv som inte fött och de bröst som inte ammat. Då ska man säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Göm oss! För om de som gör så här med det friska trädet vad ska då inte ske med det torra?"
  Två andra brottslingar fördes också ut för att avrättas tillsammans med honom. Och när de kom till den plats som kallas Dödsskallen, korsfäste de honom och brottslingarna där, den ene på hans högra sida och den andre på den vänstra. Men Jesus sade:" Far, förlåt dem, för de vet inte vad de gör". Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem.
  Folket stod där och såg på. Men rådsherrarna hånade och sade:" Andra har han frälst, Nu får han frälsa sig själv om han är Guds Messias, den Utvalde". Även soldaterna kom fram och hånade honom. De räckte honom surt vin och sade :" Om du är judarnas kung, fräls då dig själv!" Över honom fanns det också ett anslag "Detta är judarnas kung".
  En av brottslingarna som var upphängda där hånade honom och sade:" Är du inte Mesias? Fräls då dig själv och oss också!" Men den andre tillrättavisade honom och sade:" Fruktar du inte ens Gud, du som är under samma dom? Vår dom är rättvis, vi får vad vi förtjänar för det vi gjort, Men han har inte gjort något ont". Och han sade:" Jesus tänk på mig när du kommer till dit rike". Jesus svarade:" Jag säger dig sanningen. I dag ska du vara med mig i paradiset":

Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom ett mörker över hela landet, som varade till nionde timmen. Solen förmörkades och förhänget i templet brast mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst:" Far, i dina händer överlämnar jag min ande". När han sagt detta, gav han upp andan.
  När officeren såg vad som hände, ärade han Gud och sade :"Den mannen var verkligen rättfärdig". När allt folket som hade samlats som åskådare såg vad som hände, slog de sig mot bröstet och vände hem igen. Men alla hans vänner och kvinnorna som hade följt honom från Gallilieen stod på avstånd och såg detta.

Nu fanns där en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man som inte hade samtyckt till vad de hade beslutat och gjort. Han var från staden Arimatea i Judeen, och han väntade  på Guds rike. Josef gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Han tog ner den, svepte den i linnetyg och lade den i en uthuggen klippgrav där ännu ingen lagd. Det var förberedelsedag, och sabbaten skulle just börja.
  Kvinnorna som hade kommit med Jesus från Gallilieen följde efter och såg graven och hur hans kropp blev lagd där. Sedan återvände de hem och gjorde i ordning väldoftande kryddor och oljor. Och under sabbaten var de i stillhet efter lagens bud.

Lukas, kapitel 23 och verserna 26 till 56.

Tyckte det var lite intressant att ta upp här vad Lee Strobel, en kriminalreporter som påbörjade sin bok som ateist men fann så många bevis så att han slutade som troende kristen.

Utifrån bibeltexten nämns det att det blev mörkt på jorden under tiden Jesus hängde på korset. I sin bok  "Fallet Jesus, fakta och indicier - en reporters personlig granskning" undrar han över detta om det bar är en litterär förstärkning över vad som händer, men han får reda på att i en bok skriven av Paul Maier om Pontius Pilatus. Maier citerar ett fragment från Phlegon "Detta fenomen kunde uppenbarligen ses i Rom, Aten och andra städer kring Medlehavet. Enligt Tertuillanus... var det en "kosmisk" händelse eller "världshändelse". Flegon, en grekisk författara från Caria skrev en kronologi strax efter 137 e. kr och berättade att under den 202:a olympiadens fjärde år (dvs 33 e kr) inträffade " den största solförmörkelse" och att "Det blev mörkt vid den sjätte timmen på dagen (dvs kl 12 på dagen) så att det till och med syntes stjärnor på himmelen. Det var en stor jordbävning i Bithynien och många saker störtade över ända i Nicaea." 

Angående jordbävningen nämns under Jesus korsfästelse och död i Matteusevangeliet kap 27 vers 51.

Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner. Jorden skakade och klipporna rämnade.