Helgfrågan vecka 48/ 2023

Då det nu har blivit vinter med snö och det är första advent på söndag vill Mia att vi tipsar om Julböcker vi gillat i Helgfrågan.

Jag tipsar först om Julstämning uthyres - Olivia Reimhagen, som jag läste förra året och verkligen som en julromance ska vara med en mysig stämning i hela boken igenom.

Men även om den julbok jag ska läsa i år, även utan att veta om den är bra än:

Alla hjärtans jul -Cathrine Walsh

 

Här kommer fortsättningen på min berättelse, som jag har delat med mig flera gånger av här på Helgfrågan, om ni inte har läst tidigare delar i helgfrågan sen några veckor/månader tillbaka så har ni här en länk till en samling av hela skrivprojektet som jag hittils delat med mig av. Jag är inte en profossionell författare och skriver bara för ach min berättelse är inte någon färdig redigerad historia gällande handling, gramatik eller språk, så ni får ha översikt med det.

2525 - Deep space explorer One - Laika

Bastien håller på att fästa strips över jacket som Ledamot Brown fått i samband med sista chockvågen utav simuleringen de hade kört innan de flydde ut i yttre rymden (deep space) ur solsystemet, där Armstrong låg och väntade på dem. Theo är där för att hålla koll på Ledamot Brown så att han inte ska hitta på något, och de flesta av de övriga som är på Laika har följt efter dit.

“Varför använder du inte KR-massa?”, undrar Amy.

“Inte nödvändigt det är ett sådant litet jack”, svarar Bastien, “ett litet ärr dör man inte av, även om de flesta tror det. Då det verkar som varje liten skavank ska rättas till med KR-masseförband.”

“Det gör inget”, säger Ledamot Brown, “ett ärr genom ögonbrynet ger lite pondus tycker jag. Däremot undrar jag vad scannern säger om att det gör så förbaskat ont i sidan efter jag stötte i "krasch-stolen"?”

“Verkar inte vara något brutet”, säger Robyn, som fört scannern fram och tillbaka över Ledamot Browns kropp, “ser inte några blödningar eller några andra skador, det är bara ytliga blödningar precis under det yttersta skiktet av huden, så du kommer bara få ett blåmärke, men kanske ett rejält ett tror jag.”

Ledamot Brown tackar både Bastien och Robyn och vänder sig mot Theo.

“Du kan väl tala om för mig, Amy och Travis, vad som pågår. Förstår att ni just nu gör uppror mot Wang och Nationen, men inte lika våldsamt och på samma sätt som STIGMA gör.”

Theo tittar runt på de andra och precis som han funderar med dem om vad de ska ge för information.

“Jag förstår att ni inte kan lita på oss”, säger ledamot Brown och lägger sin arm på Bastiens, då det är han som står närmast. “men ni ska veta att jag inte alltid håller med om vad vi som Nation har för lagar och förordningar att följa, eller över Wangs och UN/SFs ledningens sätt att sköta Nationen på.”

“Tyvärr”, säger Theo, “jag är inte villig att delge er vad som pågår just nu, kanske om ett tag. Jag kommer tyvärr sätta er i husarest i den del av skeppet där era hytter är, ni kan gå fritt inom det området, men inte i övriga utrymmen. Fox, hjälper du dem tillbaka till sina hytter”.

Fox ger ett tecken till dem att följa honom, de går motvilligt med för de förstår att de inte har något att säga till om just nu. Ledamot Brown vänder sig mot Bastein och vädjar.

“Snälla, jag vill er inte något ont, och hur ska jag kunna göra något just nu, vi är i ert våld, så varför kan ni inte berätta för oss vad ni planerar att göra”.

Bastien bara skakar på huvudet och Fox drar med dig Brown därifrån.

Bastien och Robyn, har undersökt och försökt komma fram till att Nea mår bra i flera dagar nu efter deras försvinnande ur UN/SFs kända del av universum. Nea klagar för dem att hon tycker vissa tester är så entoniga och tråkiga

“Det klagade Jeremy på också”, säger Bastien, “han undrade alltid om jag inte kunde hitta på något som var mer underhållande.”

Robyn ler och ser finurligt på honom, “Du ser ut som om du lyckades komma på något som var roligare än de vanliga testen.  Hur illa skadad var Jeremy och tog det lång tid för honom att återfå full förmåga?”

“Ja”, svarar Bastien henne “han ramlade ju ner då han och några andra höll på att bergsklättra och att han hade fått multipla brott på ryggraden plus att han slog i huvudet så han hade en stor blödning i lillhjärnan”.

Robyn tittar chockat på honom och mumlar något om tur för honom att KRY var uppfunnen…

Theo, som har varit där för att se vad de kommer fram till angående Nea, tittar på henne och undrar “Var det illa, det låter inte bra?”

“Nej, “ säger Robyn, “hade det varit innan KRY så hade han varit i vegetativt tillstånd och helt förlamad om han ens hade överlevt…”

“Så, en levande död alltså" mumlar Theo och lägger handen på Bastiens axel. “Men han blev helt återställd? Antar det då han var i militären när han omkom, jag är så ledsen Bastien, jag känner med dig”

“Tack” säger Bastien tacksamt. “Han kunde känna av det när han var rejält trött, fick som lite sluddrigt tal och blev fumlig. Antar att det var därför militären inte lät han gå klart utbildningen på Mars utan posterade honom på Tellus hans andra år som vakt där istället. Men sen så var det ju att de där Outlaws som började terrorisera Hygiea så att han fick inkallelseordern och sen….”

“Jag förstår inte varför ni i så fall involverar er med Outlaws, ni kommer ju också anses som fiender till UN/SF nu, och bli beskjutna på så fort de ser er?” säger Brown som Fox har kommit med för att han klagar ännu ett par dagar senare på att han har ont i sidan som han hade slått i “Krasch-stolen”.

“Det är ju inte en orsak att ge upp och återvända som fångar”, svarar honom Theo med nertryckt ilska. Zack funderar om ens Brown märker, hur arg Theo är på hela situationen med Brown,utan om det bara är de som känner Theo sen han var åtta som är medvetna om det. Han håller med Theo, det är ju inte Gabriel och de andra på Armstrong som dödade Jeremy eller anfallit Hygiea. Sen kan han förstå att de precis som han och hans vänner fått nog av allt som UN/SF gör så då är det ju faktiskt så att det är det som hans och hans vänner vill, att komma bort från allt som UN/SF står för och att det är dem som är skyldiga till Jeremys död.

Robyn ger Brown en blick och skakar på huvudet, och sen säger hon: “Ska vi kolla din skada, om det är något jag missat eller om du har gjort något som förvärrat det”.

Brown lägger sig på britsen och Robyn för scannern fram och tillbaka över hans kropp.

“Nej,” säger hon och ger ett tecken till Bastien och se om han ser något annat än det hon ser, “allt ser bra ut ännu. Fast jag kan tänka mig att du är öm i musklerna och senor och fästen etc eftersom du slog i dig rejält, men det finns inget som vi kan åtgärda, utan vi kan bara fortsätta att ge dig smärtlindring".

Bastien nickar och håller med, och vänder sig för att gå, då Brown tar tag i hans hand.”

“Jag vill berätta något för er”, säger han. “Jag är inte den som håller med Wang eller UN/SF om allting, men jag vill inte göra uppror över det för, vad skulle det leda till, att vi alla blir Outlaws och vi inte kommer ha någon ordning och reda, det tycker jag skulle leda till ännu mer trubbel än att låta dem hållas”.

“Men”, säger Bastien och drar loss sin hand, “men det finns många som lider som inte har en tillräckligt stark röst att själva säga till eller rädda sig själv, se på Nea och de andra tre barnen här, det var inte deras val att låta någon öppna upp och rota i deras hjärnor, och det har funnits andra barn innan, som inte ens överlevt, jag vet minst 5 barn som har dött, vem vet hur många fler. Och det är bara det med hjärnforskningen, det finns troligtvis många fler forskningsprojekt som Wang vill att hans professorer ska forska inom som säkert skadar människor de också.”

“Egentligen, håller jag med er”, säger Brown, “det här önsketänkandet med en Elit, där alla som har lägre IQ än 130 inte är värda något, känns så fel, och det har också lett till dödsfall, och det har jag egen erfarenhet av”.

“Men varför”, funderar då Theo, “är du så ivrig med att få oss att ge upp vår kamp, vi vill inte ta till väpnat motstånd, det är inte vi, det är STIGMA och övriga Outlaws, inte vi här på Laika eller Armstrong som har något med det att göra. Vi är inne på att försöka på ett mer humant sätt få Wang och UN/SF att förstå att de gör fel, och gå med på att ändra lagar och förordningar, så att vi som medlemmar i Nationen ska få ett bättre liv med mer bestämmelserätt, för se på hur toppstyrda vi alla är av Nationen, när och om vi får skaffa barn, vilka som ska få en utbildning, inte rätten att äga och säga till vad som händer med våra kroppar, blir tilldelade istället för få det vi ber om eller vill själva. Se på arbetarna på alla rymdstationer och speciellt de nere på Tellus hur de lever.”

“Jaaa”, säger Brown avvaktande, “men hur ska ni ordna det bra för alla? Ni berättar ju inget för oss, om hur ni tänkte er det, om ni gjorde det så kanske vi skulle vara mer på er sida. För jag ska säga att jag och min familj har också blivit drabbade av hur UN/SF styrs, min son hade för lågt IQ och av skam tog min fru sitt liv efter att hon hade dödat honom först.”

Alla fem ger varandra blickar och ser ner i golvet, för det hade de inte räknat med att få höra. Eler vetat att Brown hade en sådan sorglig familjehistoria.

Rätt som det är böjer sig Nea fram och ger Brown en kram, han blir helt perplex och bara stelt står där i hennes omfamning, tills han lägger armarna om henne i en omfamning och Theo ser tårar i hans ögon.

Theo tittar på Bastien, Fox och Robyn, det kanske inte är Brown som är problemet utan mera vilken hjärntvättning UN/SF har lyckats med, att han försvarar dem även om han blivit så hårt drabbad av deras regler. Och det känns som om vi håller på att bryta ner de murarna ju fler gånger vi talas vid, så vi kan vara på rätt väg att få över honom till vår sida, och om vi kan få honom och delegationen att tänka om så måste vi även kunna klara att få övriga UN/SF medlemmar till att förstå vad UN/SF är och få alla att göra uppror mot nationsledningen till slut, och då har vi uppnått en del av de mål som vi vill för att störta UN/SFs ledning som den är nu. Det känns bra att veta att vi kan vara på rätt väg, tänker Theo.

“Jag är så ledsen”, säger Robyn till Brown samtidigt som hon klappar honom på axeln, “för din förlust. Ska vi gå och äta middag nu?”

“Jag går och hämtar de andra två”, säger Fox.