Historieläraren av Matt Haig

 

Tom Hazard bär på en hemlighet. Av allt att döma är han en högst ordinär 41-åring, men han har i själva verket levt i århundraden. Från den elisabetanska eran genom 1920-talets jazzålder i Paris till dagens London. Han har sett världen förändras så många gånger, men det enda han längtar efter är ett vanligt liv. Tom är kvasi-odödlig. På 13, 14 år åldras han endast ett. Han har med åren blivit en outsider, en betraktare av världen utifrån, förundrad och kritisk. Han följer franska revolutionen, fascineras av Facebook och hänger med Zelda Fitzgerald och Josephine Baker. Det enda han inte får göra, det enda förbjuda, är att bli kär. Som historielärare på en grundskola i London har han hittat det perfekta jobbet: han kan lära barnen om häxjakten, världskrigen och andra stora historiska händelser. Han försöker på så sätt att tämja det förflutna, som alltid riskerar att komma ikapp honom, och komma över förlusten av sin sedan länge försvunna dotter. Det är en bitterljuv roman, om att förlora och samtidigt finna sig själv. Om tidens gång, kärlekens villkor, och om att det ibland kan ta minst en livstid att lära sig att leva. Boken är samtidigt fyndig med typiskt brittiskt bett i replikerna: Varför oroa dig för framtiden? Den händer alltid. Det är det som är grejen med framtiden. 

Bokens omslag och beskrivning av handlingen är hämtad från Adlibris.

Har ju tidigare bara läst Haigs barnböcker, men har länge velat prova en bok som han skrivit till en vuxnare publik, och nu blev det dags.

Jag gillar vad jag läser, han har ett lättläst språk och jag fastnar i historien nästan direkt. Sen gillar jag att det är en nu-historia som blandas med Toms historiska mångåriga liv som han har levt och de personer han har träffat och umgåtts med. 

Nu har jag definitivt mersmak på författarens andra böcker.