Om man gång på gång utsätts för nya trauman har man inte råd rent psykologiskt att bearbeta sina tidigare förluster. Det förflutna får därför "frysas" tillfälligt. Man har helt enkelt fullt upp med att hantera nuet och skjuter därför undan alla påfrestande känslor av sorg och förlust. Detta kallas emotionell distansering och är en copingstrategi som användes i koncentrationslägren under andra världskriget. Om man kände efter mådde man sämre och därför lät man bli.Det är inte bara copingstrategierna hos karaktärerna i The Walking Dead som är intressanta. Det är också copingstrategierna hos oss som läser. Vi fascineras uppenbarligen av berättelser om zombieapokalypser. Men varför? Är det kanske ett sätt att hantera vår egen rädsla för en förestående katastrof? Att vässa våra coping-skills? Även om vi inte är rädda för zombier, så kanske för miljökatastrofer, terroristattacker, eller krig.
- - -
Ur Jenny Jägerfelds förord till denna tionde samlingsvolym med den hyllade serien The Walking Dead - förlagan till tv-succén med samma namn.
"Att låta berättelsens huvudpersoner ideligen kastas mellan hopp och förtvivlan är ett lyckat stilgrepp. Det fullkomligen drar läsaren in i storyn och man är aldrig säker på hur det ska gå."
Jonny Berg, swedishzombie.com
Text och bilder från Bokus sida om vol 10, Att vara eller inte vara. Vol 11 Jägarna och vol 12 Radhuseffekten.
Jag började detta år att läsa dessa tre grafiska romaner i serien The Walking dead, och det fortsätter att vara lika bra och spännande att få läsa och se hur det går och hur det skiljer sig mot TV-serien. Och jag kan verkligen inte säga vad jag tycker är bäst TV serien eller böckerna. Robert Kirkman mfl har verkligen skapat denna serie urbra. Kan verkligen inte skriva så mycket mera om att jag tänker läsa fortsättningen på den. Och se på TV serien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar